Showing posts with label könsroller. Show all posts
Showing posts with label könsroller. Show all posts

Monday, 19 May 2014

Barnsagor

När jag var liten trodde jag att Lille Skutt i Bamse-tidningen var en tjej. Jag trodde också att kaninen i Nalle Puh var en tjej, och jag har för mig att jag även trodde att Nasse var det (hon var ju ändå rosa!). Säkert fanns det många, många fler figurer, i fler barnsagor, som jag trodde var tjejer, men det visade sig allteftersom, en figur i taget, att jag hade fel. Ingen utav dem var tjejer. Om jag däremot trodde att de var killar, då hade jag rätt. Varenda gång.

När jag fick veta att Lille Skutt var en han tyckte jag först inte om det, och jag bestämde mig för att ignorera det och låta henne förbli en hon i min värld. Dels för att hon ju redan var det för mig och det skulle vara jobbigt och lite synd att tänka om och förändra allt; dels för att jag tyckte att det passade bättre med en hon-figur som kanin (med rosa svans); men dels för att jag tyckte, att om Lille Skutt också var en kille, så var de ju killar allihop! Skutt, Bamse och Skalman! Och det tyckte jag i min lilla barnhjärna inte var lika intressant...

Men jag fick förstås ge upp när jag lärde mig läsa själv. Och sen sprang han ju och gifte sig med en brud med blåa ögon, tre gånger så stora som hans, och minst lika rosa svans. Och homosexualitet var inget jag visste något om.


Min vän och första kärlek Simon från England var just här på besök. Det visade sig att Simon kallade allt och alla för ”han”, från föraren i bilen långt där borta och ”den rike” eller ”politikern” i exemplen, till måsarna, maskarna och rentav brickorna i damspelet. ”Hur vet du att det är en han?”, frågade jag några gånger, och så kom vi överens om att bara för skojs skull börja kalla alla för ”hon” i stället, så fort vi inte visste, eller det inte spelade nån roll. Simon var ganska dålig i början, men blev allt duktigare på det mot slutet av sin vecka här!

Det var på sista dagen vi satt och spelade dam. Ingen av oss hade spelat det mycket förut så vi diskuterade glatt taktiken, för det gemensamma lärandet. Jag kallade brickorna ”den”, han kallade dem ”han” och vi beslöt att de alltså var hon-ar; korta, krigiska små flickor som slogs för att utrota varandra. Det hjälpte inte. När spänningen grep oss sa jag i alla fall ”den” och han ”han”. Jag rättade honom gång på gång, och till slut avbröt han taktiksnacket och tittade förvånat upp...
”Varför är det så svårt?!”, frågade jag. ”Jag vet att du försöker, så varför är det ändå så omöjligt att se könlösa brickor som ’hon’ när det går utmärkt att se dem som ’han’?”
”…Men jag har väl ingen anledning att vilja byta egentligen”, sa han. ”Jag måste själv ta illa upp och tycka att det är fel att höra mig själv kalla dem ’han’, och det gör jag egentligen inte, tvärt om! För i själva verket, om alla de viktiga alltid är han så betyder det att jag är viktig. Det säger mig att jag är bättre än du! And that makes me feel goood! Weheeey!” Han höjde en näve mot skyn.

Så sen dess var verkligen alla pjäserna hon, och ingen sa fel mer.

Plötsligt utbrast Simon:
”Nu känns det plötsligt orättvist att de alla ska vara hon!!! Det känns ojuste och inte alls bra, nu sitter jag här och blir faktiskt lite ’pissed off’!”
Vi log, och så sa han med mjukare tonfall:
”Och det är skrämmande, för då inser jag att det är såhär du måste känna dig jämnt...”


Ja. Det är väl det.

Och om världen hade gått från lika representation till denna oerhörda snedvridning över en natt, om någon föreslagit: ’Jag vet! Vi gör alla exempel utom föräldrar, låglöneyrken och enstaka undantag till bara det ena könet för enkelhets skull!’, då skulle det aldrig ha hänt. Folk skulle ha protesterat. Folk skulle ha varit arga, ’pissed off’. Men jag var bara ett barn när jag långsamt fick lära mig inse att jag inte räknades, aldrig fanns bland exemplen. Jag blev aldrig förbannad. Bara förvånad. Besviken. Förödmjukad, undanskuffad och trampad på.

