Thursday 17 February 2011

Varför kvinnor och män har olika löner

Detta är varför kvinnor och män har olika löner:

När våra barn är sådär 2-3 år säger vi till våra flickor: ” Åååh, vad SÖT du är!”, och till våra pojkar: ”Åååh, vad STARK du är!”. Barnen blir glada eftersom de känner att vi uppmuntrar dem, och flickorna känner sig nöjda med sitt utseende, pojkarna med sin styrka. De kommer att fortsätta uppmärksamma dessa bra sidor hos sig själva. När vi säger till flickorna: ”Vad duktig du är!”, är det oftast för att de hjälpt mamma duktigt i köket, och när vi säger detsamma till pojkarna är det kanske för att de byggt något skickligt med klossarna eller legot.

Mobilfoto taget i varuhuset 2011-03-29
När pojkarna sedan härjar och för oväsen suckar vi och säger ”Pojkar är pojkar!”. Kanske försöker vi säga åt dem att sluta, men vi väntar oss inte att de ska göra det! När flickor beter sig på samma sätt hejdar vi dem. Vi vill verkligen inte se våra flickor i den rollen, det skär i våra ögon! De ska ju vara milda och ljuva väsen. Flickorna känner att nu har de verkligen gjort bort sig, och de skäms. Pojkarna kan tvärt om känna en viss stolthet över sin busighet och rebelliskhet, för de känner att vi trots allt gillar dessa framfusiga drag hos dem.

Åren går och ni vet, skolan och allt det där, mopeder och anorexia...

Sen är barnen vuxna, och nu inför vi individuell löneförhandling. Och där sitter flickorna som nu är kvinnor med sina milda och ljuva väsen och säger ”Nä men inte ska väl jag...!”. För ödmjukhet är fint hos en kvinna. Männen däremot säger ”Jag förtjänar såhär mycket därför att jag har de här och de här goda egenskaperna”, och nämner en summa högre än de egentligen tycker att de förtjänar, för det är fint med en man som tar för sig. Vi ger väldigt mycket pengar per arbetstimme och utbildningstimme för alla former av konstruktionsjobb, och inga pengar alls för merparten av allt hushållsarbete, som ju är något var och en i regel utför bara för sin egen och familjens skull, i sitt eget hem. Och pojkarna fick ju veta att de var duktiga på konstruktion, och flickorna att de var duktiga på hushållsarbete! Så det är det de sysslar med.

Dessutom, om en ung man och en ung kvinna med samma meriter, t ex utan erfarenhet men med samma utbildning och samma betyg, söker samma jobb, då anställer vi med företräde mannen. Kvinnan får ett mindre avancerat jobb som hon egentligen är överkvalificerad för. Några år senare vill de båda byta jobb, och råkar kanske på nytt bli konkurrenter om samma tjänst. Men nu har han faktiskt bättre meriter än hon! Han har bättre arbetserfarenhet och ÄR faktiskt duktigare än hon. Nu kan vi med gott samvete anställa honom.

Antag att hon lyckas få en identisk tjänst någon annanstans, och de kommer till individuell löneförhandling. Då har hon alla skäl i världen att begära lägre lön än han. Även utan milt och ljuvt väsen. Och sålunda rullar det på. Och hennes värderade skönhet, den bara falnar med åren, medan hennes brors konstruktionsskicklighet blir bättre och bättre och bättre...



Att kvinnor har lägre lön än män är förstås djupt orättvist! Nu frågar jag er alla: Vad ska vi göra, för att till slut ändra på det?



---------------------------------------
Läs även:

Barnsagor 2014-05-19

Brandtal på internationella mansdagen 2012-11-19

Drivande ångest 2013-01-26

med flera
...

11 comments:

  1. Det kan kännas hopplöst och som allt är provat. Och jag tror att det är lite så, det är dags att den andra halvan av befolkningen tar sitt ansvar. Så frågan som kanske ska ställas är hur får vi den andra halvan av befolkningen att inse att de har ett ansvar i frågan.

    ReplyDelete
  2. Ehm, allvarligt talat, har vi verkligen provat att ändra på det som jag skriver om här? Nä det har vi inte!

    Och undrar om jag inte tycker att det är kvinnorna som ska inse vidden av sitt ansvar här... För det är de som MEST säger till sina och sina vänners barn att de är söta eller starka och köper såna där presentkort till dem som i texten ovan...!

    ReplyDelete
  3. Eric: Min lösning som politiker är än så länge att fråga! :) Att diskutera! Du kan väl skriva ditt eget förslag i stället?

    Jag har massor med förslag jag också, men de kommer senare...

    ReplyDelete
  4. Någon har skapat ordmoln av de vanligaste orden i leksaker för killar respektive tjejer. De visar att en skillnad definitivt finns, om än inte hur stor effekt den har.

    ReplyDelete
  5. Och då nämnde du ändå bara morötterna i vår socialisering, utan att ta upp piskorna. Vårt samhälles flickor inte bara uppmuntras vara söta: de späks från alla håll om de inte rättar in sig i att slita hårt med utseende, vikt, mat och konformism, och mest via media som tränger in överalltifrån samtidigt. Våra pojkar som inte ställer upp på att bli starka eller elitidrottare får på sin höjd en utebliven uppmuntran, och litet stimulans att odla något annat intresse, i stället.

