Varför MP måste gå hela vägen för brunkolet

Öppet brev till MP om brunkolet

För att kunna rädda världen måste vi ha folket på vår sida. Ibland kan det vara lätt att glömma det, och liksom försöka manipulera dem att låta sig räddas mot sin vilja, med valser och skickliga reklambudskap! Men det är inte en långsiktigt hållbar lösning. Politik, liksom sex, måste bygga på samtycke. De måste få veta var vi står.

Brunkolets framtid är en fråga med gigantiska konsekvenser, som just nu ligger i våra händer. Om vi säljer vet vi att köparen har för avsikt att exploatera. Om vi behåller är det upp till vår riksdag att bestämma, genom sitt ägardirektiv. Riksdagen har inte för avsikt att ändra ägardirektivet nu, men vi har lång tid på oss! Det kan bli en valfråga för nästa riksdagsval... Och nästa...

Jag har hört argumenteras att skadan inte är oåterkallelig även om vi säljer, eftersom Tyskland fortfarande kan lagstifta mot brunkolsbrytning i sitt land. Men detta är att skjuta över ansvaret och den nödvändiga smällen på någon annan, och det är precis det vi alltid sagt att vi alla måste sluta göra! Hur kan vi då göra det själva? I själva verket, om vi visar någon som helst acceptans för exploatering av brunkol, om vi så mycket som antyder att det går att väga nackdelarna av det mot de fördelar man kan få för egen del och komma fram till att de senare överväger, då har vi legitimerat all miljöförstöring i världen. Då har vi rättfärdigat de grås världsbild, idiotförklarat oss själva och troligen signerat vår egen dödsdom.

Att vara i koalitionsregering är en förhandling, ett givande och ett tagande. I varje förhandling måste man ha sin ”walk away point” klar för sig, alltså den punkt där budet man får är så dåligt att det är bättre att lämna förhandlingsbordet och avstå från överenskommelsen, än att anta budet. Har man ingen walk away point så har man egentligen ingen hävstång alls. Då kan motparten sätta villkoren hur hen vill, för i slutändan godtar du det ändå, eftersom du aldrig kan tänka dig att avstå. Vad du får igenom är då helt upp till motpartens goda vilja.

MP har redan korsat ett antal röda streck i regeringen. Brunkolsstrecket motsvarar 24 gånger Sveriges årliga inhemska koldioxidutsläpp, och innebär total ödeläggelse av enorma landområden. Jag vill att vi nu säger:

”Nog! Vi kan inte gå med på det här! Endera säger regeringen nej till affären, eller så spräcker vi regeringen!”

Då kommer antingen sossarna att säga att vår koalitionsregering fortfarande är så värdefull för dem att de går med på vårt ultimatum, eller också förlorar vi regeringsmakten den här gången. (Och troligen sossarna också...) I bägge fallen slipper vi svara på frågan, i nästa valrörelse:

”Vad gjorde ni då, under resten av mandatperioden, som var så ofantligt betydelsefullt att det uppvägde för att ni släppte igenom brunkolsaffären? Varför silar ni mygg och sväljer kameler?”...

Denna markering är i själva verket troligen det mest betydelsefulla vi kan göra för världen under hela mandatperioden, ja kanske under hela vår historia! Då visar vi med kraft var vi står. Då står vi upp för vårt samvete, att aldrig skjuta över ansvaret på någon annan. Då visar vi att vi fortfarande, även i maktposition, faktiskt tror på att en annan värld inte bara är möjlig, utan också helt nödvändig!

Och om inte vi tror på detta, hur ska vi få folket att tro på det?

För om inte folket tror på det, då är allt hopp om att rädda världen ute.

Brunkolsbrytning. Foto: Greenpeace

--------------------------------

Vidare läsning:

Metero 2016-06-16, Så får du koll påbrunkolsbråket – på fem minuter

Supermiljöbloggen 2016-03-18, Fler röster säger nej till en försäljning av Vattenfalls brunkol

Isabella Lövin - förändring eller ansiktslyft?

Jag lobbade alldeles nyss för att MP skulle byta språkrör. Det var inte SÅ HÄR jag menade!...

Jag har inte lobbat för att byta ut Romson mot Lövin. Jag har lobbat för att byta ut Fridolin mot Schlyter, utan att ändra i regeringen. Inte för att Gustav nödvändigtvis var sämre än Åsa! Men för att Carl Schlyter är äkta grön, och enormt tydlig med det. Och det är det jag vill ha. Jag vill att mina språkrör ska få mig att känna 'YES, där satt den!! Det är precis så det är!!', och vad andra partier, aktörer eller människor tycker om saken är mindre viktigt. Mina språkrör ska föra MIN talan, och inte deras!

Men nu ska vi alltså erbjudas att välja Isabella Lövin. Än en gång, utan några motkandidater. (Minns någon när vi senast hade ett verkligt val, med verkliga alternativ...) Så hur genomgrön är egentligen Isabella? Hon har ju varit helt öppen med att hon inte gick med i MP pga hela vårt partiprogram, utan bara för att få chansen att driva sin hjärtefråga, fisken! Såhär skriver t ex Christian Engström (Piratpartiet) om hennes insats i upphovsrättsfrågor:

Svikna löften och rena lögner - här är MP:s nya språkrör

Något som kan bli riktigt tråkigt med det här är att Lövin faktiskt är så älskad och uppskattad för sin fantastiska, gröna seger för fisken!... Och nu sätter vi henne på fel post, med stor risk att hon också blir oomtyckt och trashad, för något som egentligen inte är hennes fel. Hon kan inte hjälpa att rocken vi ger henne är för stor!

