Sunday, 8 October 2017

Den så kallade flyktingkompromissen



Gång på gång hör vi miljöpartister, och även andra, som säger att vi 30% som nyligen lämnat Miljöpartiet inte förstår att man inte alltid kan få precis som man vill när man är i minoritet. Att ibland måste man kompromissa, även om det känns tungt. Gör man inte det kommer man inte framåt alls, och det vore ju ännu värre! Det ansvarsfulla och mogna är alltså att kompromissa och svälja förtreten, så att vi kan ta små, små steg i rätt riktning.

Men vi har inte alls några problem med att förstå nyttan i att kompromissa. Vi förstår bara inte nyttan i kompromisser i stil med vår val-slogan inför EMU-omröstningen:

"Gå med i EMU så slipper du växla pengar!

Halshugg dig så slipper du tvätta håret"!

Det är i den stilen de flesta av de kompromisser är, som fått oss att lämna det parti som många av oss gett decennier av våra liv åt.

Den så kallade flyktingkompromissen däremot är ingen kompromiss alls!... Att kalla den det är rent befängt.

Tänk efter. Den presenterades som en kompromiss, och som en bred överenskommelse, i den där presskonferensen där vice statsminister Åsa Romson fällde sina berömda tårar. I samma presskonferens sa man att förslaget innebar att man skulle lägga sig på EU:s lagstadgade lägstanivå för asylrätt... Detta innebär att man faktiskt inte KUNDE ha lagt sig lägre än man gjorde! Hade man gjort det hade man brutit mot EU-lagen! På vilket sätt är det en kompromiss, när man lagt förslaget så långt åt den ena extremen som över huvud taget är lagligt? Vilket för övrigt råkar vara den motsatta extremen mot den där MP i sitt partiprogram befinner sig. Där skriver man nämligen att visionen är fri invandring. Det här är inga "små steg i rätt riktning", det här är så långt åt fel riktning det går att gå just nu.

Man försökte också måla ut det som att Sverige på något vis, genom den här "kompromissen", fortfarande var bättre på att ta sitt ansvar för den stora flyktingvågen (den största i jordens historia) än övriga EU. Men faktum är att inget annat land i EU faktiskt låg på dess lägstanivå! Visserligen fanns det länder som inte följde sin egen lagstiftning, och inte heller EU:s, vilket EU bråkade med dem om, men hade viss förståelse för eftersom dessa länder faktiskt var under betydligt större press än Sverige... Och hur man än ser på den saken så kvarstår faktum: Sverige ligger nu I SIN LAGSTIFTNING sämst i Europa! Igen, vari ligger kompromissen?

Man pekade också på Moderaternas skickligt manipulativa utspel att om DE fick bestämma så skulle Sverige tillämpa Dublinförordningen fullt ut! Och detta skulle innebära att i stort sett INGEN flykting skulle kunna komma till Sverige, eftersom de då måste söka asyl i det första säkra Dublinland de kommer till. Men även detta var en ren bluff, för Sverige tillämpade redan Dublinförordningen fullt ut! Med den nya lagen däremot bryter vi den. Dublinförordningen säger nämligen inte att man kan stoppa folk vid gränsen och hindra dem att komma in, eftersom "det ju måste finnas något säkert Dublinland som de passerat på vägen dit!"... 

Dublinförordningen slår fast varje människas rätt att söka asyl. Det land som tar emot asylansökan ska då först undersöka om det finns något annat land som har ansvar för den asylsökande. Om det gör det (det första säkra Dublinland den sökande kom till) ska Sverige skicka en ansökan om att överlämna den asylsökande dit. Det andra landet har en viss tid på sig att svara, och om det inte svarar i tid anses svaret vara ja... Något som Italien av naturliga skäl opponerade sig mot, när de fullkomligt översvämmades av flyktingar! Hur som helst, om svaret är ja ska ett ordnat överlämnande genomföras. Det är INTE bara att sparka ut flyktingen för att själv försöka ta sig tillbaka till t ex Italien, mitt i vintern, så gott hen kan!...

Om inget ordnat överlämnande kunnat genomföras inom 6 månader efter att asylansökan lämnats in, eller om det andra landet sa nej med giltiga skäl, eller om det helt enkelt inte går att reda ut vilket land asylsökan ska behandlas i, då är Sverige skyldigt att behandla asylansökan självt. Detta görs alltså inte sedan införandet av den nya "kompromiss"-lagen, eftersom den innebär att vi inte ens släpper in de asylsökande i landet, än mindre låter dem lämna in sin ansökan!... Vi ligger alltså inte ens på EU:s lagstadgade lägstanivå. Vi ligger under den. Om detta är en kompromiss så är det en kompromiss mellan det som är olagligt (det vi gör) och det som är ännu mera olagligt (det moderaterna sägs ha velat göra).

I slutändan var lagändringen faktiskt inte ens någon överenskommelse. Det var en majoritetsomröstning, där regeringen var vågmästare mellan liggande förslag och ett mer humant förslag. Fördelningen var:

Liggande förslag:
Moderaterna och Sverigedemokraterna.
133 mandat, 38%

De som ville ha ett mer humant föreslag och därför la ner sina röster:
Kristdemokraterna och Liberalerna. 35 mandat, 10%

De som ville ha ett mer humant förslag och därför röstade emot det liggande:
Vänsterpartiet och Centerpartiet.
43 mandat, 12%

Regeringen:
Sossarna ochMiljöpartiet.
138 mandat, 40%

Om det är sant att regeringen egentligen ville ha ett mer humant förslag än det lagda fanns det alltså 40+12+10%=62% majoritet för det. MP själva hade iofs bara 7%, vilket inte skulle ha räckt för att sänka förslaget utan Ss 33%... Men S försökte alltså också hävda att de egentligen ville ha ett humanare förslag! Om MP hade röstat emot hade det varit mycket svårt för dem att fortsätta hävda det, och samtidigt driva igenom den så kallade överenskommelsen, när det bara skulle vara S, M och SD kvar som stödde den... Jag tror inte att S skulle ha varit så dumma att de hade gjort det. Och jag jag är övertygad om att OM de hade gjort det, då hade det varit de som fått se sina livslånga kärnväljare lämna i tusental, och MP som stått och tagit emot dem med öppna armar!.....

Slutligen försöker regeringen hävda att L, KD och Cs röster inte ska räknas, eftersom de först sagt att de inte tänkte gå emot alliansen, dvs M. Alltså försökte de bara plocka popularitetspoäng sen vid omröstningen, men de skulle ändå inte ha stött en humanare överenskommelse. Men hur vet man det? I slutändan är det faktiskt hur man röstar när det väl gäller som räknas. C och V röstade emot. L och KD la ner sina röster. MP röstade för. Vad som SKULLE ha hänt om MP röstat annorlunda är det ingen som riktigt vet... men en sämre lag än såhär var alltså inte möjlig. Vilket annat förslag som helst hade alltså varit bättre. Och ingen lagändring alls hade varit MYCKET bättre! Det vore ju det mest miljöpartistiska, i sammanhanget!

Så någon kompromiss är det definitivt inte, för MPs del. Det är alltså inte vi som lämnat som inte förstår oss på kompromisser. Det är ni som är kvar.

No comments:

Post a Comment