När jag var liten trodde jag att Lille Skutt i Bamse-tidningen var en tjej. Jag trodde också att kaninen i Nalle Puh var en tjej, och jag har för mig att jag även trodde att Nasse var det (hon var ju ändå rosa!). Säkert fanns det många, många fler figurer, i fler barnsagor, som jag trodde var tjejer, men det visade sig allteftersom, en figur i taget, att jag hade fel. Ingen utav dem var tjejer. Om jag däremot trodde att de var killar, då hade jag rätt. Varenda gång.
När jag fick veta att Lille Skutt var en han tyckte jag först inte om det, och jag bestämde mig för att ignorera det och låta henne förbli en hon i min värld. Dels för att hon ju redan var det för mig och det skulle vara jobbigt och lite synd att tänka om och förändra allt; dels för att jag tyckte att det passade bättre med en hon-figur som kanin (med rosa svans); men dels för att jag tyckte, att om Lille Skutt också var en kille, så var de ju killar allihop! Skutt, Bamse och Skalman! Och det tyckte jag i min lilla barnhjärna inte var lika intressant...
Men jag fick förstås ge upp när jag lärde mig läsa själv. Och sen sprang han ju och gifte sig med en brud med blåa ögon, tre gånger så stora som hans, och minst lika rosa svans. Och homosexualitet var inget jag visste något om.
Min vän och första kärlek Simon från England var just här på besök. Det visade sig att Simon kallade allt och alla för ”han”, från föraren i bilen långt där borta och ”den rike” eller ”politikern” i exemplen, till måsarna, maskarna och rentav brickorna i damspelet. ”Hur vet du att det är en han?”, frågade jag några gånger, och så kom vi överens om att bara för skojs skull börja kalla alla för ”hon” i stället, så fort vi inte visste, eller det inte spelade nån roll. Simon var ganska dålig i början, men blev allt duktigare på det mot slutet av sin vecka här!
Det var på sista dagen vi satt och spelade dam. Ingen av oss hade spelat det mycket förut så vi diskuterade glatt taktiken, för det gemensamma lärandet. Jag kallade brickorna ”den”, han kallade dem ”han” och vi beslöt att de alltså var hon-ar; korta, krigiska små flickor som slogs för att utrota varandra. Det hjälpte inte. När spänningen grep oss sa jag i alla fall ”den” och han ”han”. Jag rättade honom gång på gång, och till slut avbröt han taktiksnacket och tittade förvånat upp...
”Varför är det så svårt?!”, frågade jag. ”Jag vet att du försöker, så varför är det ändå så omöjligt att se könlösa brickor som ’hon’ när det går utmärkt att se dem som ’han’?”
”…Men jag har väl ingen anledning att vilja byta egentligen”, sa han. ”Jag måste själv ta illa upp och tycka att det är fel att höra mig själv kalla dem ’han’, och det gör jag egentligen inte, tvärt om! För i själva verket, om alla de viktiga alltid är han så betyder det att jag är viktig. Det säger mig att jag är bättre än du! And that makes me feel goood! Weheeey!” Han höjde en näve mot skyn.
Så sen dess var verkligen alla pjäserna hon, och ingen sa fel mer.
Plötsligt utbrast Simon:
”Nu känns det plötsligt orättvist att de alla ska vara hon!!! Det känns ojuste och inte alls bra, nu sitter jag här och blir faktiskt lite ’pissed off’!”
Vi log, och så sa han med mjukare tonfall:
”Och det är skrämmande, för då inser jag att det är såhär du måste känna dig jämnt...”
Ja. Det är väl det.
Och om världen hade gått från lika representation till denna oerhörda snedvridning över en natt, om någon föreslagit: ’Jag vet! Vi gör alla exempel utom föräldrar, låglöneyrken och enstaka undantag till bara det ena könet för enkelhets skull!’, då skulle det aldrig ha hänt. Folk skulle ha protesterat. Folk skulle ha varit arga, ’pissed off’. Men jag var bara ett barn när jag långsamt fick lära mig inse att jag inte räknades, aldrig fanns bland exemplen. Jag blev aldrig förbannad. Bara förvånad. Besviken. Förödmjukad, undanskuffad och trampad på.
Senare finns det de som blir arga. Det finns ett namn för dem. Vi kallar dem ’rabiata manshaterskor’ och hävdar föraktfullt att de hetsar upp sig över petitesser. Att de motverkar kampen för verklig jämställdhet, som handlar om något helt annat.
Showing posts with label jämställdhet. Show all posts
Showing posts with label jämställdhet. Show all posts
Monday, 19 May 2014
Sunday, 16 June 2013
Sexistiska Nicke Nyfiken
Nicke Nyfiken hade feber och nös, så mannen med den gula hatten sa:
"You're definitely fighting a germ!"
Nicke visste inte vad en germ var, så mannen visade en bild på en, i en bok.