Senare finns det de som blir arga. Det finns ett namn för dem. Vi kallar dem ’rabiata manshaterskor’ och hävdar föraktfullt att de hetsar upp sig över petitesser. Att de motverkar kampen för verklig jämställdhet, som handlar om något helt annat.

Tuesday, 10 December 2013

Samtyckeslag! Därför att:

Det är fel på lagen. Den borde förstås utgå från samtycke, dvs att om två personer har sex med varandra och den ena inte samtycker till detta, då ska det räknas som våldtäkt. (Vissa säger att man borde döpa om "våldtäkt" till "sexuellt ofredande" eller "sexuell kränkning", just för att komma bort från missuppfattningen att våld ska vara inblandat för att det ska räknas som brott, och jag har inga invändningar mot det! I den här texten tänker jag dock använda ordet "våldtäkt", som det heter idag.)

Ofta får man höra: "Det är en bevisfråga!"

FEL!! Dessa människor vet inte vad det handlar om! BEVISFRÅGAN är en bevisfråga. LAGFRÅGAN däremot, är en lagfråga!

För poängen är att även om bevis finns, så är det idag inte olagligt att ha sex med någon som inte vill...

Ta t ex följande scenario:
Han är 17, hon är 15, han vill ha sex, hon säger nej, men han ger sig inte utan har till slut sex med henne ändå. Hon deltar inte på något vis. Hon kanske t.o.m. sätter händerna mot hans bröstkorg för att hålla honom ifrån sig, vänder bort ansiktet och kniper ihop ögonen. Han erkänner senare allt detta, samt att han insåg att hon nog inte hade någon större lust, och hon och han ger rörande samstämmiga uppgifter om vad som hänt. Men han anser inte att det var våldtäkt eftersom hon ju ändå "gick med på det", med vilket han menar att hon inte fysiskt slogs för att hindra honom. Hon hävdar att hon inte slogs eftersom han ändå var fysiskt överlägsen, så hon skulle ha förlorat kampen. Dessutom skedde detta på soffan i ett vardagsrum på en fest, med 10 andra personer som också intygar att det var på precis det här sättet det gick till. Bevisen för vad som hände är alltså överväldigande. Men enligt dagens lagstiftning frias han ändå, för enligt den har killen rätt: Detta är inte våldtäkt!...

"Tjatsex" är nämligen inte olagligt, enligt Sveriges lag idag! Det är ok att övertala någon som inte vill ha sex med en att ändå ha det, så länge övertalningen inte innehåller våld eller hot om våld, och så länge offret inte befinner sig i en "särskilt utsatt situation". Och övertalningen anses framgångsrik när sexet genomförs, INTE när den övertalade uttryckligen säger "ok då!"! Att hon vänder bort huvudet och kniper ihop ögonen har inte heller någonting med brott att göra, det ansågs säkert normalt av lagstiftaren (på den tiden lagen skrevs) att sex går till på det sättet, ja, flickor är ju så ängsliga när det gäller sex...!

Och vad ska de 10 vittnena tro? Jag kan tänka mig att meningarna bland dem går isär: Några ansåg nog efteråt att det var våldtäkt, medan andra bestämt hävdar att det inte var det för hon slogs ju inte, och inte han heller, så det var bara lite dålig stil av honom... Många känner sig säkert illa till mods av vad de bevittnat, och några sa kanske till killen redan när det hände att: "Men ge dig, hon vill ju inte!", men ingen ingrep fysiskt, för det förekom ju inget fysiskt våld, och han var kanske den starkaste i sällskapet. Vad ska de tro, när rättegången sedan säger att nä, det här var inget brott!...? Vad ska de få för uppfattning om sex? För ja, det här är alltså den uppfattning om sex som lagen har, och förmedlar till våra ungdomar.