Men den där andra saken jag lobbade för, att INTE ändra i regeringen, är faktiskt också viktig. Jag vill ha språkrör som är fria! Som det var förr! Självklart vill jag att vi ska ha gröna ministrar, som en del i vårt arbete med grön politik. Men en minister ska inte samtidigt vara språkrör, eftersom ministerns uppgift är att föra regeringens talan. Det uppdraget är uppenbart jättesvårt att kombinera med uppdraget att föra MP:s talan! Oavsett vem som sitter på posten.

Gång på gång hör jag argumentet att 'Men om vi har en grön minister som för regeringens talan, och en annan person som grönt språkrör som för MP:s talan, då kan ju de säga olika saker och prata emot varandra! Om folket inte förstår den grejen kan det ju väcka trovärdighetsproblem!'. Men ärligt talat, om folket inte förstår den grejen så förstår de inte sin egen lagstiftning! Sitt eget politiska system! För det här ÄR vårt politiska system: Vi har olika partier som står för olika ideologier och politik, och vi har en regering som enligt praxis alltid talar i konsensus. Om de verkligen inte redan gör det, är det kanske dags att folket förstår den grejen? För annars är vi väl ändå körda? Att bara försöka manipulera oss runt det genom att inte HA någon egen politik, eller åtminstone inte någon som för ut dess talan, så länge vi är i regering, låter väl knappast som nån långsiktigt hållbar lösning?

Kanske skulle alltså Schlyter OCH Lövin tillsammans kunnat funka som språkrör? Den diplomatiska, smidiga Lövin kunde bolla uppdraget att kompetent föra regeringens talan, utan att bli ogrön, medan den yviga, sprakande Schlyter kunde ha fört fram, med all önskvärd tydlighet, vad som egentligen var MP:s åsikt i överenskommelserna.

Carl Schlyter och Isabella Lövin
Bild: TT

På det här sättet däremot är risken enorm att vi nu bara har fått en ansiktslyftning: Något som låter oss slippa ett irriterande men ytligt problem. Men MITT problem, det som JAG ville byta språkrör för, det finns kvar! Nämligen att ingen, fortfarande, kommer att föra den gröna talan. Tills inte ens vi själva minns vad vi står för...

------------------------------------

Läs även på denna blogg:

Tankar om språkrör, 2016-05-03

Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev, 2016-04-26

Miljöpartiet VS de andra, 2014-08-26

Vidare läsning:

Att dra slutsatser om krisen i MP, Lotta Hedström, 2016-04-26

Värsta mardrömmen för statsministern, K-G Bergström, 2016-04-28

Tankar om språkrör

Här är ett litet massmail jag skickade ut 2016-05-03:
------------------------------

Hej

Jag håller visserligen med Kajsa Ekis Ekman och Lotta Hedström som skriver att ministrar och språkrör aldrig bör avgå mitt under pågående mediedrev. Man bör vänta ett tag, tills "den kollektiva dumheten lagt sig".

Men problemet med det, för mig just nu, är att jag velat byta ut våra språkrör i flera år nu, INTE pga vad media sagt! Utan pga att språkrören själva gång på gång säger väldigt ogröna saker. Saker som är skadliga för oss, för vårt parti och för vår ideologi, på mycket lång sikt! Här har jag t ex analyserat varför deras öppna brev, som sades vara tänkt att dämpa vår (vilka vi?) besvikelse efter Kaplan-drevet, fick mig att må illa, snarare än att må bättre:

Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev

Jag vill inte att mina språkrör får mig att känna så! Jag vill att mina språkrör skickar mig brev som får mig att känna: 'JA!! Det är så det är!!'! Sen om andra partier, eller andra aktörer, som media eller "allmänheten", håller med om det, det är mindre viktigt. Jag vill ha språkrör som för MIN talan, den gröna talan. Och ska vi lyckas rädda världen på lång sikt måste vi faktiskt lyckas övertyga dem som inte håller med. För att det ska ens vara möjligt måste någon våga föra vår talan.

Och för att ge ett helt annat argument, betänk detta:

Regeringen uttalar sig, enligt praxis, alltid i konsensus. MP är en minoritet i regeringen. Om bägge våra språkrör sitter i regeringen, vem ska föra MP:s egen talan då? Språkrören är genom praxis förhindrade att göra det!...

Att bara göra tvärt emot vad media vill är ju trots allt fortfarande att en blind leder en blind, fast i stället för att låta sig ledas så går den ena personen åt vänster när den andre säger höger och tvärt om, för 'den där andre är ju blind!'...

Jag vill alltså fortfarande byta ut våra språkrör. INTE för att media vill det, utan av skäl jag kommit fram till helt själv. Och det är faktiskt det som är att vara verkligt oberoende av media.

Mvh,
Karolina Hagegård
Stolt miljöpartist sedan 1998
Tel: 0703 703 223

---------------------------

Gustav Fridolin och Åsa Romsson

Läs även på denna blogg:
Isabella Lövin - genomgrön eller punktgrön?, 2016-05-10

Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev, 2016-04-26

Miljöpartiet VS de andra, 2014-08-26

Vidare läsning:

Dreven är en allvarlig samhällsfara, Kajsa Ekis Ekman, ETC, 2016-04-21 

Att dra slutsatser av krisen i MP, Lotta Hedström, Syre, 2016-04-26

Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev

Bild: TT

MP:s språkrör skickade ut ett öppet brev till medlemmar och sympatisörer med anledning av den s.k. Kaplan-krisen. Syftet med brevet sades vara att "vara tydliga om vilket slags parti Miljöpartiet är" och om "de förhållningssätt som är självklara i ett grönt parti".

Jag har en del problem med brevet.

Bl a står det i punkt 2:

"Våra företrädare ska inte figurera i samma sammanhang som extremister."

För det första har jag problem med ordet "extremist", eftersom det är ett ord utan något absolut innehåll. I stället har det ett relativt innehåll! Vad som är extremt beror ju på var medel ligger, och vad standardavvikelsen är... eller för att uttrycka sig utan matte-termer: Det finns människor på jorden som nog skulle mena att abort är extremt. Eller homoäktenskap. Eller homoadoption. Andra skulle kanske mena att vapenexport till krigförande länder är extremt...

Men ok, antag att jag accepterar att vi inte ska vara "extremister", och att det faktiskt finns någon form av definition av denna term! Hur gick vi från att inte VARA extremister till att inte få FIGURERA I SAMMA SAMMANHANG som extremister?? Varför ska människor inte längre mötas? Löser man verkligen problem på det viset? I Sverige har vi en kultur av att man inte ska ha något att skaffa med knarkare eller folk som suttit inne, och erfarenheter visar att just denna stigmatisering och isolering gör att det är så extra svårt att ta sig ifrån drogmissbruk och brottsbana i Sverige. Så är det här verkligen rätt väg att gå med "extremister"? Det tror jag verkligen inte! Är det en grön väg att gå? Knappast!!

Vidare står det, i punkt nr 3, om nolltolerans mot rasism:

"Dit hör illa valda jämförelser mellan Nazityskland och andra brott mot mänskliga rättigheter."

Både det här citatet och det ovan gör något väldigt fult: Skribenterna antyder något som de samtidigt inte tar ansvar för! Vi vet ju alla, även om det inte står rakt ut någonstans, att det här brevet kommer ut pga Kaplan-affären. Att skriva om 'illa valda jämförelser med Nazityskland' osv, antyder därför att det är just det Kaplan har gjort. Men har han verkligen det? Ja, jag vet att han gjorde en jämförelse mellan Israel och Nazityskland i ett långt tal han höll för 7 år sedan, men var den verkligen illa vald? Kajsa Ekis Ekman skriver t ex, i sin ledare "Dreven är en allvarlig samhällsfara", att vi ju fick lära oss i skolan att förintelsen var något vi aldrig fick glömma! Och om vi inte ska glömma det, för att det inte ska upprepas, då menar hon att vi faktiskt just ska påminna varandra om den händelsen så fort vi ser något som har gemensamma drag med den! Det betyder förstås inte att varje jämförelse med Nazityskland är bra, men iaf att inte varje sådan automatiskt är dålig heller.

I samma ledare skriver Ekman, apropå språkrörens punkt 2:

"Bostadsminister Mehmet Kaplan blir inbjuden till en företagarmiddag. Han går dit, det är ungefär 60 personer inbjudna, bland dem befinner sig en ökänd fascist. De sitter långt ifrån varandra och pratar inte ens. Fascisten har efteråt sagt om Mehmet Kaplan ”Jag tror inte att han tycker om vår organisation.” Några bevis för att de skulle vara vänner eller hålla med varandra har i alla fall jag inte sett. Med ens råder allmän konsensus om att Mehmet Kaplan borde ha tagit reda på vilka som skulle komma innan han gick dit. Finns det någon i hela landet som beter sig så? Som när hen blir bjuden på fest alltså säger ”Jag måste veta namnen på exakt alla som ska vara där, annars kommer jag inte.”"

Så ska visst iaf miljöpartister hädanefter bete sig...

Jag går vidare i språkrörsbrevet:

"Ett uttalande från en miljöpartist ska inte kunna uppfattas ha antisemitiska eller andra rasistiska förtecken"

Ett omöjligt krav!! Det finns en anledning till att man inte ens i en mordrättegång kräver en högre bevisnivå än 'bortom rimligt tvivel'. Om man skulle kräva bevisning bortom MÖJLIGT tvivel skulle ingen någonsin kunna fällas. Möjligt tvivel kan man alltid få fram! På samma sätt är det alltid möjligt för någon att uppfatta antisemitiska eller rasistiska förtecken. Så gränsen bör rimligtvis gå vid om det är sant eller inte, inte om någon kan uppfatta det så! Annars accepterar man metoden att fälla på misstanke. Så fort någon skriker "rasist" om dig är du dömd. Det spelar ingen roll vad du sagt, gjort eller har för åsikter... Det är vad någon väljer att uppfatta dig som, som räknas.