Sen somnade Nicke, och drömde att han och katten blev små, och gav sig in på upptäcksfärd in i Nickes stora kropp, som märkligt nog låg kvar på kudden. I ett rymdskepp som katten styrde; en rolig liten detalj som jag uppskattade! Jag tyckte också om de charmiga informationsskyltarna som visade "You are here", liksom berättarröstens glada förvåning över att hitta dessa!
Självklart uppskattade jag också soundet på the germs, när Nicke väl hittade dem! Det underbart rockande bandet Toots and the Germettes!
"I'm in your nose!", sjöng Toots.
"Oh yeah, he's in your nose!", trallade germetterna euforiskt. Tydligen spelade det ingen roll att de också var i Nickes näsa.
"We're germs", förklarade visserligen Toots när de sjungit färdigt, men se nu på när detta påstående strax trollas bort...
Nicke förklarade att han var ägaren till den här kroppen, och att Toots och germetterna måste ge sig av, eftersom Nicke blev sjuk annars.
"Oh, I'm making you sick?", sa Toots. "Oh well in that case, I'll be on my way, I'll just pick up a few things.... FOOLED YA!"
Germetterna säger ingenting, och ingen tilltalar dem.
Berättarrösten förklarar:
"George (Nicke på engelska) knew he would never feel better until he got rid of Toots."
Men vänta nu... Räcker det då? Toots var ju bara en av fyra germs! Visserligen den största, men... de andra var ju ändå tre! Räknas inte de alls?
Strax därpå:
"George couldn't believe how hard it was to get rid of one measly germ."
Nej, det gör de alltså inte. En stor han-germ plus tre små hon-germs är exakt lika med en germ.
Följaktligen riktar Nicke och katten in hela sin germ-fighting-strategi på Toots, och ja, det funkar utmärkt! De håller fast Toots medan de retar stora Nicke att nysa, och de tre små spåniga germetterna springer lydigt fram och ställer sig vid sin mans sida och ser hjälplösa ut, så att de också blåses ut av nysningen. Så därmed var ju tesen bevisad sann: Bara hanar är något att räkna med. Honor hänger bara med som tillbehör. Toots och hans germetter. Liksom "folket, och deras fruar och barn", som det står i bibeln.
---------------------------
Filmen som texten handlar om:
Curious George - The inside story
Förutom det där med den fasansfulla sexismen och osynliggörandet av honor så är Nicke Nyfiken ett fantastiskt barnprogram! Fritt från våld och fullt av vänlighet, tolerans och naturvetenskap! Det verkar faktiskt som att de rentav har försökt bekämpa den där sexismen lite grann... men man måste liksom fatta hur den funkar först, för att lyckas!
"You're definitely fighting a germ!"
Nicke visste inte vad en germ var, så mannen visade en bild på en, i en bok.
Sen somnade Nicke, och drömde att han och katten blev små, och gav sig in på upptäcksfärd in i Nickes stora kropp, som märkligt nog låg kvar på kudden. I ett rymdskepp som katten styrde; en rolig liten detalj som jag uppskattade! Jag tyckte också om de charmiga informationsskyltarna som visade "You are here", liksom berättarröstens glada förvåning över att hitta dessa!
Självklart uppskattade jag också soundet på the germs, när Nicke väl hittade dem! Det underbart rockande bandet Toots and the Germettes!
"I'm in your nose!", sjöng Toots.
"Oh yeah, he's in your nose!", trallade germetterna euforiskt. Tydligen spelade det ingen roll att de också var i Nickes näsa.
"We're germs", förklarade visserligen Toots när de sjungit färdigt, men se nu på när detta påstående strax trollas bort...
 |
| Toots and the Germettes |
Nicke förklarade att han var ägaren till den här kroppen, och att Toots och germetterna måste ge sig av, eftersom Nicke blev sjuk annars.
"Oh, I'm making you sick?", sa Toots. "Oh well in that case, I'll be on my way, I'll just pick up a few things.... FOOLED YA!"
Germetterna säger ingenting, och ingen tilltalar dem.
Berättarrösten förklarar:
"George (Nicke på engelska) knew he would never feel better until he got rid of Toots."
Men vänta nu... Räcker det då? Toots var ju bara en av fyra germs! Visserligen den största, men... de andra var ju ändå tre! Räknas inte de alls?
Strax därpå:
"George couldn't believe how hard it was to get rid of one measly germ."
Nej, det gör de alltså inte. En stor han-germ plus tre små hon-germs är exakt lika med en germ.
Följaktligen riktar Nicke och katten in hela sin germ-fighting-strategi på Toots, och ja, det funkar utmärkt! De håller fast Toots medan de retar stora Nicke att nysa, och de tre små spåniga germetterna springer lydigt fram och ställer sig vid sin mans sida och ser hjälplösa ut, så att de också blåses ut av nysningen. Så därmed var ju tesen bevisad sann: Bara hanar är något att räkna med. Honor hänger bara med som tillbehör. Toots och hans germetter. Liksom "folket, och deras fruar och barn", som det står i bibeln.
---------------------------
Filmen som texten handlar om:
Curious George - The inside story
Förutom det där med den fasansfulla sexismen och osynliggörandet av honor så är Nicke Nyfiken ett fantastiskt barnprogram! Fritt från våld och fullt av vänlighet, tolerans och naturvetenskap! Det verkar faktiskt som att de rentav har försökt bekämpa den där sexismen lite grann... men man måste liksom fatta hur den funkar först, för att lyckas!
Tuesday, 21 May 2013
Låt tjejen ha sex med flaska!
Jag hade förmånen att få läsa domen i det omdebatterade våldtäktsmålet, INNAN jag läst något av debatten runt det! Allt jag visste var att det var omdebatterat, och att vissa tyckte att rätten resonerat helt sjukt. (Domen är rätt kort, läs den själva vetja!)
Om domen är det första man läser så får man verkligen en helt annan uppfattning om händelseförloppet, än om man läser debatten. Den första beskrivning av händelsen jag fick var hennes (målsägandens) version, så som den återges i domen. Jag måste säga, att den förde inte tankarna till våldtäkt.
Sen kom de andras berättelser, och även om berättelserna skiljer sig lite åt, särskilt på punkter som rör skuldfrågorna, så ger de ändå fantastiskt samstämmiga redogörelser! Och några av de saker som hon sa, fick betydligt troligare beskrivningar av dem. T ex lät det väldigt underligt att 'hon och Saman låg bara och kelade utan kläder, men hon var intresserad av att ha sex med honom. Sen kom Farshat in och bad henne suga av honom. Då gjorde hon det, och hon vet inte vad Saman gjorde under tiden'... Ok? Change of plans, lixom!...? Farshats version, att hon sög av Saman när han kom in, och SEN sög av Farshat, medan Saman stimulerade henne med handen, låter mer rimlig i mina öron.
Sen kom det där med flaskan in i bilden. Enligt hennes version 'sa eller tänkte hon inget speciellt', när Saman föreslog att de skulle använda den. Enligt henne "tryckte [Farshat] ned henne på rygg litegrann - 'som ett tecken liksom'". Hon "stängde igen benen, men Saman särade på dem" och flaskan användes. Efter ett tag SA SAMAN att det blödde från hennes underliv(!!). (Enligt hennes utsago.) Hon och Farshat sa då åt Saman att sluta, vilket han också omedelbart gjorde.
Våldtäkt? Eller glada, kåta barn som leker porrfilm? Och har kasst omdöme. Alltså jag fattar inte! Om hon har gett en sådan version till rätten, varför bemödar hon sig ens att gå till dem och be dem döma för våldtäkt? "Vållande till kroppsskada" kunde hon ha försökt med. Enligt en juristvän till mig kunde hon ha fått igenom det.
Men det finns kanske skäl...
Efter att ha smält informationen i några dagar har jag kommit till ståndpunkten att hon förmodligen ville ha sex med flaskan. Pröva att öppna sinnet för möjligheten!... Jag tror det därför att:
1) Hon hade visat sig fullt kapabel att säga nej, och sätta gränser för vad hon ville och inte ville, tidigare under kvällen (när Igor bad att få vara med). Varför skulle hon inte ens försöka göra det nu?
2) Hon hade visat sig initiativrik och aktiv tidigare under kvällen. Varför så passiv nu att hon inte säger vad hon vill?
3) Enligt egen utsago 'sa eller tänkte hon inget speciellt, när Saman föreslog flaskan'. Hon har alltså själv sagt att hon inte ens TÄNKTE att hon inte ville!
4) Det här är lite lösare än 1-3, det medges, men om hon nu var i färd med att suga av de två grabbarna, varför skulle de vilja avbryta det, för att i stället göre henne illa genom att köra upp en flaska i henne? Det känns betydligt mer troligt att flaskan var till för hennes njutning (och deras upphetsning), och att de bara inte fattade att man måste vara j-igt försiktig vid sådana lekar, för det är de aldrig i porrfilmerna! Där är det bara "mer" och "hårdare" som gäller, och om det gör ont så är det bara upphetsande... Men så började hon blöda och sa "sluta", och genast slutade de.
Sen började alla tänka "våldtäkt", för scenariot att HON skulle ha sett på porrfilm och trott att det kunde vara en häftig grej att ha sex med en flaska, är bara allt för otänkbart....!! Hon är ju tjej...!!
Det är däri jag tror problemet ligger. "Det blev en spänd stämning i rummet", har flera av de inblandade sagt. Jag vet själv hur spänt det kan bli när sex går fel, utan att det behöver gå i närheten av så fel som det gjorde här! Sex är känsligt, och dessa barn hade testat och vågat långt utanför det vanliga, och tagit sig vatten över huvudet. Någon borde få skulden för det. Det låg nära till hands att det skulle vara hon...
