 |
| Bild: TT |
MP:s språkrör skickade ut ett
öppet brev till medlemmar och sympatisörer
med anledning av den s.k. Kaplan-krisen. Syftet med brevet sades vara att "vara
tydliga om vilket slags parti Miljöpartiet är" och om "de förhållningssätt
som är självklara i ett grönt parti".
Jag har en del problem med brevet.
Bl a står det i punkt 2:
"Våra företrädare ska inte figurera i samma sammanhang som extremister."
För
det första har jag problem med ordet "extremist", eftersom det är ett
ord utan något absolut innehåll. I stället har det ett relativt
innehåll! Vad som är extremt beror ju på var medel ligger, och vad
standardavvikelsen är... eller för att uttrycka sig utan matte-termer:
Det finns människor på jorden som nog skulle mena att abort är extremt.
Eller homoäktenskap. Eller homoadoption. Andra skulle kanske mena att
vapenexport till krigförande länder är extremt...
Men
ok, antag att jag accepterar att vi inte ska vara "extremister", och
att det faktiskt finns någon form av definition av denna term! Hur gick
vi från att inte VARA extremister till att inte få FIGURERA I SAMMA
SAMMANHANG som extremister?? Varför ska människor inte längre mötas?
Löser man verkligen problem på det viset? I Sverige har vi en kultur av
att man inte ska ha något att skaffa med knarkare eller folk som suttit inne, och
erfarenheter visar att just denna stigmatisering och
isolering gör att det är så extra svårt att ta sig ifrån drogmissbruk
och brottsbana i Sverige. Så är det här verkligen rätt väg att gå med
"extremister"? Det tror jag verkligen inte! Är det en grön väg att gå?
Knappast!!
Vidare står det, i punkt nr 3, om nolltolerans mot rasism:
"Dit hör illa valda jämförelser mellan Nazityskland och andra brott mot mänskliga rättigheter."
Både
det här citatet och det ovan gör något väldigt fult: Skribenterna
antyder något som de samtidigt inte tar ansvar för! Vi vet ju alla, även
om det inte står rakt ut någonstans, att det här brevet kommer ut pga
Kaplan-affären. Att skriva om 'illa valda jämförelser med Nazityskland'
osv, antyder därför att det är just det Kaplan har gjort. Men har han
verkligen det? Ja, jag vet att han gjorde en jämförelse mellan Israel
och Nazityskland i ett långt tal han höll för 7 år sedan, men var den
verkligen illa vald? Kajsa Ekis Ekman skriver t ex, i sin ledare "
Dreven är en allvarlig samhällsfara", att vi ju fick lära oss i skolan att
förintelsen var något vi aldrig fick glömma! Och om vi inte ska glömma
det, för att det inte ska upprepas, då menar hon att vi faktiskt just
ska påminna varandra om den händelsen så fort vi ser något som har
gemensamma drag med den! Det betyder förstås inte att varje jämförelse
med Nazityskland är bra, men iaf att inte varje sådan automatiskt är
dålig heller.
I samma ledare skriver Ekman, apropå språkrörens punkt 2:
"Bostadsminister
Mehmet Kaplan blir inbjuden till en företagarmiddag. Han går dit, det
är ungefär 60 personer inbjudna, bland dem befinner sig en ökänd
fascist. De sitter långt ifrån varandra och pratar inte ens. Fascisten
har efteråt sagt om Mehmet Kaplan ”Jag tror inte att han tycker om vår
organisation.” Några bevis för att de skulle vara vänner eller hålla med
varandra har i alla fall jag inte sett. Med ens råder allmän konsensus
om att Mehmet Kaplan borde ha tagit reda på vilka som skulle komma
innan han gick dit. Finns det någon i hela landet som beter sig så? Som
när hen blir bjuden på fest alltså säger ”Jag måste veta namnen på exakt
alla som ska vara där, annars kommer jag inte.”"
Så ska visst iaf miljöpartister hädanefter bete sig...