Att de försöker vara så vaga att det inte ska gå att komma åt dem hjälper inte heller. Pliktskyldigt skriver de att "Det är naturligtvis inte så att man nödvändigtvis alltid delar värderingar med dem som man deltar i en festmåltid, högtidsfirande eller politiskt möte med". Liksom "illa valda" jämförelser med Nazityskland. På så vis försöker de hålla ryggen fri, så att om någon påpekar att Kaplan faktiskt inte gjort något fel, så kan de säga att "Oh nej, det menade vi inte heller! Vi sa ju att man får gå på middag, och att bra jämförelser med Nazityskland är ok!"... Men samtidigt tillfredsställer de alltså, med antydningar, dem som vill tycka illa om Kaplan. Det är bara feghet!

På det hela taget andas brevet någon slags skuldbeläggande av offret. Resonemanget att om ett barn blir mobbat för sina kläder, då borde barnet skaffa andra, snyggare kläder. Om hen blir mobbad för sin kost, då borde hen byta kost. Om hen blir mobbad för att ha homoföräldrar, då borde homosexuella inte tillåtas adoptera. Om hen blir mobbad för att hen har fräknar, är för lång, för kort, saknar en hand eller har dyslexi, då går det tyvärr inte att göra åt!... Går du inte att foga in i mallen, då får du tyvärr finna dig i att bli mobbad.

Om du blir mobbad för att befinna dig i ett rum med fel person, då ska du sluta befinna dig i samma rum som fel personer.

Om du blir mobbad för att göra jämförelser med Nazityskland, då ska du sluta göra jämförelser med Nazityskland.

Om du blir mobbad för att någon uppfattar dig som rasist, då ska du sluta uppfattas som rasist. Hur det ska gå till... det är ditt problem!

Men vi kommer aldrig fram på det här viset! Mobbarens verklighetsbeskrivning får aldrig accepteras. För hur mycket vi än försöker anpassa oss till mobbarnas mall kommer det alltid att bli något eller någon kvar som sticker ut! Enda sättet att motarbeta mobbning är att slå fast att det är ok att vara hur kort, hur fräknig och hur homosexuell som helst.

Men var går gränsen då? Får man även vara hur rasistisk som helst? Hur kriminell som helst? Nej. Men gränsen går vid ett faktiskt fel!

Jag säger som Kajsa Ekis Ekman:

"Vi kan inte ha det så att människors hela livsgärning omkullkastas av småsaker. Vi kan inte fortsätta röra upp stormar över symbolfrågor medan politikers faktiska beslut knappt uppmärksammas. /.../ Under inga omständigheter ska någon avgå under pågående drev eller backa en millimeter. Vad det än är, borde praxis vara att alltid vänta ett halvår och sedan ta upp fallet – när den kollektiva dumheten lagt sig kan man studera fallet i lugn och ro."

Du vet, man får alltid det man ropar efter. Så tänk på vilken sorts politiker du ropar efter! Dvs tänk på vilka kriterier du vill att vi dömer efter. Vad som är viktigt för dig. För DIG!!... Inte för mobbarna.

-----------------------------------------------

Vidare läsning:

Dreven är en allvarlig samhällsfara - ETC, 2016-04-21

Klipp banden med skurkstaterna - Fria Tidningen, 2016-04-19

På denna blogg:
Isabella Lövin - genomgrön eller punktgrön?, 2016-05-10
Tankar om språkrör, 2016-05-03 

Alliansens nyspråk om Decemberöverenskommelsen

Kommentar till Det är en typisk svensk kompromiss.

Åh, alliansen är JÄTTEBRA på att vara välformulerade. De skickar ut listor till sina medlemmar på ord som bör undvikas och ord som bör användas! T ex:

Individer -> Människor
Låginkomsttagare -> De som tjänar minst
Sänka ersättningsnivån -> Det ska löna sig att arbeta
Närvaroplikt 35 tim/vecka på Af -> Jobbgaranti!

Ur "nya moderaternas" interna kampanjmaterial 2010

Knepet är att SLUTA vaggas till ro av de fina ord de använder, och i stället börja tänka efter själv på vad de innebär! ...Och om det kanske finns ett lämpligare ord du själv skulle ha använt?

Nedan kommenterar jag några urklipp ur den välformulerade artikeln ovan:

"När det gäller Decemberöverenskommelsens innehåll verkar få ifrågasätta punkten om att den största partikonstellationens statsministerkandidat bör släppas fram."

Jaså, men det är iaf det både jag och Peter Eriksson ifrågasätter. Även Löfvén själv ville hellre regera i majoritet, om ni glömt det. Att regera i minoritet ska vara möjligt men inte lätt, eftersom det inte är lämpligt!...

"Det logiska resultatet blir att man som oppositionsföreträdare antingen röstar nej till både statsminister och budget eller att man avstår i båda omröstningarna. Det finns ingen poäng med att släppa fram en statsminister och sedan sänka hans budget"

Skitsnack! Det normala för en minoritetsregering är att man mest fattar okontroversiella beslut som alla stödjer, eller så gör man upp med enskilda partier ur oppositionen för att få majoritet kring olika frågor såsom budgeten. På så vis får oppositionen direkt inflytande över politiken, vilket är rätt och riktigt, eftersom de är i majoritet! T ex kunde C och FP ha fått igenom delar av sin politik i budgeten och sedan röstat för den! Se hur subtilt Alliansen nu försöker få det till att det i stället är normalt att komma överens i förväg om att lägga sig platt, utan villkor i DEN HÄR MANDATPERIODEN... och i stället kräva saker av nästa riksdag, som inte ens är vald än!!?