    Likalunda tycks mig sexuell socialisering: Stor social press på att flickor ska säga nej, aldrig vara för villiga att ta för sig, eller visa intresse för lätt, ens när de vill det, och massor av vass kritik och utanförskap om de ändå väljer det, medan pojkar på sin höjd uppmanas tillförsikt, och bara bestraffas med de vassa vapnen när de överträtt gränser de inte lärt sig respektera, eller kommunicera kring.

    Vi har jobb att göra vad beträffar att uppmuntra flickor att själva välja väg, och jobb att göra vad beträffar att se till att rensa bort de kontrollmedier som idag driver kontrollstavarna rakt genom dem, så inga kärnreaktioner blir möjliga i tjejträsket. Det är svårt att arbeta med, för vi tror att det skulle vara något normalt i att marknadskrafter håller halva befolkningen i ett ständigt järngrepp, i god koalition med våra nuvarande normer.

    ReplyDelete
  6. Detta är så korkat, Karolina. Med förlov sagt: du har inte begripit ett dug av mannens psykologi.

    Såhär är det: män behöver självförtroende för att få upp den - du vet vilken jag menar. Får han inte upp den är han ingen; inte i sina egna ögon, inte i kvinnornas, inte i samhällets. Han riskerar att bli utskrattad, hånad, utmobbad. Socialt död. Vilket är värre än den fysiska döden, tror jag.

    För män är bra lön nästan ett livsvillkor. Inte för alla män, det säger jag inte. Det finns män som hämtar självförtroende och inre säkerhet i andra sammanhang. Men kvinnorna har så många fler områden att vara framgångsrika och kunna förverkliga sig inom. Och framförallt: de behöver aldrig vara rädda att inte kunna få upp den!

    Kastrationsångest, Karolina, där har du en mycket viktigare nyckel till att förstå skillnaden i löner mellan män och kvinnor än den du beskriver.

    Och glöm inte: många kvinnor - jag skulle säga de flesta - finner makt och rikedom attraktivt hos en man.

    Jag är rädd att vi är offer för vår biologi i den här frågan, långtmer än vad du tycks vilja erkänna.

    Och vi är lika goda kålsupare! Många kvinnor, inte minst feminister, må med munnen säga att de inte dras till rika och mäktiga män, men verkligheten talar, vill jag påstå, ett annat språk. /Mattias

    ReplyDelete
    Replies
    1. "Kastrationsångest, Karolina, där har du en mycket viktigare nyckel till att förstå skillnaden i löner mellan män och kvinnor än den du beskriver."

      Men vilken nyckel är det du anser att jag beskriver då?...

      För jag anser inte att något utav det du sagt här står emot något av det jag sagt ovan! Den enda skillnad som kanske råder oss emellan är att du tror att vi är MER offer för biologi än kultur, medan jag tror att vi är MER offer för kultur än biologi! Eller om man så vill, du tror att kastrationsångest är medfödd och ofrånkomlig medan jag kan tänka mig att den är inlärd. Därifrån blir följderna desamma.

      Men med förlov sagt, finns det något som är så vedertaget som sambandet mellan förväntningar och resultat? Och hur många undersökningar finns det inte som visar att våra förväntningar på varandra är oerhört könsbundna?

      (Exempel: Två grupper vuxna människor fick se en videofilm av ett barn som leker. Den ena gruppen fick frågan: "Hur bedömer du den här pojkens beteende?". Den andra fick frågan: "Hur bedömer du den här flickans beteende?". De som subtilt informerats att barnet var en flicka bedömde det som ängsligt, medan de som trodde att det var en pojke bedömde det som framåt och orädd(t). Samma film.)

      Antag att vi i ett slag skulle ta bort alla dessa könsbundna förväntningar... Kan vi ens spekulera i vad resultatet i så fall skulle bli??

      Delete
    2. När jag tänker rätt på saken är det nog inte just kastrationsångesten som är inlärd... Den måste ju ha varit en viktig del i mannens liv även på stenåldern! Och tidigare! Men däremot dess koppling till lön, tekniskt jobb och stora bilar!

      Delete
  7. Man kan förstås inte vara för tydlig i en sån här diskussion! Tro inte att jag försvarar den olika lönen mellan män och kvinnor! Jag ger bara inte mycket för din psykologiska förklaringsmodell. /Mattias

    ReplyDelete
    Replies
    1. Precis den brasklappen som jag också blev tvungen att slänga in på slutet! :)

      För övrigt vill jag tacka för din väldigt målande beskrivning av männens utsatthet i sin upphöjda, överbetalda situation, ovan! (Det gjorde jag visst inte förut.) Ett viktigt inlägg i debatten, och värt att tänka på! Medan de pratar på om meriter och kompetens... ;)

      (Bra trillerfilm på det temat förresten: Huvudjägarna. En norsk film med mycket nerv.)

      Delete