I hela sin berättelse beskriver hon sin roll som passiv. Allt hon gjorde, gjorde hon på andras initiativ, säger hon. Hon känns heller inte vid att hon skulle ha stimulerats på något sätt. De hade inte vaginalt samlag (som Saman säger), och hon 'vet inte vad Saman gjorde', när Farshat säger att denne stimulerade henne med handen. Enligt de andras berättelser var det hon som tog initiativet, utom när Igor bad henne suga av honom, och fick nobben. Han fick nobben! Även då hon passivt gick med på förslag så gjorde hon alltså ändå ett val! Och man kan inte komma ifrån att en avsugning är en aktiv, sexuell handling.
Hon verkar slitas mellan sin vilja att rentvå sig själv från hor-stämpeln, och sin ovilja att ljuga. Hon förnekar att hon förfört någon, eller att hon samtyckt till att använda flaskan, men samtidigt kan hon inte förmå sig att gå så långt som till att påstå att hon sa nej till att använda flaskan... Hon säger att Farshat tryckte ner henne på sängen, men medger att det var "litegrann, 'som ett tecken, liksom'". Hon går inte så långt som att hävda att han höll fast henne... Troligen har ingen i hennes omgivning visat minsta tecken till att ens överväga möjligheten att hon ville ha sex med flaska. Troligen har de alla gjort stora ögon och sagt "Va hemskt! Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig!" tills hon trodde på det själv. Troligen var det lättare för henne att falla för grupptrycket och gå med på att hon blivit våldtagen, än att stå emot, och hävda att hon faktiskt ville.
Domstolen binder sedan ris åt egen rygg då de hävdar att hennes version är mera trovärdig än killarnas, och att det är möjligt att hon visserligen var emot flaskan, men att de inte förstod detta. För en tid sedan läste jag domen mot Anders Behring Breivik. Ett sant mästerverk! I den börjar rätten med att konstatera att det inte behöver vara ställt bortom rimligt tvivel att en person är tillräknelig för att dömas till fängelse, om det är ställt bortom rimligt tvivel att handlingen faktiskt begåtts av personen, eftersom även utsagan 'otillräknelig' i så fall innebär ett frihetsberövande i form av tvångsvård. Sen går de vidare till att bevisa att det faktiskt i det här fallet ändå ÄR ställt bortom rimligt tvivel att Breivik var tillräknelig. Så underbart! Lämnar inget utrymme för muttranden om rättssäkerhet och brist på bevis! Om bara den här rätten hade gjort motsvarande...
I det här våldtäktsfallet fastslår rätten att det måste vara ställt bortom rimligt tvivel att de tilltalade är skyldiga till våldtäkt för att kunna dömas. Sedan säger de att de anser det rimligt att hon inte ville ha sex med flaskan, och att pojkarna förstått det. (Våldtäkt!) Sen att det ändå är möjligt att pojkarna inte förstått att hon inte ville ha sex med flaskan (våldtäkt?), men att denna bedömning är "måhända mindre rimlig". Slutligen att det inte "kan anses uteslutet" att pojkarna talar sanning när de säger att hon uttryckligen samtyckt (inte våldtäkt!), och alltså finns det rimligt tvivel. Men de passar på att upprepa att pojkarnas berättelser är "mindre rimliga och sannolika än [hennes]". Därmed har de friat och fällt på samma gång...
Det återstår för rätten, tycker jag, att förklara VARFÖR pojkarnas berättelser är mindre rimliga och "sannolika" än hennes! När jag själv läser underlaget får jag nämligen, som sagt, intrycket av en mycket aktiv och initiativrik tjej, som tycker om sex men som har vett att sätta gränser. Att hon skulle ha låtit bli att säga nej trots att hon menade nej framstår för mig som totalt orimligt!
Min gissning är att rätten är mesproppar, som skrivit in sina (överflödiga) rimlighetsbedömningar i ett misslyckat försök att gå opinionen till mötes. De KAN ju inte döma pojkarna skyldiga, det medger helt enkelt inte underlaget och rättsläget, men för att slippa allt för mycket stryk så skriver de ändå in att de tror att de är det! Och så slipper de ta ifrån hela kvinnligheten deras oskuld och asexualitet, genom att hävda att hon verkar ha velat ha sex med flaskan. En tjej KAN inte vilja ha sex med flaska!! Pojkarnas berättelser är osannolika, helt enkelt för att de påstår något som alla VET inte kan vara sant!!...
Det sägs att det är förfärligt för våldtäktsoffer att få höra att de nog ville bli utsatta för det de utsattes för. Men att få höra att man inte vill, kan vara förfärligt det med. Om det inte är sant. Det tvingar fram en offerroll där ingen sådan fanns, och en smärtsam våldtäktsrättegång där allt som borde ha behövts var lite prata-ut-samtal, och en överenskommelse att vara försiktigare nästa gång.
Befria kvinnorna från den oskuldsfulla offerrollen! Låt oss ha sex med flaskor om vi vill!
-----------------
Obs! Jag gör inga anspråk på att veta; det är möjligt att en våldtäkt faktiskt begåtts i detta fall. Jag bara presenterar en alternativ tes, som jag anser behövs i debatten. Jag är också helt för en samtyckeslagstiftning, men anser inte att det skulle ha gjort någon skillnad i just detta fall.
Se min uppföljare: Samtyckeslag! Därför att:, 2013-12-10
Om domen är det första man läser så får man verkligen en helt annan uppfattning om händelseförloppet, än om man läser debatten. Den första beskrivning av händelsen jag fick var hennes (målsägandens) version, så som den återges i domen. Jag måste säga, att den förde inte tankarna till våldtäkt.
Sen kom de andras berättelser, och även om berättelserna skiljer sig lite åt, särskilt på punkter som rör skuldfrågorna, så ger de ändå fantastiskt samstämmiga redogörelser! Och några av de saker som hon sa, fick betydligt troligare beskrivningar av dem. T ex lät det väldigt underligt att 'hon och Saman låg bara och kelade utan kläder, men hon var intresserad av att ha sex med honom. Sen kom Farshat in och bad henne suga av honom. Då gjorde hon det, och hon vet inte vad Saman gjorde under tiden'... Ok? Change of plans, lixom!...? Farshats version, att hon sög av Saman när han kom in, och SEN sög av Farshat, medan Saman stimulerade henne med handen, låter mer rimlig i mina öron.
Sen kom det där med flaskan in i bilden. Enligt hennes version 'sa eller tänkte hon inget speciellt', när Saman föreslog att de skulle använda den. Enligt henne "tryckte [Farshat] ned henne på rygg litegrann - 'som ett tecken liksom'". Hon "stängde igen benen, men Saman särade på dem" och flaskan användes. Efter ett tag SA SAMAN att det blödde från hennes underliv(!!). (Enligt hennes utsago.) Hon och Farshat sa då åt Saman att sluta, vilket han också omedelbart gjorde.
Våldtäkt? Eller glada, kåta barn som leker porrfilm? Och har kasst omdöme. Alltså jag fattar inte! Om hon har gett en sådan version till rätten, varför bemödar hon sig ens att gå till dem och be dem döma för våldtäkt? "Vållande till kroppsskada" kunde hon ha försökt med. Enligt en juristvän till mig kunde hon ha fått igenom det.
Men det finns kanske skäl...
Efter att ha smält informationen i några dagar har jag kommit till ståndpunkten att hon förmodligen ville ha sex med flaskan. Pröva att öppna sinnet för möjligheten!... Jag tror det därför att:
1) Hon hade visat sig fullt kapabel att säga nej, och sätta gränser för vad hon ville och inte ville, tidigare under kvällen (när Igor bad att få vara med). Varför skulle hon inte ens försöka göra det nu?
2) Hon hade visat sig initiativrik och aktiv tidigare under kvällen. Varför så passiv nu att hon inte säger vad hon vill?
3) Enligt egen utsago 'sa eller tänkte hon inget speciellt, när Saman föreslog flaskan'. Hon har alltså själv sagt att hon inte ens TÄNKTE att hon inte ville!
4) Det här är lite lösare än 1-3, det medges, men om hon nu var i färd med att suga av de två grabbarna, varför skulle de vilja avbryta det, för att i stället göre henne illa genom att köra upp en flaska i henne? Det känns betydligt mer troligt att flaskan var till för hennes njutning (och deras upphetsning), och att de bara inte fattade att man måste vara j-igt försiktig vid sådana lekar, för det är de aldrig i porrfilmerna! Där är det bara "mer" och "hårdare" som gäller, och om det gör ont så är det bara upphetsande... Men så började hon blöda och sa "sluta", och genast slutade de.
Sen började alla tänka "våldtäkt", för scenariot att HON skulle ha sett på porrfilm och trott att det kunde vara en häftig grej att ha sex med en flaska, är bara allt för otänkbart....!! Hon är ju tjej...!!
Det är däri jag tror problemet ligger. "Det blev en spänd stämning i rummet", har flera av de inblandade sagt. Jag vet själv hur spänt det kan bli när sex går fel, utan att det behöver gå i närheten av så fel som det gjorde här! Sex är känsligt, och dessa barn hade testat och vågat långt utanför det vanliga, och tagit sig vatten över huvudet. Någon borde få skulden för det. Det låg nära till hands att det skulle vara hon...
I hela sin berättelse beskriver hon sin roll som passiv. Allt hon gjorde, gjorde hon på andras initiativ, säger hon. Hon känns heller inte vid att hon skulle ha stimulerats på något sätt. De hade inte vaginalt samlag (som Saman säger), och hon 'vet inte vad Saman gjorde', när Farshat säger att denne stimulerade henne med handen. Enligt de andras berättelser var det hon som tog initiativet, utom när Igor bad henne suga av honom, och fick nobben. Han fick nobben! Även då hon passivt gick med på förslag så gjorde hon alltså ändå ett val! Och man kan inte komma ifrån att en avsugning är en aktiv, sexuell handling.
Hon verkar slitas mellan sin vilja att rentvå sig själv från hor-stämpeln, och sin ovilja att ljuga. Hon förnekar att hon förfört någon, eller att hon samtyckt till att använda flaskan, men samtidigt kan hon inte förmå sig att gå så långt som till att påstå att hon sa nej till att använda flaskan... Hon säger att Farshat tryckte ner henne på sängen, men medger att det var "litegrann, 'som ett tecken, liksom'". Hon går inte så långt som att hävda att han höll fast henne... Troligen har ingen i hennes omgivning visat minsta tecken till att ens överväga möjligheten att hon ville ha sex med flaska. Troligen har de alla gjort stora ögon och sagt "Va hemskt! Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig!" tills hon trodde på det själv. Troligen var det lättare för henne att falla för grupptrycket och gå med på att hon blivit våldtagen, än att stå emot, och hävda att hon faktiskt ville.
Domstolen binder sedan ris åt egen rygg då de hävdar att hennes version är mera trovärdig än killarnas, och att det är möjligt att hon visserligen var emot flaskan, men att de inte förstod detta. För en tid sedan läste jag domen mot Anders Behring Breivik. Ett sant mästerverk! I den börjar rätten med att konstatera att det inte behöver vara ställt bortom rimligt tvivel att en person är tillräknelig för att dömas till fängelse, om det är ställt bortom rimligt tvivel att handlingen faktiskt begåtts av personen, eftersom även utsagan 'otillräknelig' i så fall innebär ett frihetsberövande i form av tvångsvård. Sen går de vidare till att bevisa att det faktiskt i det här fallet ändå ÄR ställt bortom rimligt tvivel att Breivik var tillräknelig. Så underbart! Lämnar inget utrymme för muttranden om rättssäkerhet och brist på bevis! Om bara den här rätten hade gjort motsvarande...
I det här våldtäktsfallet fastslår rätten att det måste vara ställt bortom rimligt tvivel att de tilltalade är skyldiga till våldtäkt för att kunna dömas. Sedan säger de att de anser det rimligt att hon inte ville ha sex med flaskan, och att pojkarna förstått det. (Våldtäkt!) Sen att det ändå är möjligt att pojkarna inte förstått att hon inte ville ha sex med flaskan (våldtäkt?), men att denna bedömning är "måhända mindre rimlig". Slutligen att det inte "kan anses uteslutet" att pojkarna talar sanning när de säger att hon uttryckligen samtyckt (inte våldtäkt!), och alltså finns det rimligt tvivel. Men de passar på att upprepa att pojkarnas berättelser är "mindre rimliga och sannolika än [hennes]". Därmed har de friat och fällt på samma gång...
Det återstår för rätten, tycker jag, att förklara VARFÖR pojkarnas berättelser är mindre rimliga och "sannolika" än hennes! När jag själv läser underlaget får jag nämligen, som sagt, intrycket av en mycket aktiv och initiativrik tjej, som tycker om sex men som har vett att sätta gränser. Att hon skulle ha låtit bli att säga nej trots att hon menade nej framstår för mig som totalt orimligt!
Min gissning är att rätten är mesproppar, som skrivit in sina (överflödiga) rimlighetsbedömningar i ett misslyckat försök att gå opinionen till mötes. De KAN ju inte döma pojkarna skyldiga, det medger helt enkelt inte underlaget och rättsläget, men för att slippa allt för mycket stryk så skriver de ändå in att de tror att de är det! Och så slipper de ta ifrån hela kvinnligheten deras oskuld och asexualitet, genom att hävda att hon verkar ha velat ha sex med flaskan. En tjej KAN inte vilja ha sex med flaska!! Pojkarnas berättelser är osannolika, helt enkelt för att de påstår något som alla VET inte kan vara sant!!...
Det sägs att det är förfärligt för våldtäktsoffer att få höra att de nog ville bli utsatta för det de utsattes för. Men att få höra att man inte vill, kan vara förfärligt det med. Om det inte är sant. Det tvingar fram en offerroll där ingen sådan fanns, och en smärtsam våldtäktsrättegång där allt som borde ha behövts var lite prata-ut-samtal, och en överenskommelse att vara försiktigare nästa gång.
Befria kvinnorna från den oskuldsfulla offerrollen! Låt oss ha sex med flaskor om vi vill!
-----------------
Obs! Jag gör inga anspråk på att veta; det är möjligt att en våldtäkt faktiskt begåtts i detta fall. Jag bara presenterar en alternativ tes, som jag anser behövs i debatten. Jag är också helt för en samtyckeslagstiftning, men anser inte att det skulle ha gjort någon skillnad i just detta fall.
Se min uppföljare: Samtyckeslag! Därför att:, 2013-12-10
Saturday, 2 February 2013
Astrid Lindgren regerar!
Bakgrunden till denna text är att mitt barn en dag ändrade sitt språkbruk. Efter en lång tid av tal utan pronomen använder hen nu ett: han. Alla är han. Är det en tillfällighet?