Jag går vidare i språkrörsbrevet:
"Ett
uttalande från en miljöpartist ska inte kunna uppfattas ha
antisemitiska eller andra rasistiska förtecken"
Ett omöjligt krav!! Det finns en
anledning till att man inte ens i en mordrättegång kräver en högre
bevisnivå än 'bortom rimligt tvivel'. Om man skulle kräva bevisning
bortom MÖJLIGT tvivel skulle ingen någonsin kunna fällas. Möjligt tvivel
kan man alltid få fram! På samma sätt är det alltid möjligt för någon att uppfatta
antisemitiska eller rasistiska förtecken. Så gränsen bör rimligtvis gå
vid om det är sant eller inte, inte om någon kan uppfatta det så! Annars accepterar man
metoden att fälla på misstanke. Så fort någon skriker "rasist" om dig är
du dömd. Det spelar ingen roll vad du sagt, gjort eller har för
åsikter... Det är vad någon väljer att uppfatta dig som, som räknas.
Att
de försöker vara så vaga att det inte ska gå att komma åt dem hjälper
inte heller. Pliktskyldigt skriver de att "Det är naturligtvis inte så
att man nödvändigtvis alltid delar värderingar med dem som man deltar i
en festmåltid, högtidsfirande eller politiskt möte med". Liksom "illa valda" jämförelser med Nazityskland. På så vis försöker de hålla
ryggen fri, så att om någon påpekar att Kaplan faktiskt inte gjort något
fel, så kan de säga att "Oh nej, det menade vi inte heller! Vi sa ju
att man får gå på middag, och att bra jämförelser med Nazityskland är
ok!"... Men samtidigt tillfredsställer de alltså, med antydningar, dem
som vill tycka illa om Kaplan. Det är bara feghet!
På
det hela taget andas brevet någon slags skuldbeläggande av offret.
Resonemanget att om ett barn blir mobbat för sina kläder, då borde
barnet skaffa andra, snyggare kläder. Om hen blir mobbad för sin kost,
då borde hen byta kost. Om hen blir mobbad för att ha homoföräldrar, då
borde homosexuella inte tillåtas adoptera. Om hen blir mobbad för att
hen har fräknar, är för lång, för kort, saknar en hand eller har
dyslexi, då går det tyvärr inte att göra åt!... Går du inte att foga in i
mallen, då får du tyvärr finna dig i att bli mobbad.
Om du blir mobbad för att befinna dig i ett rum med fel person, då ska du sluta befinna dig i samma rum som fel personer.
Om du blir mobbad för att göra jämförelser med Nazityskland, då ska du sluta göra jämförelser med Nazityskland.
Om
du blir mobbad för att någon uppfattar dig som rasist, då ska du sluta
uppfattas som rasist. Hur det ska gå till... det är ditt problem!
Men
vi kommer aldrig fram på det här viset! Mobbarens
verklighetsbeskrivning får aldrig accepteras. För hur mycket vi än
försöker anpassa oss till mobbarnas mall kommer det alltid att bli något
eller någon kvar som sticker ut! Enda sättet att motarbeta mobbning är
att slå fast att det är ok att vara hur kort, hur fräknig och hur
homosexuell som helst.
Men var går gränsen då? Får man
även vara hur rasistisk som helst? Hur kriminell som helst? Nej. Men
gränsen går vid ett faktiskt fel!
Jag säger som Kajsa Ekis Ekman:
"Vi
kan inte ha det så att människors hela livsgärning omkullkastas av
småsaker. Vi kan inte fortsätta röra upp stormar över symbolfrågor medan
politikers faktiska beslut knappt uppmärksammas. /.../ Under inga
omständigheter ska någon avgå under pågående drev eller backa en
millimeter. Vad det än är, borde praxis vara att alltid vänta ett halvår
och sedan ta upp fallet – när den kollektiva dumheten lagt sig kan man
studera fallet i lugn och ro."
Du vet, man får alltid det
man ropar efter. Så tänk på vilken sorts politiker du ropar efter! Dvs
tänk på vilka kriterier du vill att vi dömer efter. Vad som är viktigt för dig. För
DIG!!... Inte för mobbarna.
-----------------------------------------------
Vidare läsning:
