Wednesday 10 October 2012

Grannen slog ihjäl en duvhök

En granne tilltalade mig en dag, där jag satt ute i solen. En rejäl gammal norrlänning med långt, vitt hår i hästsvans, och en lätt touch av Clint Eastwood. Han undrade om jag möjligen sett några dvärghöns som var ute och sprätte. Han berättade, tydligt skärrat, att en duvhök hade tagit sig in i hans hönshus och dödat två hönor och två andra var försvunna. Två var kvar tror jag. Jo, för han hade lagat taket dagen innan, men inte hunnit färdigt, så under natten hade det på ett ställe bara varit en frigolitskiva mellan ute och inne. "Så han har ju hört tjejerna där inne vet du, och så brutit sig igenom frigolitskivan!", sa han. "Men det var det sista han gjorde i alla fall! Jag tog hammarn och ett slag bara så var han väck. Men det har du inte hört mig säga, för det är ju förbjudet egentligen. Man får inte döda rovdjur vet du, men jag kunde inte låta bli! Ge sig på mina goa tjejer!!... Han tog Svarta Sara vet du, hon var ju den goaste av dem alla när hon kom emot en där när man kom...". (Visste han att det var en handuvhök? Eller tänkte han bara att denna onda attack mot hans goa tjejer måste vara av manlig art?...:)

Som gammal vegan och djur- och naturvän gjorde det här mig inte alls så upprörd som man kanske skulle kunna tro. Visst, jag tycker att det är synd att han slog ihjäl duvhöken. I den bästa av världar önskar jag att han accepterade att felet faktiskt var hans, eftersom han inte hållit hönshuset säkert åt sina goa tjejer, och inte lät någon annan betala för det. Kanske rentav att han var storsint nog att bjussa naturen på lite av det vi människor i överflöd odlat fram åt oss själva, ofta på dess bekostnad, när nu naturen varit förslagen nog att komma åt en bit. Att se att styrkeförhållandena ändrats: Det är inte längre rovdjuren som är starka och farliga medan människan är liten och försvarslös, det är tvärt om! Vi håller på att utrota dem! Och största hotet mot oss själva är... också vi.

Men ändå! Även om jag önskar det så får man se det i perspektiv. Det ÄR olagligt att slå ihjäl rovdjur, men det är konstigt nog inte olagligt att köpa ägg och kycklingkött från en fullkomligt djur- och miljövidrig hönsindustri! (Klicka t ex här för en lustig liten film om nykläckta kycklingar...)

Industrihönsen har avlats så att de lägger många fler och mycket större ägg nu än för knappt 100 år sedan. Man manipulerar belysningen för hönorna så att de ständigt lägger ägg, i stället för det naturliga, att de värper lite på våren och sommaren och sedan ruvar och föder upp ungarna. Detta, i kombination med att de växer upp utan föräldranärvaro, leder till svår stress och ökad aggressivitet för hönorna. Det intensiva äggläggandet leder till äggledarsjukdomar, kalkbrist och benskörhet, så att hönorna bryter ben och vingar, särskilt i samband med hårdhänta förflyttningar. I frigående hönsstallar finns tusentals djur tillsammans, mot det naturliga 20-30. Gödsel och urin gör luften så frätande att människor använder andningsskydd. Hönorna däremot får problem med luftvägar och ögon. Ca 10 % av alla hönor som kläcks självdör i hanteringen. Men eftersom de resterande 90 %-en lägger så väldigt många fler ägg per investerad krona på det här sättet blir det förstås ändå lönsamt att fortsätta...
(Huvudkälla: Hönan eller ägget - En genomlysning av hönsindustrin, rapport av Djurens Rätt)

För hönornas del verkar det alltså vara ett mycket bättre öde att få leva i en grupp på 6st, och skötas av en norrlänning i hästsvans som kallar en sina goa tjejer, även om man plötsligt slutar sina dagar i klorna på en duvhök, precis som så många av ens fria förföräldrar! Särskilt som man då hela sitt liv varit en djärghöna, som är en sund, mer ursprunglig art, och inte en modern, framavlad äggmaskinshöna.

Men kanske, förstår ni, är det också bättre för duvhöken att då och då stupa för en hammare, på rövarstråt i ett litet privat dvärghönshus, än att leva i ett land där alla sådana ersatts med stordriftshönsfabriker! Stordriften medför ju nämligen en mängd miljöproblem; antibiotika, energi (221 GWh/år) osv. Studier visar att den största miljöpåverkan från äggindustrin kommer från foderproduktion och gödselhantering, vilka förmodligen snarast är miljövinster hos grannen, där hönsen antagligen äter mycket köksavfall och gödslet ger näring åt nya grödor i hans trädgårdsland. Och ja, 46% av Sveriges rödlistade arter är knutna till det försvinnande småjordbrukslandskapet.

Så jag tycker att min granne är föredömlig! Vi borde alla framställa vår egen mat, både växter och animalier om vi nu äter sådana. Nyss lånade jag det enormt inspirerande lilla häftet Permakultur i ett nötskal på biblioteket. Där kan man läsa om hur man kan producera massor av mat i balkonglådor och längs husväggar, samt hur en småbondgård kan bli nettoproducent av energi. Höns hålls med fördel i ett kombinerat höns- och växthus, och är till massor av nytta på gården, med minimal skötsel. Man behöver absolut inte slakta dem, de är nyttiga ändå. Och massor av andra underbara tips, för både stad och landsbygd! Läs den och njut!


Dvärghönorna kom förresten tillbaka till min granne. De stod där utanför hönshuset och väntade nästa morgon när han kom dit, berättade han, och hans upprördhet hade helt gått över. Han var sitt vanliga soliga jag. :)

No comments:

Post a Comment