Titta här:
Bamse
Nalle Puh
Paddington
Pelle svanslös
Emil i Lönneberga
Pippi Långstrump*
Kalle Anka
Musse Pigg
Barbapapa
Dennis
Snobben
Kalle och Hobbe
Byggare Bob
Alice i Underlandet*
Alla vi barn i Bullerbyn*
Madicken*
Den vilda bebin
Max (Max potta, Max napp osv)
Djungelboken
Karlsson på taket
En lista på några väldigt vanliga, väldigt kända böcker och seriefigurer som erbjuds våra barn. Gör en könsanalys av utbudet. Du förstår nog snabbt vad asteriskerna står för: Undantagen som bekräftar regeln!
Låt mig berätta om en av mitt barns favoritsagor, Barbapapas resa: Barbapapa är deprimerad och en manlig doktor kommer fram till att han längtar efter en Barbamama. Barnen Jacob och Lisa* ger sig ut med Barbapapa för att leta efter en. De åker till London där en hippie-man säger att de ska åka till Indien. I Indien säger en vis man att de ska åka till New York, där en rik man (med en kvinnlig sekreterare*) säger att de ska åka ut på landet. Där säger en manlig bonde att de ska leta på andra planeter. Sen åker de hem och hittar en Barbamama i trädgården. På bilderna finns många kvinnor som dock aldrig nämns. Bl a är bönderna en man och en kvinna, men det är mannen som pratar, och benämns "bonden". Som om hon inte ens finns, eller är hans tillbehör, trots att hon tydligen arbetar lika mycket som han.
På SVT Play gillar mitt barn Breven från Felix. Vi har sett leksakskaninen Felix åka till Holland, Schweitz, Frankrike, Italien, Grekland, London, New York, Paris, Afrika(!), Indien, Australien, Japan och Kina. Han träffar människor och djur, och även om en del människor är kvinnor så är varenda djur en man! Just det... Utom en fågel med ett ägg som Felix måste rädda. Plus att resmålen förstås motsvarar den västerländska världsbilden (inget Kazakstan eller Kirgizistan, inget Nairobi eller Accra. Eller Ghana!). Felix' ägare Sofie är visserligen flicka, men hon sitter ju å andra sidan mest som Penelope och väntar på brev, och på att Felix ska komma hem.
Men bland sångerna blir det ändå riktigt illa:
Ekorrn satt i granen
Björnen sover
"Det var en elefant som var så elegant, han hade..."
En elefant promenerade
Nyss så träffa jag en krokodil
Kycklingen Gullefjun
Var bor du lilla råtta^
Mors lilla Olle
Prästens lilla kråka(*)
Lasse Lasse liten
Ett gammalt fult och elakt troll^
Här kommer lilla Ludde^
Har du sett min lilla katt
Greven hade en liten hund^
Bara ett enda undantag att bekräfta regeln med! Kanske är det för att sångerna innehåller så många djur, och djur är ju alltid män, eller? Ja, även prästens lilla kråka hävdar en del är en han, fast jag hävdar motsatsen.
Här finns en ny markering: ^ Den betecknar sånger där första personen (huvudpersonen) är en man, men där det kommer in en kvinna på andra plats, för att skapa nån slags jämvikt, eller variation. Hos det gamla trollet fanns t ex en trollmadam, och råttan hade en fru, Lovisa. Trollet och trollmadamen. Råttan och råttans fru. I början kan man tro att orden "troll" och "råtta" är könsneutrala ord men nu vet ni alltså bättre! Alla råttor är hanar. Honorna är råttors fruar.
Kanske vill ni invända att man lätt skulle kunna sätta ihop en lista med lika många barnböcker med kvinnlig huvudperson om man ville, och det är klart man kan. Jag försöker göra det varje gång vi är på biblioteket! Men de blir inte lika kända. Lyckas du få ihop en lista med kända kvinnliga huvudpersoner så kan du pröva att plocka bort Astrid Lindgren... Då går du bet! Astrid Lindgren, denna starkt lysande stjärna, är den enda som, bland så många andra kvaliteter, dessutom är jämställd!
Förresten är forskningen entydig: 70% av alla bilderböckers huvudpersoner är manliga, enligt denna artikel, som förresten även innehåller en massa nyttiga tips på hur man kan förbättra jämställdheten, och minska könstvånget för båda könen. Högst aktuell, även om den är några år nu. Denna artikel ur Göteborgs Fria Tidning hävdar att könsskillnaden mellan huvudpersonerna i barnböcker minskat, men de säger inte med hur mycket. En mycket intressant artikel för övrigt, om genus och trender i barnböcker, och deras påverkan på barn.
Mitt barn är förresten såld på Pippi-DVDer som vi hyr på biblioteket. Ständigt hör vi citat därifrån, och hen försöker att göra saker som Pippi gör. Hör man ett "Ha-haaaa" bakom sig så vet man att det är bäst att akta sig, för då står en tvååring där med ett eller annat långt föremål, och är Sjörövarfabbe med ett svärd! :)
Astrid Lindgren regerar!!
