Isabella Lövin - förändring eller ansiktslyft?

Jag lobbade alldeles nyss för att MP skulle byta språkrör. Det var inte SÅ HÄR jag menade!...

Jag har inte lobbat för att byta ut Romson mot Lövin. Jag har lobbat för att byta ut Fridolin mot Schlyter, utan att ändra i regeringen. Inte för att Gustav nödvändigtvis var sämre än Åsa! Men för att Carl Schlyter är äkta grön, och enormt tydlig med det. Och det är det jag vill ha. Jag vill att mina språkrör ska få mig att känna 'YES, där satt den!! Det är precis så det är!!', och vad andra partier, aktörer eller människor tycker om saken är mindre viktigt. Mina språkrör ska föra MIN talan, och inte deras!

Men nu ska vi alltså erbjudas att välja Isabella Lövin. Än en gång, utan några motkandidater. (Minns någon när vi senast hade ett verkligt val, med verkliga alternativ...) Så hur genomgrön är egentligen Isabella? Hon har ju varit helt öppen med att hon inte gick med i MP pga hela vårt partiprogram, utan bara för att få chansen att driva sin hjärtefråga, fisken! Såhär skriver t ex Christian Engström (Piratpartiet) om hennes insats i upphovsrättsfrågor:

Svikna löften och rena lögner - här är MP:s nya språkrör

Något som kan bli riktigt tråkigt med det här är att Lövin faktiskt är så älskad och uppskattad för sin fantastiska, gröna seger för fisken!... Och nu sätter vi henne på fel post, med stor risk att hon också blir oomtyckt och trashad, för något som egentligen inte är hennes fel. Hon kan inte hjälpa att rocken vi ger henne är för stor!

Men den där andra saken jag lobbade för, att INTE ändra i regeringen, är faktiskt också viktig. Jag vill ha språkrör som är fria! Som det var förr! Självklart vill jag att vi ska ha gröna ministrar, som en del i vårt arbete med grön politik. Men en minister ska inte samtidigt vara språkrör, eftersom ministerns uppgift är att föra regeringens talan. Det uppdraget är uppenbart jättesvårt att kombinera med uppdraget att föra MP:s talan! Oavsett vem som sitter på posten.

Gång på gång hör jag argumentet att 'Men om vi har en grön minister som för regeringens talan, och en annan person som grönt språkrör som för MP:s talan, då kan ju de säga olika saker och prata emot varandra! Om folket inte förstår den grejen kan det ju väcka trovärdighetsproblem!'. Men ärligt talat, om folket inte förstår den grejen så förstår de inte sin egen lagstiftning! Sitt eget politiska system! För det här ÄR vårt politiska system: Vi har olika partier som står för olika ideologier och politik, och vi har en regering som enligt praxis alltid talar i konsensus. Om de verkligen inte redan gör det, är det kanske dags att folket förstår den grejen? För annars är vi väl ändå körda? Att bara försöka manipulera oss runt det genom att inte HA någon egen politik, eller åtminstone inte någon som för ut dess talan, så länge vi är i regering, låter väl knappast som nån långsiktigt hållbar lösning?

Kanske skulle alltså Schlyter OCH Lövin tillsammans kunnat funka som språkrör? Den diplomatiska, smidiga Lövin kunde bolla uppdraget att kompetent föra regeringens talan, utan att bli ogrön, medan den yviga, sprakande Schlyter kunde ha fört fram, med all önskvärd tydlighet, vad som egentligen var MP:s åsikt i överenskommelserna.

Carl Schlyter och Isabella Lövin
Bild: TT

På det här sättet däremot är risken enorm att vi nu bara har fått en ansiktslyftning: Något som låter oss slippa ett irriterande men ytligt problem. Men MITT problem, det som JAG ville byta språkrör för, det finns kvar! Nämligen att ingen, fortfarande, kommer att föra den gröna talan. Tills inte ens vi själva minns vad vi står för...

------------------------------------

Läs även på denna blogg:

Tankar om språkrör, 2016-05-03

Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev, 2016-04-26

Miljöpartiet VS de andra, 2014-08-26

Vidare läsning:

Att dra slutsatser om krisen i MP, Lotta Hedström, 2016-04-26

Värsta mardrömmen för statsministern, K-G Bergström, 2016-04-28