Antag nu att vi gör om lagen, så att samtycke krävs. Kriterierna för samtycke skall innefatta initiativ från båda parterna, och om ena parten vid ett tillfälle uttryckligen sagt nej KRÄVS det att hen vid ett senare tillfälle lika uttryckligen säger ja, innan lagligt sex kan ske. När som helst under aktens gång kan förstås endera parten säga "Nej, jag vill inte längre", och akten måste då avbrytas. I så fall är ovan scenario solklart olagligt, och det är väl det vill alla tycker? Ska det vara så svårt??...

Sen kan vi förstås få scenario två:
Festen tog slut utan att någon haft sex. 15-åringen och 17-åringen blir ensamma kvar i lägenheten, som är hans. Sen utspelar sig exakt samma samlag som ovan, men utan vittnen. Hon säger efteråt att det gick till som ovan beskrivet, men han säger att han frågat och hon sagt ja, och hon deltog aktivt under hela akten, dvs: Han ljuger. Han ger också någon slags, mer eller mindre trovärdig, förklaring till varför hon skulle vilja anklaga honom falskt, t ex att han inte ville bli ihop med henne så hon blev arg och sårad, eller så.

Jahopp! Nu står ord mot ord! Och inga rivmärken, blåmärken eller övriga bevis finns, eftersom våld inte förekommit. Under dessa omständigheter blir domstolen förstås tvungen att fria, även med den nya samtyckeslagen, och trots att du och jag vet att han egentligen är skyldig (eftersom det är jag som skriver berättelsen, och bestämmer att det var så det gick till). Men nu frias han i brist på bevis! Det kan jag leva med! Det kan förmodligen t.o.m. offret leva med, efter att ha fått lite hjälp och terapi för att bearbeta händelsen!

Men jag kan inte leva med att någon frias i brist på en lag som skyddar!!! Jag kan inte leva med, och inget offer ska behöva leva med, en lag som säger att det som hände i scenario ett ovan, faktiskt är helt ok beteende!!!

Lagen måste ändras. Inför samtyckeslag.

----------------------------
Kommentar till artikeln som finns länkad i texten: Domaren: Hon kan mycket väl ha sagt nej, Aftonbladet 2013-09-27:
Domarens uttalande gäller alltså den gamla lagtexten då offret måste ha befunnit sig i "hjälplöst tillstånd". Nu gäller i stället "en särskilt utsatt situation", vilket rätten ansåg förelåg i det, i artikeln, aktuella fallet. Dock anser jag att det finns fall som faller utanför även detta, vidare uttryck, och som ändå borde vara olagliga! Att bara ha varit på en fest och blivit tjatad på av en äldre och starkare person som i scenario 1 ovan, är väl t ex inte "särskilt utsatt"...? Även om försvaret säkert skulle ha FÖRSÖKT hävda det, eftersom hennes "nej" helt saknar rättsligt värde...

Vidare tycker jag flickans advokat är närmast brottsligt dum i artikeln, då han säger: "Det faller på sin egen orimlighet att en 15-årig tjej vill ha sex med sex okända män i ett låst utrymme." För det första var dörren bara låst under det samlag som hon senare sagt var frivilligt från hennes sida. För det andra: Om advokatens ord vore lag skulle det göra frivilliga sexuella orgier förbjudna!! ...Är det verkligen en sådan värld vi vill ha? Inte jag.

Se även min populära text: Låt tjejen ha sex med flaska!, 2013-05-21

Sunday, 16 June 2013

Sexistiska Nicke Nyfiken

Nicke Nyfiken hade feber och nös, så mannen med den gula hatten sa:
"You're definitely fighting a germ!"
Nicke visste inte vad en germ var, så mannen visade en bild på en, i en bok.

Sen somnade Nicke, och drömde att han och katten blev små, och gav sig in på upptäcksfärd in i Nickes stora kropp, som märkligt nog låg kvar på kudden. I ett rymdskepp som katten styrde; en rolig liten detalj som jag uppskattade! Jag tyckte också om de charmiga informationsskyltarna som visade "You are here", liksom berättarröstens glada förvåning över att hitta dessa!

Självklart uppskattade jag också soundet på the germs, när Nicke väl hittade dem! Det underbart rockande bandet Toots and the Germettes!
"I'm in your nose!", sjöng Toots.
"Oh yeah, he's in your nose!", trallade germetterna euforiskt. Tydligen spelade det ingen roll att de också var i Nickes näsa.