Titta här:
Bamse
Nalle Puh
Paddington
Pelle svanslös
Emil i Lönneberga
Pippi Långstrump*
Kalle Anka
Musse Pigg
Barbapapa
Dennis
Snobben
Kalle och Hobbe
Byggare Bob
Alice i Underlandet*
Alla vi barn i Bullerbyn*
Madicken*
Den vilda bebin
Max (Max potta, Max napp osv)
Djungelboken
Karlsson på taket
En lista på några väldigt vanliga, väldigt kända böcker och seriefigurer som erbjuds våra barn. Gör en könsanalys av utbudet. Du förstår nog snabbt vad asteriskerna står för: Undantagen som bekräftar regeln!
Låt mig berätta om en av mitt barns favoritsagor, Barbapapas resa: Barbapapa är deprimerad och en manlig doktor kommer fram till att han längtar efter en Barbamama. Barnen Jacob och Lisa* ger sig ut med Barbapapa för att leta efter en. De åker till London där en hippie-man säger att de ska åka till Indien. I Indien säger en vis man att de ska åka till New York, där en rik man (med en kvinnlig sekreterare*) säger att de ska åka ut på landet. Där säger en manlig bonde att de ska leta på andra planeter. Sen åker de hem och hittar en Barbamama i trädgården. På bilderna finns många kvinnor som dock aldrig nämns. Bl a är bönderna en man och en kvinna, men det är mannen som pratar, och benämns "bonden". Som om hon inte ens finns, eller är hans tillbehör, trots att hon tydligen arbetar lika mycket som han.
På SVT Play gillar mitt barn Breven från Felix. Vi har sett leksakskaninen Felix åka till Holland, Schweitz, Frankrike, Italien, Grekland, London, New York, Paris, Afrika(!), Indien, Australien, Japan och Kina. Han träffar människor och djur, och även om en del människor är kvinnor så är varenda djur en man! Just det... Utom en fågel med ett ägg som Felix måste rädda. Plus att resmålen förstås motsvarar den västerländska världsbilden (inget Kazakstan eller Kirgizistan, inget Nairobi eller Accra. Eller Ghana!). Felix' ägare Sofie är visserligen flicka, men hon sitter ju å andra sidan mest som Penelope och väntar på brev, och på att Felix ska komma hem.
Men bland sångerna blir det ändå riktigt illa:
Ekorrn satt i granen
Björnen sover
"Det var en elefant som var så elegant, han hade..."
En elefant promenerade
Nyss så träffa jag en krokodil
Kycklingen Gullefjun
Var bor du lilla råtta^
Mors lilla Olle
Prästens lilla kråka(*)
Lasse Lasse liten
Ett gammalt fult och elakt troll^
Här kommer lilla Ludde^
Har du sett min lilla katt
Greven hade en liten hund^
Bara ett enda undantag att bekräfta regeln med! Kanske är det för att sångerna innehåller så många djur, och djur är ju alltid män, eller? Ja, även prästens lilla kråka hävdar en del är en han, fast jag hävdar motsatsen.
Här finns en ny markering: ^ Den betecknar sånger där första personen (huvudpersonen) är en man, men där det kommer in en kvinna på andra plats, för att skapa nån slags jämvikt, eller variation. Hos det gamla trollet fanns t ex en trollmadam, och råttan hade en fru, Lovisa. Trollet och trollmadamen. Råttan och råttans fru. I början kan man tro att orden "troll" och "råtta" är könsneutrala ord men nu vet ni alltså bättre! Alla råttor är hanar. Honorna är råttors fruar.
Kanske vill ni invända att man lätt skulle kunna sätta ihop en lista med lika många barnböcker med kvinnlig huvudperson om man ville, och det är klart man kan. Jag försöker göra det varje gång vi är på biblioteket! Men de blir inte lika kända. Lyckas du få ihop en lista med kända kvinnliga huvudpersoner så kan du pröva att plocka bort Astrid Lindgren... Då går du bet! Astrid Lindgren, denna starkt lysande stjärna, är den enda som, bland så många andra kvaliteter, dessutom är jämställd!
Förresten är forskningen entydig: 70% av alla bilderböckers huvudpersoner är manliga, enligt denna artikel, som förresten även innehåller en massa nyttiga tips på hur man kan förbättra jämställdheten, och minska könstvånget för båda könen. Högst aktuell, även om den är några år nu. Denna artikel ur Göteborgs Fria Tidning hävdar att könsskillnaden mellan huvudpersonerna i barnböcker minskat, men de säger inte med hur mycket. En mycket intressant artikel för övrigt, om genus och trender i barnböcker, och deras påverkan på barn.
Mitt barn är förresten såld på Pippi-DVDer som vi hyr på biblioteket. Ständigt hör vi citat därifrån, och hen försöker att göra saker som Pippi gör. Hör man ett "Ha-haaaa" bakom sig så vet man att det är bäst att akta sig, för då står en tvååring där med ett eller annat långt föremål, och är Sjörövarfabbe med ett svärd! :)
Astrid Lindgren regerar!!
 |
| Bild: Helsingborgs Dagblad Fotograf: Jan Collsiöö, 1978 |
Subscribe to:
Posts (Atom)