"Att processen fungerat så illustreras av att Alliansens budgetar förra mandatperioden hade en majoritet i riksdagen emot sig, men ändå gick igenom eftersom denna majoritet inte kunde enas om ett gemensamt alternativ. Ingen har kallat detta odemokratiskt."

Folk får väl VÄLJA att släppa fram en minoritets budget! Det är självklart inte lika odemokratiskt som att VARA BUNDEN i förväg att göra det, utan villkor! Alltså... det är väl just det som är skillnaden mellan demokratiskt och odemokratiskt, skulle man kunna säga!

"När reglerna skrevs tog dock alla för givet att det största blocket bildar regering"

Vad är i så fall ett block?? Och vem exakt har tagit det för givet? Hört uttrycket: "Blockpolitiken är död"?...

"Dessa konkreta iakttagelser måste påverka hur man ser på de abstrakta reglerna."

Öhm, nej det måste de faktiskt inte! De "abstrakta" (ord med negativ association), övergripande reglerna ska just stå över den "konkreta" (ord med positiv association) situationen för handen! Rättvisan ska vara blind! Det är bara att ta skeden i vacker hand och anpassa oss till reglerna!

"tydliga regeringsalternativ"

Nyspråk för "tvåpartisystem". Men jag råkar vara EMOT tvåpartisystem/tydliga regeringsalternativ!

Så här är den stora frågan:

Det är bara Alliansen som tycker att det är viktigt att de håller ihop i alla väder. Vi andra vill ha flerpartisystem och har sagt det i hela valrörelsen! Så varför dansar nu alla plötsligt efter deras pipa? Även vi? Varför lovar rödgröna att också hålla ihop i alla väder i nästa mandatperiod, när det aldrig varit det vi velat, i stället för att var för sig göra uppgörelser med en eventuell Alliansregering i minoritet, och därmed få direkt inflytande över politiken? Varför säger inte VI som det är:

Er sammanhållning är ansvarslös, och skapar kaos! Lösningen är att ni agerar som de självständiga partier ni påstår er vara, inte att reglerna ändras så att ni slipper!



Eller den här:

"Deras strategiska mål är självklart att splittra Alliansen och regera med stöd från något eller några allianspartier. Det är nu blockerat till 2022."

Är det ingen som tycker att åtminstone DET är otäckt??...

Typisk svensk kompromiss, jo jag tackar jag!


-----------------------------
Vidare läsning:

Karolinas regeringskrisanalys, 2014-12-06

Karolinas regeringskrisanalys

Let's play the blame game... Ja, ett nyval (eller "extra val") är ju ett bevis på ett misslyckande så jag tycker det är rimligt att reda ut VEM som har misslyckats.

Det är iaf inte SD! Regeringens budget fälldes visserligen av SD och Alliansen, så visst har SD sin del i den biten! Men de är utan skuld, därför att ingen kan säga att de gjorde fel i att fälla regeringen. Regeringen hade klart uttalat från början att man inte tänkte ge SD något inflytande, och SD har därmed all moralisk rätt att vägra ge sitt stöd till regeringen, aktivt eller passivt. Ingen kan kräva av en annan att hen ska samarbeta i sin egen utplåning!

Rent principiellt är det statsministern som är ytterst ansvarig för regeringen, och därmed för att regeringens budget går igenom. Om regeringen är i minoritet i kammaren innebär det att statsministern måste söka stöd hos oppositionen genom att kompromissa med dem. Så gjorde alliansregeringen på sin tid, när de hade skäl att misstänka att vågmästaren SD kanske skulle rösta med oppositionen.

Reinfeldt hade dock en helt annan situation där än vad Löfvén har! Reinfeldt hade tre partier förutom SD att söka stöd hos! Men Alliansen har nu låtit meddela att de minsann "håller ihop" även i opposition! (Att de fortfarande kallar sig fyra olika partier börjar bli snudd på falsk marknadsföring! Jag menar, när?? När, om inte nu?!)

Skulle Löfvén-regeringen kunna göra upp med HELA Alliansen? Kanske, men det innebär att hela 77% och sex partier skulle behöva komma överens, även om vi räknar bort V. Så stora majoriteter är ovanligt och svårt. Men i det här fallet hade dessutom Alliansen meddelat att de minsann tänkte lägga fram sin egen oppositionsbudget, så då var det spåret ändå stängt!

Detta lämnar Löfvén-regeringen med endast två möjligheter:

1) Få stöd av SD
2) Regeringskris

Det är enkel matematik. I det läget tycker jag det var rakryggat och politiskt ärligt av Löfvén att låta sin budget falla och ta en regeringskris, hellre än att göra upp med SD. Ingen kan kräva av dem att de gör upp med sin värsta fiende! Särskilt inte efter att ha lovat sina väljare att inte göra det.

Eftersom det verkar som att både S och MP verkligen gjort allt de kunnat för att få till en uppgörelse med något av allianspartierna är även regeringen utan skuld.

Alltså är det Alliansens fel! Ja? Visst kan ingen kräva av dem heller att de ska göra upp med sin värsta fiende, men är verkligen ALLA som inte ingår i deras fina allians deras värsta fiende? Är verkligen en S-MP-C-FP-uppgörelse precis lika illa för dem som en S-MP-SD-uppgörelse? Och är det verkligen lika illa för C och FP också, inte bara för KD och M?... Det är ju nämligen konsekvensen av deras agerande!

