Vi håller på att förlora. Inte valen, men folkets hjärtan.
Enligt en föreläsning jag var på igår har skolan utvecklats från en demokratidiskurs till en marknadsdiskurs. Förr, före 80-talet, fick lärarna t ex inte sätta ihop homogena klasser, för barnen skulle lära sig att umgås med olika sorter. Det ansågs viktigt för samhället. Skolan skulle vara demokratisk för att eleverna skulle uppleva demokrati, och därmed bli demokratiskt kompetenta samhällsmedborgare.
Nu är eleverna "kunder" i skolan, vilken "levererar" bra resultat, och "producerar" kunskap. Den är "effektiv" och "framgångsrik", och den gör eleverna "anställningsbara", inte demokratiska och förstående för olika sorter.
När jag var liten gick "Akin - flyktingbarn" på TV:n. Vi fick lära oss att förstå smärtan, rädslan och svårigheten i att slitas upp från sitt eget land, sina egna rötter, och hamna i ett nytt land där allt var främmande. Vi fick lära oss att välkomna dem som haft det mycket värre än vi, och att vi hade det väldigt, väldigt bra!...
Sen dess har Sverige haft tillväxt, men man pratar sällan om hur bra vi har det längre. Nu pratas det mer om hur illa ställt det är med sjukvården, om ökande brottslighet, om att våra skolbarn är de okunnigaste i Europa. Nu pratas det om hotet från muslimerna... Nu är de inte längre människor som kommer hit undan krig och förtryckande diktaturer, som behöver en trygg hamn att fly till, nu är de hotfulla varelser som kommer hit och "invaderar"... Som om vi någonsin varit med om en invasion...
Vi pratar om solidaritet med de svaga i och utanför vårt land, men vem lyssnar? Vi pratar om lidandet för den som är sjuk och som blir av med alla sina tillgångar, men vem bryr sig? Viktigare då är det med den där listiga jäveln som inte är sjuk, men som fuskar och utnyttjar systemet!... (Och som förmodligen är invandrare, och säkert muslim!)
Vi hade en gång något som andra länder beundrade och såg upp till. Vi användes som gott exempel i böcker och kurser världen över. Den där föreläsaren igår sa att utländska lärare brukade vara djupt imponerade över den svenska skolan, och framför allt hur vi lyckades med att fånga upp alla, även dem med de svåraste förutsättningarna.
Men allt det här håller på att försvinna, genom myten de på något vis lyckats slå i oss, att vi är så dåliga, att vi varit så blint naiva, och att allting måste ändras på! Myten om att de mjuka tagen, samtal, respekt, demokrati, och behandling i stället för straff, inte fungerar, trots högar med bevis och årtionden av erfarenhet som visar att de gör det! Myten om att strikthet och stränghet hjälper lärandet, och att hårda straff förhindrar brott, trots att alla bevis visar att de inte gör det...
Inget av denna hårdhet, denna rädsla för naiviteten, denna själviskhet att försvara oss som har det bra i stället för dem som flyr undan terrorn, skapar på något vis ett bättre samhälle. Ett där fler människor kan leva lyckligare. Det enda det leder till är mer makt åt de mäktigare. Med en räddare, mer hunsad, mindre ifrågasättande befolkning...
Det är därför myten får fortsätta att växa.
Om du vet att det jag säger är sant, att det är det mjuka, förstående, välkomnande samhället som är det lyckligare samhället, hjälp mig att stå emot. Det finns bara en sak som kan vända denna utveckling, en sak som kan övertyga massorna om sanningen i det vi säger, och det är att fler börjar hävda denna sanning. Tala om hur det är!
Fatta din penna och skriv, öppna din mun och samtala, sprid, sprid, sprid dina tankar.
Sitt inte tyst, för det är en hel värld som håller på att förloras.
