Faktaunderlaget för covid-undantaget

Såhär ser det ut på dödstalen i Sverige, alla orsaker, just nu:

Källa: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/ > Klicka "Preliminär statistik över döda" > Tabell 1

Helt normal dödlighet sen slutet av januari i år. Dvs, det är inte ett dugg större risk att dö nu än det var innan Covid-19 fanns. Ingen förhöjd risk – inget behov av några särskilda åtgärder, eller hur?

Nu kan vi förstås inte veta om det är åtgärderna som håller dödstalen nere eller om de skulle ha legat där ändå. Det enda sättet att säkert veta det är att släppa på åtgärderna. Men hur länge ska vi ha särskilda åtgärder utan att data visar på några särskilda omständigheter? Vi har redan haft det i nästan ett år!

Förra året gick dödstalen tydligt upp från det normala i mitten av november. Så skedde inte i år. Men visst, vintern är ännu ung – det kan fortfarande komma en vinter-våg i år också.

Men jag upprepar frågan: Om det inte GÖR det, om dödstalen faktiskt inte GÅR upp, hur länge ska vi fortsätta att ändå leva under undantagstillstånd?

Borde sexbrottsmålet mot Assange släppas?

En vän till mig skickade mig nyss en fråga och en länk om Assange:

"Litet från blå himmel, men jag är litet nyfiken på vad du tror om Assange-fallet, +Karolina Hagegård. USA har fingrar litet varstans. Hur säger din rakkniv att det förklaras enklast / mest sannolikt?

Why the 'case' against Julian Assange in Sweden should be dropped, and dropped now!

"

Här är mitt svar:

Tja, eftersom flera trovärdiga källor tycks ganska överens så anser jag att förklaringen är denna:

Assange och W ("the Kashmir girl") hade sex, och på morgonen gjorde han det med henne igen medan hon ännu sov, och dessutom utan kondom, vilket INTE ÄR OK!! Alltså, en del människor gillar att vakna av att någon har sex med en, men det är ganska riskabelt att göra det med någon man inte känner, och definitivt fel att göra det utan kondom under de omständigheterna!

Jaha, sen oroar sig hon för HIV, hon och A går till polisstationen för att fråga om de kan tvinga Assange att HIV-testa sig, och polisen bestämmer att "det här är ju våldtäkt". W blir upprörd och stormar ut från polisstationen utan att ha skrivit på förhörsprotokollet. NÅGON, om det är polisen som gjorde anmälan eller någon annan, kommer på att det här är ett jättebra sätt att tysta en besvärlig broms som bitit den sömniga hästen...

Vad som hänt hos A är mera oklart, då hon tycks ha ändrat sin historia mer.

Att polisen bestämmer sig för att göra en anmälan på eget initiativ är i sig inget konstigt när det gäller våldtäkt. Inte heller att offren gett olika versioner vid olika tillfällen. Det senare talar snarare FÖR historiens äkthet!

Dock är förstås hela hanteringen en skandal, och ett fruktansvärt slag mot oss som kämpar för fred, rättssäkerhet, transparens osv, och mot krigsbrott och straffrihet!

Själv skulle jag innerligt önska att våldtäktsrättegången mot Assange kunde genomföras, bara så att det finge avslutas. Med största sannolikhet skulle den sluta med att han friades, vilket förstås inte alls är detsamma som att han är oskyldig, men ändå. Skulle han däremot ändra sin historia och erkänna de brott han anklagats för skulle straffet, vad jag förstått, inte bli mer än böter, vilket nästan skulle vara mer friande än ett friande...!

Enligt min juristvän kan ingen utlämnas från Sverige för politiska brott, och spionage, som USA lär utreda Assange för, är ett politiskt brott. Vi utlämnar heller inte (i teorin...) någon till ett land där denne riskerar dödsstraff. Det förra av dessa är min vän säker på att vi skulle hålla oss till! Det senare vet vi att det brutits åtskilliga gånger, men bara då det gällt okända, fattiga flyktingar...

Efter vad som hänt Manning, och hennes farsartade rättegång med nya åtalspunkter som lades till sista dagen utan att försvararen fick en chans att försvara henne mot dem, skulle jag dock inte lita på Sverige i detta, om jag var Assange...!! Jag menar, USA kan bara hitta på någon anklagelse om nåt icke-politiskt brott (våldtäkt t ex) som de försäkrar att Assange inte riskerar dödsstraff för, och det skulle vara väldigt svårt för Sverige att vägra utlämna!... Tänk vilken diplomatisk strid det skulle utlösa!! Och när de sen väl hade Assange i sin hand kunde de göra vad de ville med honom, t ex att dra igång en ny Manning-rättegång och döma Assange för spioneri till 36 års fängelse eller mer... Säkert skulle Sverige stå och mycket förnärmat säga: "Hallå, det var inte det där vi utlämnade honom för! Ni har lurat oss!!", men det skulle förstås inte göra ett uns skillnad för Assange. Sverige skulle aldrig göra något verkligt för att straffa USA för oförrätten, eftersom det ändå vore vi som skulle drabbas värst av den "skadade relationen", och det vill vi inte. Så långt vill vi inte gå för våra principer (ens med ny regering)!

(Enligt juristvännen är det förresten troligast att det var Assange själv och/eller dennes advokat, som läckte förhöret med Assange till pressen...)

Så...... ja, kanske är det dags att kräva att utredningen läggs ner... Men betydligt hellre skulle jag se att de åtgärder som, enligt den där länken, Hovrätten krävt av åklagarna (att t ex förhör hålls på Ecuadors ambassad) genomförs, så vi får någon klarhet i den saken! Jag gillar inte att saken bara läggs ner, utan att utredas! Men under alla omständigheter bör förstås den utomrättsliga formen av frihetsberövande som tvångsvistelsen på ambassaden innebär, upphöra!

Ehm, det bör Guantanamo-fängelset också!! Och de har suttit i många fler år... :p

-----------

Läs även:

Vädjandebrev om Chelsea Manning, 2013-10-31

Markera alla som lästa

Föregående

Nästa

Ignorera inlägget

Sluta ignorera inlägget

Anmäl otillåten användning

IgnoreraJohan Sundström

VisaJohan Sundström

Rädslan är farligare än själva övervakningen

När Sverige fick vara det pinsamma 2:a-handsvalet åt Obama som försökte göra Putin svartsjuk, åkte jag till Stockholm för att demonstrera. Vi fick aldrig se presidenten, men fick ett snällt reportage i TV-nyheterna sedan, som berättade att vi protesterat mot USA:s krigspolitik, drönare, Guantanamo, behandlingen av Assange, Manning och förstås Snowden (som var själva skälet till svartsjukedramat), m.m. De nämnde också att det tillfälligt uppstått spänningar i demonstrationsleden kring USA/Syrien-frågan, eftersom en del stödde den syriske presidenten medan andra var emot honom, men de gjorde inte detta till någon huvudnyhet. Vilket var snällt. Reportern måste denna gång ha varit på vår sida...

Jag kom i samspråk med en demonstrant i 20-årsåldern. Han hade inte vetat om demonstrationen, utan sett den gå förbi och bestämt sig för att sluta upp. Tillsammans satt vi på mynttorget och kände oss lite obehagliga till mods över de kedjor av poliser som då och då marscherade genom vår folksamling, och spekulerade i om vi skulle få stryk. Snart visade det sig också att han, som visserligen visste mycket om alternativa politiska frågor men som var ovan vid politisk aktivism, hade betydligt mer ängslan än så! Jag lät honom läsa min bloggtext Vad har hänt de unga gröna? i telefonen, och han utbrast: "Ja precis!! Så kändes det!". För när han gått i tåget ett tag så hade han börjat titta sig omkring på alla kameror som följde oss, och undra vad det var för sällskap han slutit upp i egentligen... Kanske fanns här några extrema grupper som han inte alls sympatiserade med, "terrorister" typ, och vad skulle kunna hända om han blev associerad med dem på nåt vis? Vart skulle det leda? Han var visserligen totalt oskyldig och definitivt ingen terrorist, men tänk om det här ändå skulle kunna få några negativa konsekvenser?...

Tänk om oskyldiga kan råka illa ut, för att de felaktigt förknippas med terrorism...

Det är detta som är faran!!! Vi överhopas med varnande rapporter om hur övervakade vi är, att storföretag kan följa hur våra åsikter formas, innan vi ens hunnit komma på det själva! Ung Vänster ordnar kurser i "digitalt självförsvar", otaliga debattörer agiterar om den hotade integriteten, dataaktivister uppfinner program med öppen källkod och företag erbjuder dig att "surfa anonymt" till en viss kostnad... Till och med skolorna lär sina elever att iaktta försiktighet med vad de "delar".

Jag applåderar att internets inverkan på våra liv diskuteras i skolorna! Det är inte en dag för tidigt, och kunde förmodligen göras mycket mer. Men vad nästan alla dessa varnare och protesterare på något vis tycks ha missat är att den största skadan ändå redan har skett! Bara rädslan för att vara övervakad, att bli registrerad, att någon vet om våra åsikter innan vi vet dem själva och att vi kanske blir felaktigt associerade med något ondskefullt som vi egentligen inte står för, har faktiskt redan begränsat våra liv. Vårt deltagande i demokratin...

Vad jag önskar mig är en värld där människor spontant kan sluta upp i demonstrationståg för något de håller med om, utan den minsta oro för att detta ska kunna leda till något otrevligt de inte kunnat förutse. Där människor spontant kan diskutera sina kritiska åsikter med varandra runt hela jorden, utan att vara rädda för att hamna i CIA:s register! En värld utan rädsla att oskyldigt associeras med terrorism...

Vad som behövs för att nå den världen är inte att vi lär oss vakta vår tunga, akta oss för vad vi delar, eller att skydda vår identitet på internet. Vad som krävs är att vi står upp för rättssäkerheten! Att Guantanamo stängs! Att Manning friges! Att Snowden och Assange slutar förföljas för sina avslöjanden i mänsklighetens tjänst (så att den senare kan komma till Sverige och genomgå en liten våldtäktsrättegång i lugn och ro)! Att alla de som faktiskt misstänks för terrorism får genomgå en rättssäker prövning precis som alla andra! Och självklart: Att all övervakning som inte kan visas vara i det allmänna intresset att förhindra brott, men som däremot kan användas för att spåra åsikter, förbjuds, samt att detta kontrolleras i en transparent process, där alla som bryter mot förbudet ställs till svars och straffas!!!

Ska det vara så svårt?...

Men idag har vi ju i stället straffrihet för dem som genomför förbjudna övervakningar, registreringar och repressalier (även mord), och förföljelse av dem som avslöjar dessa brott. Toleransen för detta är förbluffande hög...

-----------------------

Med den store Östtyske kampsångaren Wolf Biermans ord:

"Nej låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid
de hoppas ju på detta
att innan kampen börjat vi gett oss utan strid"

Drivande ångest

"Vet inte om jag till fullo delar uppfattningen att samhället är den verklige boven. Visst, samhället bär sin del av ansvaret, men det räcker inte, var och en har ett ansvar för sina handlingar, i alla fall om gärningsmannen kan beräknas vara tillräknelig."

Så var det en som kommenterade mitt inlägg "Eftertanke om Breiviks fängelsedom". Jag hajade liksom till lite grann. Det var så märkligt att se hur min världsbild tydligen förändrats igen, utan att jag märkte det!... Jag pratade mycket om 'det egna ansvaret' förr. Och nu är det som om detta begrepp nästan helt har lämnat min tankevärld. I takt med allt jag fått lära mig om mönster...

Alltså, nästan allt kan förklaras med 'risk- och skyddsfaktorer' i barndomen. Riskfaktorer  ökar, med matematisk exakthet, personens risk för:

-missbruk
-kriminalitet
-våldsbeteende
-självskadebeteende
-ätstörningar
-panikångest
-självmord

ja allt som är dåligt! Låg utbildning och dålig ekonomi får de också.

Exempel på riskfaktorer är:

-missbruk i hemmet
-våld i hemmet
-bristande föräldrakontakt/vuxenkontakt
-dåligt sällskap
-dålig på fredlig konfliktlösning
-eget missbruk
-isolering/utanförskap
-dåliga förväntningar från sig själv och andra

En enskild riskfaktor har oftast ingen effekt, men ju fler man har, desto större risk. Och givetvis leder en riskfaktor ofta till en annan.