"We're germs", förklarade visserligen Toots när de sjungit färdigt, men se nu på när detta påstående strax trollas bort...


Toots and the Germettes

Nicke förklarade att han var ägaren till den här kroppen, och att Toots och germetterna måste ge sig av, eftersom Nicke blev sjuk annars.
"Oh, I'm making you sick?", sa Toots. "Oh well in that case, I'll be on my way, I'll just pick up a few things.... FOOLED YA!"
Germetterna säger ingenting, och ingen tilltalar dem.
Berättarrösten förklarar:
"George (Nicke på engelska) knew he would never feel better until he got rid of Toots."

Men vänta nu... Räcker det då? Toots var ju bara en av fyra germs! Visserligen den största, men... de andra var ju ändå tre! Räknas inte de alls?

Strax därpå:
"George couldn't believe how hard it was to get rid of one measly germ."

Nej, det gör de alltså inte. En stor han-germ plus tre små hon-germs är exakt lika med en germ.

Följaktligen riktar Nicke och katten in hela sin germ-fighting-strategi på Toots, och ja, det funkar utmärkt! De håller fast Toots medan de retar stora Nicke att nysa, och de tre små spåniga germetterna springer lydigt fram och ställer sig vid sin mans sida och ser hjälplösa ut, så att de också blåses ut av nysningen. Så därmed var ju tesen bevisad sann: Bara hanar är något att räkna med. Honor hänger bara med som tillbehör. Toots och hans germetter. Liksom "folket, och deras fruar och barn", som det står i bibeln.

---------------------------
Filmen som texten handlar om:
Curious George - The inside story

Förutom det där med den fasansfulla sexismen och osynliggörandet av honor så är Nicke Nyfiken ett fantastiskt barnprogram! Fritt från våld och fullt av vänlighet, tolerans och naturvetenskap! Det verkar faktiskt som att de rentav har försökt bekämpa den där sexismen lite grann... men man måste liksom fatta hur den funkar först, för att lyckas!

Tuesday, 21 May 2013

Låt tjejen ha sex med flaska!

Jag hade förmånen att få läsa domen i det omdebatterade våldtäktsmålet, INNAN jag läst något av debatten runt det! Allt jag visste var att det var omdebatterat, och att vissa tyckte att rätten resonerat helt sjukt. (Domen är rätt kort, läs den själva vetja!)

Om domen är det första man läser så får man verkligen en helt annan uppfattning om händelseförloppet, än om man läser debatten. Den första beskrivning av händelsen jag fick var hennes (målsägandens) version, så som den återges i domen. Jag måste säga, att den förde inte tankarna till våldtäkt.

Sen kom de andras berättelser, och även om berättelserna skiljer sig lite åt, särskilt på punkter som rör skuldfrågorna, så ger de ändå fantastiskt samstämmiga redogörelser! Och några av de saker som hon sa, fick betydligt troligare beskrivningar av dem. T ex lät det väldigt underligt att 'hon och Saman låg bara och kelade utan kläder, men hon var intresserad av att ha sex med honom. Sen kom Farshat in och bad henne suga av honom. Då gjorde hon det, och hon vet inte vad Saman gjorde under tiden'... Ok? Change of plans, lixom!...? Farshats version, att hon sög av Saman när han kom in, och SEN sög av Farshat, medan Saman stimulerade henne med handen, låter mer rimlig i mina öron.

Sen kom det där med flaskan in i bilden. Enligt hennes version 'sa eller tänkte hon inget speciellt', när Saman föreslog att de skulle använda den. Enligt henne "tryckte [Farshat] ned henne på rygg litegrann - 'som ett tecken liksom'". Hon "stängde igen benen, men Saman särade på dem" och flaskan användes. Efter ett tag SA SAMAN att det blödde från hennes underliv(!!). (Enligt hennes utsago.) Hon och Farshat sa då åt Saman att sluta, vilket han också omedelbart gjorde.

Våldtäkt? Eller glada, kåta barn som leker porrfilm? Och har kasst omdöme. Alltså jag fattar inte! Om hon har gett en sådan version till rätten, varför bemödar hon sig ens att gå till dem och be dem döma för våldtäkt? "Vållande till kroppsskada" kunde hon ha försökt med. Enligt en juristvän till mig kunde hon ha fått igenom det.

Men det finns kanske skäl...

Efter att ha smält informationen i några dagar har jag kommit till ståndpunkten att hon förmodligen ville ha sex med flaskan. Pröva att öppna sinnet för möjligheten!... Jag tror det därför att:

1) Hon hade visat sig fullt kapabel att säga nej, och sätta gränser för vad hon ville och inte ville, tidigare under kvällen (när Igor bad att få vara med). Varför skulle hon inte ens försöka göra det nu?

2) Hon hade visat sig initiativrik och aktiv tidigare under kvällen. Varför så passiv nu att hon inte säger vad hon vill?

3) Enligt egen utsago 'sa eller tänkte hon inget speciellt, när Saman föreslog flaskan'. Hon har alltså själv sagt att hon inte ens TÄNKTE att hon inte ville!

4) Det här är lite lösare än 1-3, det medges, men om hon nu var i färd med att suga av de två grabbarna, varför skulle de vilja avbryta det, för att i stället göre henne illa genom att köra upp en flaska i henne? Det känns betydligt mer troligt att flaskan var till för hennes njutning (och deras upphetsning), och att de bara inte fattade att man måste vara j-igt försiktig vid sådana lekar, för det är de aldrig i porrfilmerna! Där är det bara "mer" och "hårdare" som gäller, och om det gör ont så är det bara upphetsande... Men så började hon blöda och sa "sluta", och genast slutade de.

Sen började alla tänka "våldtäkt", för scenariot att HON skulle ha sett på porrfilm och trott att det kunde vara en häftig grej att ha sex med en flaska, är bara allt för otänkbart....!! Hon är ju tjej...!!


Det är däri jag tror problemet ligger. "Det blev en spänd stämning i rummet", har flera av de inblandade sagt. Jag vet själv hur spänt det kan bli när sex går fel, utan att det behöver gå i närheten av så fel som det gjorde här! Sex är känsligt, och dessa barn hade testat och vågat långt utanför det vanliga, och tagit sig vatten över huvudet. Någon borde få skulden för det. Det låg nära till hands att det skulle vara hon...

I hela sin berättelse beskriver hon sin roll som passiv. Allt hon gjorde, gjorde hon på andras initiativ, säger hon. Hon känns heller inte vid att hon skulle ha stimulerats på något sätt. De hade inte vaginalt samlag (som Saman säger), och hon 'vet inte vad Saman gjorde', när Farshat säger att denne stimulerade henne med handen. Enligt de andras berättelser var det hon som tog initiativet, utom när Igor bad henne suga av honom, och fick nobben. Han fick nobben! Även då hon passivt gick med på förslag så gjorde hon alltså ändå ett val! Och man kan inte komma ifrån att en avsugning är en aktiv, sexuell handling.

Hon verkar slitas mellan sin vilja att rentvå sig själv från hor-stämpeln, och sin ovilja att ljuga. Hon förnekar att hon förfört någon, eller att hon samtyckt till att använda flaskan, men samtidigt kan hon inte förmå sig att gå så långt som till att påstå att hon sa nej till att använda flaskan... Hon säger att Farshat tryckte ner henne på sängen, men medger att det var "litegrann, 'som ett tecken, liksom'". Hon går inte så långt som att hävda att han höll fast henne... Troligen har ingen i hennes omgivning visat minsta tecken till att ens överväga möjligheten att hon ville ha sex med flaska. Troligen har de alla gjort stora ögon och sagt "Va hemskt! Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig!" tills hon trodde på det själv. Troligen var det lättare för henne att falla för grupptrycket och gå med på att hon blivit våldtagen, än att stå emot, och hävda att hon faktiskt ville.


Domstolen binder sedan ris åt egen rygg då de hävdar att hennes version är mera trovärdig än killarnas, och att det är möjligt att hon visserligen var emot flaskan, men att de inte förstod detta. För en tid sedan läste jag domen mot Anders Behring Breivik. Ett sant mästerverk! I den börjar rätten med att konstatera att det inte behöver vara ställt bortom rimligt tvivel att en person är tillräknelig för att dömas till fängelse, om det är ställt bortom rimligt tvivel att handlingen faktiskt begåtts av personen, eftersom även utsagan 'otillräknelig' i så fall innebär ett frihetsberövande i form av tvångsvård. Sen går de vidare till att bevisa att det faktiskt i det här fallet ändå ÄR ställt bortom rimligt tvivel att Breivik var tillräknelig. Så underbart! Lämnar inget utrymme för muttranden om rättssäkerhet och brist på bevis! Om bara den här rätten hade gjort motsvarande...

I det här våldtäktsfallet fastslår rätten att det måste vara ställt bortom rimligt tvivel att de tilltalade är skyldiga till våldtäkt för att kunna dömas. Sedan säger de att de anser det rimligt att hon inte ville ha sex med flaskan, och att pojkarna förstått det. (Våldtäkt!) Sen att det ändå är möjligt att pojkarna inte förstått att hon inte ville ha sex med flaskan (våldtäkt?), men att denna bedömning är "måhända mindre rimlig". Slutligen att det inte "kan anses uteslutet" att pojkarna talar sanning när de säger att hon uttryckligen samtyckt (inte våldtäkt!), och alltså finns det rimligt tvivel. Men de passar på att upprepa att pojkarnas berättelser är "mindre rimliga och sannolika än [hennes]". Därmed har de friat och fällt på samma gång...

Det återstår för rätten, tycker jag, att förklara VARFÖR pojkarnas berättelser är mindre rimliga och "sannolika" än hennes! När jag själv läser underlaget får jag nämligen, som sagt, intrycket av en mycket aktiv och initiativrik tjej, som tycker om sex men som har vett att sätta gränser. Att hon skulle ha låtit bli att säga nej trots att hon menade nej framstår för mig som totalt orimligt!

Min gissning är att rätten är mesproppar, som skrivit in sina (överflödiga) rimlighetsbedömningar i ett misslyckat försök att gå opinionen till mötes. De KAN ju inte döma pojkarna skyldiga, det medger helt enkelt inte underlaget och rättsläget, men för att slippa allt för mycket stryk så skriver de ändå in att de tror att de är det! Och så slipper de ta ifrån hela kvinnligheten deras oskuld och asexualitet, genom att hävda att hon verkar ha velat ha sex med flaskan. En tjej KAN inte vilja ha sex med flaska!! Pojkarnas berättelser är osannolika, helt enkelt för att de påstår något som alla VET inte kan vara sant!!...




Det sägs att det är förfärligt för våldtäktsoffer att få höra att de nog ville bli utsatta för det de utsattes för. Men att få höra att man inte vill, kan vara förfärligt det med. Om det inte är sant. Det tvingar fram en offerroll där ingen sådan fanns, och en smärtsam våldtäktsrättegång där allt som borde ha behövts var lite prata-ut-samtal, och en överenskommelse att vara försiktigare nästa gång.

Befria kvinnorna från den oskuldsfulla offerrollen! Låt oss ha sex med flaskor om vi vill!

-----------------
Obs! Jag gör inga anspråk på att veta; det är möjligt att en våldtäkt faktiskt begåtts i detta fall. Jag bara presenterar en alternativ tes, som jag anser behövs i debatten. Jag är också helt för en samtyckeslagstiftning, men anser inte att det skulle ha gjort någon skillnad i just detta fall.

Se min uppföljare: Samtyckeslag! Därför att:, 2013-12-10

Saturday, 2 February 2013

Astrid Lindgren regerar!

Bakgrunden till denna text är att mitt barn en dag ändrade sitt språkbruk. Efter en lång tid av tal utan pronomen använder hen nu ett: han. Alla är han. Är det en tillfällighet?

Titta här:
Bamse
Nalle Puh
Paddington
Pelle svanslös
Emil i Lönneberga
Pippi Långstrump*
Kalle Anka
Musse Pigg
Barbapapa
Dennis
Snobben
Kalle och Hobbe
Byggare Bob
Alice i Underlandet*
Alla vi barn i Bullerbyn*
Madicken*
Den vilda bebin
Max (Max potta, Max napp osv)
Djungelboken
Karlsson på taket

En lista på några väldigt vanliga, väldigt kända böcker och seriefigurer som erbjuds våra barn. Gör en könsanalys av utbudet. Du förstår nog snabbt vad asteriskerna står för: Undantagen som bekräftar regeln!

Låt mig berätta om en av mitt barns favoritsagor, Barbapapas resa: Barbapapa är deprimerad och en manlig doktor kommer fram till att han längtar efter en Barbamama. Barnen Jacob och Lisa* ger sig ut med Barbapapa för att leta efter en. De åker till London där en hippie-man säger att de ska åka till Indien. I Indien säger en vis man att de ska åka till New York, där en rik man (med en kvinnlig sekreterare*) säger att de ska åka ut på landet. Där säger en manlig bonde att de ska leta på andra planeter. Sen åker de hem och hittar en Barbamama i trädgården. På bilderna finns många kvinnor som dock aldrig nämns. Bl a är bönderna en man och en kvinna, men det är mannen som pratar, och benämns "bonden". Som om hon inte ens finns, eller är hans tillbehör, trots att hon tydligen arbetar lika mycket som han.

På SVT Play gillar mitt barn Breven från Felix. Vi har sett leksakskaninen Felix åka till Holland, Schweitz, Frankrike, Italien, Grekland, London, New York, Paris, Afrika(!), Indien, Australien, Japan och Kina. Han träffar människor och djur, och även om en del människor är kvinnor så är varenda djur en man! Just det... Utom en fågel med ett ägg som Felix måste rädda. Plus att resmålen förstås motsvarar den västerländska världsbilden (inget Kazakstan eller Kirgizistan, inget Nairobi eller Accra. Eller Ghana!). Felix' ägare Sofie är visserligen flicka, men hon sitter ju å andra sidan mest som Penelope och väntar på brev, och på att Felix ska komma hem.

Men bland sångerna blir det ändå riktigt illa:

Ekorrn satt i granen
Björnen sover
"Det var en elefant som var så elegant, han hade..."
En elefant promenerade
Nyss så träffa jag en krokodil
Kycklingen Gullefjun
Var bor du lilla råtta^
Mors lilla Olle
Prästens lilla kråka(*)
Lasse Lasse liten
Ett gammalt fult och elakt troll^
Här kommer lilla Ludde^
Har du sett min lilla katt
Greven hade en liten hund^

Bara ett enda undantag att bekräfta regeln med! Kanske är det för att sångerna innehåller så många djur, och djur är ju alltid män, eller? Ja, även prästens lilla kråka hävdar en del är en han, fast jag hävdar motsatsen.

Här finns en ny markering: ^ Den betecknar sånger där första personen (huvudpersonen) är en man, men där det kommer in en kvinna på andra plats, för att skapa nån slags jämvikt, eller variation. Hos det gamla trollet fanns t ex en trollmadam, och råttan hade en fru, Lovisa. Trollet och trollmadamen. Råttan och råttans fru. I början kan man tro att orden "troll" och "råtta" är könsneutrala ord men nu vet ni alltså bättre! Alla råttor är hanar. Honorna är råttors fruar.

Kanske vill ni invända att man lätt skulle kunna sätta ihop en lista med lika många barnböcker med kvinnlig huvudperson om man ville, och det är klart man kan. Jag försöker göra det varje gång vi är på biblioteket! Men de blir inte lika kända. Lyckas du få ihop en lista med kända kvinnliga huvudpersoner så kan du pröva att plocka bort Astrid Lindgren... Då går du bet! Astrid Lindgren, denna starkt lysande stjärna, är den enda som, bland så många andra kvaliteter, dessutom är jämställd!

Förresten är forskningen entydig: 70% av alla bilderböckers huvudpersoner är manliga, enligt denna artikel, som förresten även innehåller en massa nyttiga tips på hur man kan förbättra jämställdheten, och minska könstvånget för båda könen. Högst aktuell, även om den är några år nu. Denna artikel ur Göteborgs Fria Tidning hävdar att könsskillnaden mellan huvudpersonerna i barnböcker minskat, men de säger inte med hur mycket. En mycket intressant artikel för övrigt, om genus och trender i barnböcker, och deras påverkan på barn.

Mitt barn är förresten såld på Pippi-DVDer som vi hyr på biblioteket. Ständigt hör vi citat därifrån, och hen försöker att göra saker som Pippi gör. Hör man ett "Ha-haaaa" bakom sig så vet man att det är bäst att akta sig, för då står en tvååring där med ett eller annat långt föremål, och är Sjörövarfabbe med ett svärd! :)

Astrid Lindgren regerar!!

Bild: Helsingborgs Dagblad
Fotograf: Jan Collsiöö, 1978

Thursday, 17 February 2011

Varför kvinnor och män har olika löner

Detta är varför kvinnor och män har olika löner:

När våra barn är sådär 2-3 år säger vi till våra flickor: ” Åååh, vad SÖT du är!”, och till våra pojkar: ”Åååh, vad STARK du är!”. Barnen blir glada eftersom de känner att vi uppmuntrar dem, och flickorna känner sig nöjda med sitt utseende, pojkarna med sin styrka. De kommer att fortsätta uppmärksamma dessa bra sidor hos sig själva. När vi säger till flickorna: ”Vad duktig du är!”, är det oftast för att de hjälpt mamma duktigt i köket, och när vi säger detsamma till pojkarna är det kanske för att de byggt något skickligt med klossarna eller legot.

Mobilfoto taget i varuhuset 2011-03-29
När pojkarna sedan härjar och för oväsen suckar vi och säger ”Pojkar är pojkar!”. Kanske försöker vi säga åt dem att sluta, men vi väntar oss inte att de ska göra det! När flickor beter sig på samma sätt hejdar vi dem. Vi vill verkligen inte se våra flickor i den rollen, det skär i våra ögon! De ska ju vara milda och ljuva väsen. Flickorna känner att nu har de verkligen gjort bort sig, och de skäms. Pojkarna kan tvärt om känna en viss stolthet över sin busighet och rebelliskhet, för de känner att vi trots allt gillar dessa framfusiga drag hos dem.

Åren går och ni vet, skolan och allt det där, mopeder och anorexia...

Sen är barnen vuxna, och nu inför vi individuell löneförhandling. Och där sitter flickorna som nu är kvinnor med sina milda och ljuva väsen och säger ”Nä men inte ska väl jag...!”. För ödmjukhet är fint hos en kvinna. Männen däremot säger ”Jag förtjänar såhär mycket därför att jag har de här och de här goda egenskaperna”, och nämner en summa högre än de egentligen tycker att de förtjänar, för det är fint med en man som tar för sig. Vi ger väldigt mycket pengar per arbetstimme och utbildningstimme för alla former av konstruktionsjobb, och inga pengar alls för merparten av allt hushållsarbete, som ju är något var och en i regel utför bara för sin egen och familjens skull, i sitt eget hem. Och pojkarna fick ju veta att de var duktiga på konstruktion, och flickorna att de var duktiga på hushållsarbete! Så det är det de sysslar med.

Dessutom, om en ung man och en ung kvinna med samma meriter, t ex utan erfarenhet men med samma utbildning och samma betyg, söker samma jobb, då anställer vi med företräde mannen. Kvinnan får ett mindre avancerat jobb som hon egentligen är överkvalificerad för. Några år senare vill de båda byta jobb, och råkar kanske på nytt bli konkurrenter om samma tjänst. Men nu har han faktiskt bättre meriter än hon! Han har bättre arbetserfarenhet och ÄR faktiskt duktigare än hon. Nu kan vi med gott samvete anställa honom.

Antag att hon lyckas få en identisk tjänst någon annanstans, och de kommer till individuell löneförhandling. Då har hon alla skäl i världen att begära lägre lön än han. Även utan milt och ljuvt väsen. Och sålunda rullar det på. Och hennes värderade skönhet, den bara falnar med åren, medan hennes brors konstruktionsskicklighet blir bättre och bättre och bättre...



Att kvinnor har lägre lön än män är förstås djupt orättvist! Nu frågar jag er alla: Vad ska vi göra, för att till slut ändra på det?



---------------------------------------
Läs även:

Barnsagor 2014-05-19

Brandtal på internationella mansdagen 2012-11-19

Drivande ångest 2013-01-26

med flera
...