Har de mandat för det här? Före valet lovade de att släppa fram en röd-grön regering om dessa blev större än Alliansen, även om de inte fick egen majoritet, allt för att förhindra inflytande åt SD. Efter valet tvingade de alltså Löfvén att göra upp med SD eller avgå... Vilket utav de två hoppades de på? Inget utav dem överensstämmer med löftet.

Nu hävdar förstås Alliansen att de även lovat att hålla ihop, men i så fall har de gett motstridiga löften! De KAN inte både hålla ihop och hindra SD från att få inflytande, med det valresultat som blev! Enda sättet att uppfylla båda löftena under omständigheterna är om de får vara regering, och den röd-gröna oppositionen är mer samarbetsvillig än vad de själva var... Det är att vara riktigt dåliga förlorare!

Och det kan bli samma valresultat igen. Hoppas Alliansen på att de röd-gröna i så fall ska vika sig och låta dem regera, helt enkelt för att de vägrar samarbeta för att något annat ska bli möjligt? Sånt småbarnsbeteende borde straffa sig...

Miljöpartiet VS de andra

“Miljöpartiet De Gröna”, heter vi ju. Det har många gånger pratats om att vi kanske skulle byta namn till bara “De Gröna”, och ja, vi kanske skulle det. För grön ideologi handlar om så mycket  mer än bara buskarna och träden, ekorrarna och fiskarna. Det handlar om ett helt förhållningssätt. Till naturen, men också till varandra och oss själva. Det handlar om att leva i fred.

Ofta har vi visat oss ha väldigt gemensamma åsikter med Vänsterpartiet, och Ung Vänster. Särskilt då det gäller riktigt brännande frågor, om flyktingsolidaritet, solidaritet med förtryckta folk och ockuperade länder, med de riktigt fattiga osv, och de delar även (ofta till vår förvåning!) många av våra mest radikala idéer i miljöfrågor. Ändå är vi inte alls lika varandra!!...

De har ett helt annat förhållningssätt än vi. Ung Vänster har under senare valrörelser gått ut med slogans som: ”Krossa rasismen” eller ”Inga rasister på våra gator”, tillsammans med bilder på knytnävar, eller ”Det som är bra för överklassen är dåligt för dig”, där de helt utesluter ”överklassen” ur sin lyssnarkrets. Jag har hört dem inleda många debatter med orden: ”Politik handlar om motsättningar”. Budskapet är att det finns ett ”vi” och ett ”dom”, och det gäller för oss att slå ner motståndarna.

Så är det inte för oss miljöpartister! Vi vill inte krossa eller slå ner, vi vill övertyga meningsmotståndaren om det riktiga i våra argument. Politik handlar för oss om hur vi ALLA ska få det bra tillsammans, och bli lyckliga. Även de som tillhör ”överklassen”... Visst, vi vet att vissa människors mål och strävan i livet är att samla på sig mer makt och pengar och kunna trycka ner andra, och vi tycker inte att de ska få det. Vi vill bekämpa det. Men bakom det hela ligger en djup övertygelse om att människan inte blir verkligt lycklig av makt och pengar och att trycka ner andra. Vi tror på att vi kan nå den högsta lyckan genom att leva i fred med varandra, i kärlek, förståelse och ömsesidig respekt. När vi bekämpar koncentration av makt och pengar kämpar vi därför för alla klasser! Vi kämpar för människan Rupert Murdoch, när vi kämpar mot hans medie-imperium! (Även om han kanske inte ser det så, utan ser oss och Ung Vänster som lika stora fiender...)

Verklig lycka för alla människor är målet för vår strävan, i den gröna ideologin, i Miljöpartiet. Jag är inte så säker på att det är det för andra partier. Ofta får jag intrycket av att målet för vår strävan i t ex Folkpartiet och Moderaterna, och även Sverigedemokraterna för den delen, är att SVERIGE ska bli framgångsrikt som land, en stark och konkurrenskraftig part, gentemot andra parter, på den globala marknaden. Samtidigt med Miljöpartiets populära valaffischer ”500 mil i en skumpig lastbil – klart att biffen blir mör!” osv, körde Folkpartiet affischer med ”Framtidens Nyheter”. Många av dessa nyheter gick ut just på att Sverige skulle bli bättre än andra i någon slags tävlan: ”Nobelpris till Sverige”, ”Svenska skolor bäst i Europa” osv. Sverigedemokraterna har försökt nästla sig in i feminismen genom att säga att det är av feministiska skäl de inte vill att människor från mindre jämställda kulturer ska få komma in i Sverige. Och ignorerar då totalt det faktum att dessa människor väl knappast blir mer jämställda om de blir kvar i dessa kulturer, i sina länder!... För DERAS länder är inte viktiga för SD. I DE länderna får kvinnor gärna bli hur förtryckta som helst, bara de inte blir det här! Och Reinfeldt har skrivit boken ”Det sovande folket”, som går ut på att vi har blivit som lata, överviktiga innekatter pga all vår trygghet, och vi skulle behöva bli lite mer som de vilda djuren igen, alerta, smidiga, starka, och ja, förstås dör dessa undan så fort de börjar tackla av men det gör inget! Det är inte det viktiga! Det viktiga är att vi som land och samhälle, blir framgångsrika!

För MP är det totalt oviktigt vilket lands skolor som är bäst i Europa, eftersom alla länders människor är lika viktiga. De grekiska barnen förtjänar att gå i Europas bästa skolor PRECIS lika mycket som de svenska. Jag tror förstås inte att det avsedda budskapet med FP:s valaffischer var att svenska barn förtjänar mer än grekiska barn! Det avsedda budskapet var förstås att FP skulle förbättra skolorna. Men jag tror att detta omedvetna budskap som ändå förmedlades i väldigt många av deras 'framtida nyheter', faktiskt bottnar i en måhända omedveten ideologi om att målet för vår strävan är att bli bättre än de andra, att armbåga sig fram, att vara på topp på de andras bekostnad. Att de inte tror på att vi kan vara lyckliga tillsammans, i fred och harmoni med alla människor, djurarter och hela planeten. Men det är just det miljöpartister tror, och det är just därför som så mycket av det dessa andra partier tycker är bra framstår som direkt kontraproduktivt i en miljöpartists öron.

Det finns några partier kvar, som jag inte har sagt något om. Jag är inte lika bra på dem, så jag vet inte riktigt deras förhållningssätt, och hur de skiljer sig från oss. Jesus var ju ganska kärleksfull och tyckte att människor definierades genom vad de gjorde, inte genom vilken etnicitet de tillhörde (Den barmhärtige samariten) och så, så Kristdemokraterna skulle kunna vara ganska miljöpartistiska. Det tror jag dock inte att de är, dels eftersom ”Kristendomen” även försöker innefatta Paulus med sitt ”Kvinnan tige i församligen”, gamla testamentet med sitt ”Man ska inte döda, men homosexuella män ska man döda och synden för dödandet ska i det fallet läggas på den homosexuelle själv” osv, men framför allt för att KD själva säger sig vara ett ”borgerligt parti”. Det begreppet innebär, enligt min åsikt, denna tro på att målet för vår strävan är att vissa ska bli starka och framgångsrika på andras bekostnad, inte att människor ska bli lyckliga.

Centern... Tja, de tycks ha en ganska positiv inställning till medlemsdemokrati inom partiet, vilket bådar gott. De delar några av våra miljökrav, men är helt emot andra, särskilt när de strider mot böndernas intressen, av naturliga skäl.

Sossarna har, enligt min erfarenhet (främst från försök till rödgrönt samarbete i Kristinehamns kommun), en väldigt negativ inställning till medlemsdemokrati! Det bottnar förstås delvis i det faktum att de är ett väldigt stort parti, så om alla skulle prata lika mycket på deras möten som den typiska miljöpartisten gör på våra möten, skulle deras vara i några dygn, när våra varar i några timmar... Men ändå! Jag skulle vilja beskriva deras interndemokrati såhär: ”Det finns en liten elitklick och en enorm massa av får. Fårens uppgift är att ge kraft, genom sitt stora antal, åt elitklickens åsikter, vilka man utgår från är bra, och inte ifrågasätter. Elitklicken aspirerar man inte till!! För att komma med i den bjuds man in i den, av dem som redan är i den. För de vet bäst. Punkt.” Detta går tvärs emot MP:s hela själ. Helt ärligt tror jag att det är denna inställning, där ”fri debatt” är ungefär synonymt med ”splittring och kaos och början till slutet!!” som är främsta orsaken till S:s stora kris på senare år...

Ja, det var väl alla. Sen har vi förstås ”uppstickarpartier”, till vilka MP generellt har en positiv attityd, genom vår kärlek till aktiv och levande debatt. Detta är mycket till vår nackdel, eftersom många av våra väljare faktiskt gör slag i saken och RÖSTAR på ett av dessa uppstickarpartier, även om vi inte tror att de kommer in, medan andra partiers väljare mer troget taktikröstar på sitt parti för att slippa ”kasta bort sin röst”. Men jag ska erkänna att jag ändå inte är tillräckligt insatt i dem för att behandla dem här. ...Trots att jag faktiskt taktikröstade på Fi förra gången, i ett desperat sista hopp om en röd-grön-Fi majoritet för att sänka alliansen... Efter ett tips från Fria Tidningen... Ja, ni ser! Miljöpartister!! :)



För att sammanfatta vill jag alltså konstatera att MP är ett unikt parti, olikt alla de andra. Även om vi delar uppfattning i sakfrågor här och där, skiljer sig vi oss fundamentalt åt i förhållningssätt till världen. MP är det enda riksdagsparti vars förhållningssätt är lycka, fred och förståelse, med respekt och förtroende för allas olika önskningar och åsikter, medan de andra partiernas förhållningssätt är kamp och tävlan, en vinnare och en förlorare. Utom möjligtvis S, vars förhållningssätt kanske är harmoni genom dominans... Pax Socialdemokratia!


Så nu vet du vad du har att rösta om. Använd din röst väl, och lita på dig själv när du väljer, inte på någon annan! En äkta, grön fred på er, allihop! :)

-------------------------
Se även: naturskyddsforeningen.se/val

Läs även: Varje sedel är en valsedel, 2012-03-16

Vädjandebrev om Chelsea Manning

Dear Maj. Gen Buchanan,

I plead to you kindly, to reduce the sentence of Chelsea Manning. As a Swede, where whistleblowers have recently been receiving a stronger and stronger protection through new laws (Lex Sarah and Lex Maria), I find it chocking and appalling that Chelsea Manning be imprisoned at all, for an act which was clearly aimed to be in the service of the public. An act which I also feel largely WAS in the service of the public!

Of course, it would have served us better if authourities had taken their responsibility seriously, and made somebody have to answer for the crimes that young Ms Mannning exposed! It is a great disappointment to me that this yet has not happened. The fact that Ms Manning has been sentenced to pay such a dear price for her service to us, under these circumstances, is spitting in our face! (And yes, I do consider myself part of the public that Ms Manning's brave action served. National borders are unimportant in these issues of human rights, and crimes of war.)

Therefore I beg you again, please reduce Chelsea Manning's sentence!

Yours sincerely,
(signature)
Karolina Hagegård 

--------------------------
Sista dagen att skicka in era vädjandebrev nu!
Jag kommer självklart att skicka in mitt, i signerad pappersform, under dagen. Adressen är:

Private Manning Support Network
484 Lake Park Ave, #41
Oakland, CA 94610
USA

--------------------------

Läs vad Manning avslöjade: Hemligheterna som gav Manning 35 år, Fria Tidningen, 2013-08-27

Vad har hänt de unga gröna?

Vi har satt upp affischer på alla gymnasie- och högstadieskolor i kristinehamn om att anmäla intresse till Grön Ungdom som vi just ska starta, men ingen har svarat. Mp är nu tredje största partiet i landet (7.3 %) och som vanligt är vi särskilt stora bland ungdomar. Ändå är inte en enda en intresserad av Grön Ungdom i Kristinehamn?

Inte för att det jag nu kommer att skriva nödvändigtvis är anledningen, men...

...Jag kommer ihåg när jag själv lät mig värvas till miljöpartiet. Det var en solig dag inför valet 1998. Jag var på väg hem till mamma från universitetet och stötte på två som jag kände vid miljöpartiets valbord på stan. Den äldre av dem, som var några år äldre än jag själv, var mycket vältalig, mycket påläst, och väldigt, väldigt engagerad. Jag själv var mest "glatt cynisk"; debatterade emot det mesta och tyckte att politik var för blåögda imbeciller som inte förstått att världen var som den var för att den måste vara det, och det var därför det aldrig gjorde nån skillnad vem som vann!... Men killen stod sig ovanligt bra inför mina skeptiska argument, och egentligen hade jag hemligen haft hjärtat åt miljöpartiet sen många år tillbaka, och så kom det sig att jag lät mig övertalas.

Besegras! Fångas in... För visst var jag ganska nöjd när jag gick därifrån, men under några veckor efter det gick jag ändå och kände att jag skrivit kontrakt om min själ, och jag var inte helt säker på med vem! Jag var lite rädd att detta någon gång i framtiden skulle ligga mig i fatet, ungefär som jag sett hända för folk som varit med i kommunistiska grupper. Att någon gång skulle jag kanske vara precis på vippen att bli statsminister eller nåt, för ett helt annat parti, men då skulle nån liten journalist komma och gräva fram detta och säga: "Ahaaaaa! Du har varit med i terrororganisationen miljöpartiet! Vad ääär min människa för en människa egentligen?!". Och så skulle det inte hjälpa ett dugg om jag sa att det var ju faktiskt bara ett halvår, och jag var 20 år gammal och politiskt oerfaren, och jag VISSTE helt enkelt inte!!!... Jag skulle vara bränd.

Och känns det inte ännu mer så nu?... Vi har sett hur svenska medborgare fått sina ekonomiska tillgångar frysta, för att de haft samröre med organisationer som en utländsk nation kallat terrororganisationer, men som andra hävdat var en helt harmlös förening. Ingen fick ens ingå någon form av ekonomisk överenskommelse med dessa människor, eller ge dem några gåvor. Om detta åtlytts bokstavligt skulle det innebära svältdöden, men som tur är finns det alltså de som är olydiga...

Vi vet att någon numer läser våra mail och våra sms, lyssnar på våra telefonsamtal. Inte alla förstås, men några! Vi vet att våra inköp spåras genom vårt kreditkort, och vår internetaktivitet genom vårt ip-nummer. Vi ser titt som tätt hur en youtube-film har tagits bort av den ena eller andra anledningen, och vissa t ex Israel-kritiska filmer har uppmaningar som: "SE DEN FORT, INNAN DEN TAS BORT!" i sin presentation.

Och varför ska SJ veta mitt fullständiga namn när jag köper en biljett? Om jag skiter i det och skriver ett humbugnamn på biljetten, vad händer om jag åker dit? Får jag inte åka med längre då? Får jag böter? Blir jag en säkerhetsrisk och får gå till tågfinkan, vidare till polisstationen?



Jag var rädd för att bli stämplad och bränd redan 1998. Före Guantanamo, före FRA-lagen, före datalagringsdirektivet... Innan Greenpeace dömts efter terrorlagar för att ha hängt upp en banderoll... Redan då krävdes det energisk och mycket kompetent övertalning för att få mig att gå med i det parti jag redan i åratal tyckt mig sympatisera med (och som jag varit obrottsligt trogen sen dess)...

Jag är orolig för vad det här gör mot demokratin!