De måste ha blivit glada när de petat in alla siffrorna i datorn och den spottade fram den här bilden... Så sällsynt symmetrisk!
Från: http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/utbildningar/Documents/risk%20och%20skydd%20st%C3%B6dmaj11b.pdf

Nu till skyddsfaktorerna då. Exempel:

-Närande relationer
-God förmåga att kommunicera
-Social kompetens
-Bra på fredlig konfliktlösning
-Ett brinnande intresse som man får förvalta
-Att ha åtminstone EN vuxen som ser en och bryr sig om en, som man kan gå till
-En 'trygg hamn' (t ex skolan, för många barn som har problem hemma)

Att föräldrarna och andra vuxna visar tydliga, goda normer och förväntningar på barnen är också en bra skyddsfaktor, men bara under förutsättning att barnen upplever umgänget med normsättaren som positivt.


Börjar ni se mönstret?... Börjar ni se hur de flesta av oss aldrig haft några riskfaktorer i våra liv, men varit överösta av skyddsfaktorer? Jag var oerhört skyddad som barn och ungdom! Vad vet vi, som alltid varit skyddade, aldrig upplevt några skadliga händelser, om hur det är att vara kriminell? Knarkare? Våldsverkare? Ingenting. Vi vet inte ett dugg.

För att kunna förstå alla de där problemen (kriminalitet, missbruk, ätstörningar,...) måste man förstå ångest. Alla de där sakerna jag förut så kliniskt kallade "riskfaktorer" skapar i själva verket ångest i det lilla barnet. Ångesten kan hanteras om man har tillgång till "skyddsfaktorer", en trygg hamn, goda vänners lag att slappna av i. Men lyckas man inte hantera ångesten blir den kvar i en, även som ungdom och vuxen.

Vad gör den som har en ångest, ständigt lurande i sig? Kan en sådan person fokusera på sina studier, eller på att skaffa sig ett bra jobb, ett bra liv? Kan en sådan person ens uppskatta ett "bra liv"? Nej. Om du inte kan hantera din ångest är inte jobb, inkomst, en fin partner och en trevlig hobby, dig till någon glädje. Kan du inte hantera din ångest har du ingenstans att vila. Du är ständigt på flykt.

En del hittar flykten i alkoholen eller andra droger, andra hittar den i kriminalitetens farliga spänning. Några finner lättnad i att skära sig själva eller att inte tillåta sig att äta. Utvägarna är många, men fienden densamma. Ångesten.

"–Ja, det har jag gjort [skolkat]. Det var inte speciellt mycket, men det var naturligtvis fel även då. Det berodde på lättja. Hade vuxenvärlden varit tydlig med upptäckt, registrering och sanktioner hade jag förmodligen inte skolkat", sa skolminister Jan Björklund. Och det är säkert sant! Men irrelevant! För det är inte Jan Björklunds lilla skolk, drivet av lättja, som är problemet. Det är storskolket som är problemet, och detta drivs av ångest.

På samma sätt förhindrar övervakning och straff förmodligen många småtrick, men inte den stora brottsligheten. (Det finns mycket statistik som bekräftar detta.) Storbrottslingen, livsstilsbrottslingen, skiter nämligen i hur det går för henom! Hen har ju ändå ingenstans att ta vägen!...

Och därför måste alla åtgärder, som vill ha en chans att lyckas, kunna bota ångesten. Först då slutar knarkaren knarka, gangstern att slåss, den unga tjejen att svälta sig och våldtäktsmannen att våldta!


Dessutom finns det grader av ångest. Och jag tror att de lägre graderna leder till det hårdnande samhälle vi ser idag. Den utbredda främlingsfientligheten. Lyckas man inte besegra fienden inom sig, som hindrar en från ett lyckligt liv, då kan man alltid vända sin frustration mot en yttre fiende. Och därför är det alltså samma lösning som gäller där: Närande relationer, fredlig konfliktlösning, se dem, förstå dem... Solidaritet.

Gång på gång, samma svar: Solidaritet.

---------------------------
Källor bl a:

Konferensen "Strategier för att motverka drogmissbruk och antisocialt beteende hos unga", Solna 2011

Risk- och skyddsfaktorer hos barn - Nordens Välfärdscenter, https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=http://www.nordicwelfare.org/PageFiles/12577/Presentationer/HenrikAndershed.pdf&ved=0ahUKEwjy2K3r5J3VAhXDA5oKHWm8CoQQFggqMAI&usg=AFQjCNGkjY8JQNH5r1SvdZPPzfm5eIjpzg
Risk- och skyddsfaktorer, Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/alkohol-narkotika-dopning-tobak-och-spel-andts/narkotika-och-halsofarliga-varor/forebyggande-arbete/risk-och-skyddsfaktorer/

Vad har hänt de unga gröna?

Vi har satt upp affischer på alla gymnasie- och högstadieskolor i kristinehamn om att anmäla intresse till Grön Ungdom som vi just ska starta, men ingen har svarat. Mp är nu tredje största partiet i landet (7.3 %) och som vanligt är vi särskilt stora bland ungdomar. Ändå är inte en enda en intresserad av Grön Ungdom i Kristinehamn?

Inte för att det jag nu kommer att skriva nödvändigtvis är anledningen, men...

...Jag kommer ihåg när jag själv lät mig värvas till miljöpartiet. Det var en solig dag inför valet 1998. Jag var på väg hem till mamma från universitetet och stötte på två som jag kände vid miljöpartiets valbord på stan. Den äldre av dem, som var några år äldre än jag själv, var mycket vältalig, mycket påläst, och väldigt, väldigt engagerad. Jag själv var mest "glatt cynisk"; debatterade emot det mesta och tyckte att politik var för blåögda imbeciller som inte förstått att världen var som den var för att den måste vara det, och det var därför det aldrig gjorde nån skillnad vem som vann!... Men killen stod sig ovanligt bra inför mina skeptiska argument, och egentligen hade jag hemligen haft hjärtat åt miljöpartiet sen många år tillbaka, och så kom det sig att jag lät mig övertalas.

Besegras! Fångas in... För visst var jag ganska nöjd när jag gick därifrån, men under några veckor efter det gick jag ändå och kände att jag skrivit kontrakt om min själ, och jag var inte helt säker på med vem! Jag var lite rädd att detta någon gång i framtiden skulle ligga mig i fatet, ungefär som jag sett hända för folk som varit med i kommunistiska grupper. Att någon gång skulle jag kanske vara precis på vippen att bli statsminister eller nåt, för ett helt annat parti, men då skulle nån liten journalist komma och gräva fram detta och säga: "Ahaaaaa! Du har varit med i terrororganisationen miljöpartiet! Vad ääär min människa för en människa egentligen?!". Och så skulle det inte hjälpa ett dugg om jag sa att det var ju faktiskt bara ett halvår, och jag var 20 år gammal och politiskt oerfaren, och jag VISSTE helt enkelt inte!!!... Jag skulle vara bränd.

Och känns det inte ännu mer så nu?... Vi har sett hur svenska medborgare fått sina ekonomiska tillgångar frysta, för att de haft samröre med organisationer som en utländsk nation kallat terrororganisationer, men som andra hävdat var en helt harmlös förening. Ingen fick ens ingå någon form av ekonomisk överenskommelse med dessa människor, eller ge dem några gåvor. Om detta åtlytts bokstavligt skulle det innebära svältdöden, men som tur är finns det alltså de som är olydiga...

Vi vet att någon numer läser våra mail och våra sms, lyssnar på våra telefonsamtal. Inte alla förstås, men några! Vi vet att våra inköp spåras genom vårt kreditkort, och vår internetaktivitet genom vårt ip-nummer. Vi ser titt som tätt hur en youtube-film har tagits bort av den ena eller andra anledningen, och vissa t ex Israel-kritiska filmer har uppmaningar som: "SE DEN FORT, INNAN DEN TAS BORT!" i sin presentation.

Och varför ska SJ veta mitt fullständiga namn när jag köper en biljett? Om jag skiter i det och skriver ett humbugnamn på biljetten, vad händer om jag åker dit? Får jag inte åka med längre då? Får jag böter? Blir jag en säkerhetsrisk och får gå till tågfinkan, vidare till polisstationen?



Jag var rädd för att bli stämplad och bränd redan 1998. Före Guantanamo, före FRA-lagen, före datalagringsdirektivet... Innan Greenpeace dömts efter terrorlagar för att ha hängt upp en banderoll... Redan då krävdes det energisk och mycket kompetent övertalning för att få mig att gå med i det parti jag redan i åratal tyckt mig sympatisera med (och som jag varit obrottsligt trogen sen dess)...

Jag är orolig för vad det här gör mot demokratin!