Problem med språkrörens öppna Kaplan-kris-brev

Bild: TT

MP:s språkrör skickade ut ett öppet brev till medlemmar och sympatisörer med anledning av den s.k. Kaplan-krisen. Syftet med brevet sades vara att "vara tydliga om vilket slags parti Miljöpartiet är" och om "de förhållningssätt som är självklara i ett grönt parti".

Jag har en del problem med brevet.

Bl a står det i punkt 2:

"Våra företrädare ska inte figurera i samma sammanhang som extremister."

För det första har jag problem med ordet "extremist", eftersom det är ett ord utan något absolut innehåll. I stället har det ett relativt innehåll! Vad som är extremt beror ju på var medel ligger, och vad standardavvikelsen är... eller för att uttrycka sig utan matte-termer: Det finns människor på jorden som nog skulle mena att abort är extremt. Eller homoäktenskap. Eller homoadoption. Andra skulle kanske mena att vapenexport till krigförande länder är extremt...

Men ok, antag att jag accepterar att vi inte ska vara "extremister", och att det faktiskt finns någon form av definition av denna term! Hur gick vi från att inte VARA extremister till att inte få FIGURERA I SAMMA SAMMANHANG som extremister?? Varför ska människor inte längre mötas? Löser man verkligen problem på det viset? I Sverige har vi en kultur av att man inte ska ha något att skaffa med knarkare eller folk som suttit inne, och erfarenheter visar att just denna stigmatisering och isolering gör att det är så extra svårt att ta sig ifrån drogmissbruk och brottsbana i Sverige. Så är det här verkligen rätt väg att gå med "extremister"? Det tror jag verkligen inte! Är det en grön väg att gå? Knappast!!

Vidare står det, i punkt nr 3, om nolltolerans mot rasism:

"Dit hör illa valda jämförelser mellan Nazityskland och andra brott mot mänskliga rättigheter."

Både det här citatet och det ovan gör något väldigt fult: Skribenterna antyder något som de samtidigt inte tar ansvar för! Vi vet ju alla, även om det inte står rakt ut någonstans, att det här brevet kommer ut pga Kaplan-affären. Att skriva om 'illa valda jämförelser med Nazityskland' osv, antyder därför att det är just det Kaplan har gjort. Men har han verkligen det? Ja, jag vet att han gjorde en jämförelse mellan Israel och Nazityskland i ett långt tal han höll för 7 år sedan, men var den verkligen illa vald? Kajsa Ekis Ekman skriver t ex, i sin ledare "Dreven är en allvarlig samhällsfara", att vi ju fick lära oss i skolan att förintelsen var något vi aldrig fick glömma! Och om vi inte ska glömma det, för att det inte ska upprepas, då menar hon att vi faktiskt just ska påminna varandra om den händelsen så fort vi ser något som har gemensamma drag med den! Det betyder förstås inte att varje jämförelse med Nazityskland är bra, men iaf att inte varje sådan automatiskt är dålig heller.

I samma ledare skriver Ekman, apropå språkrörens punkt 2:

"Bostadsminister Mehmet Kaplan blir inbjuden till en företagarmiddag. Han går dit, det är ungefär 60 personer inbjudna, bland dem befinner sig en ökänd fascist. De sitter långt ifrån varandra och pratar inte ens. Fascisten har efteråt sagt om Mehmet Kaplan ”Jag tror inte att han tycker om vår organisation.” Några bevis för att de skulle vara vänner eller hålla med varandra har i alla fall jag inte sett. Med ens råder allmän konsensus om att Mehmet Kaplan borde ha tagit reda på vilka som skulle komma innan han gick dit. Finns det någon i hela landet som beter sig så? Som när hen blir bjuden på fest alltså säger ”Jag måste veta namnen på exakt alla som ska vara där, annars kommer jag inte.”"

Så ska visst iaf miljöpartister hädanefter bete sig...

Jag går vidare i språkrörsbrevet:

"Ett uttalande från en miljöpartist ska inte kunna uppfattas ha antisemitiska eller andra rasistiska förtecken"

Ett omöjligt krav!! Det finns en anledning till att man inte ens i en mordrättegång kräver en högre bevisnivå än 'bortom rimligt tvivel'. Om man skulle kräva bevisning bortom MÖJLIGT tvivel skulle ingen någonsin kunna fällas. Möjligt tvivel kan man alltid få fram! På samma sätt är det alltid möjligt för någon att uppfatta antisemitiska eller rasistiska förtecken. Så gränsen bör rimligtvis gå vid om det är sant eller inte, inte om någon kan uppfatta det så! Annars accepterar man metoden att fälla på misstanke. Så fort någon skriker "rasist" om dig är du dömd. Det spelar ingen roll vad du sagt, gjort eller har för åsikter... Det är vad någon väljer att uppfatta dig som, som räknas.

Att de försöker vara så vaga att det inte ska gå att komma åt dem hjälper inte heller. Pliktskyldigt skriver de att "Det är naturligtvis inte så att man nödvändigtvis alltid delar värderingar med dem som man deltar i en festmåltid, högtidsfirande eller politiskt möte med". Liksom "illa valda" jämförelser med Nazityskland. På så vis försöker de hålla ryggen fri, så att om någon påpekar att Kaplan faktiskt inte gjort något fel, så kan de säga att "Oh nej, det menade vi inte heller! Vi sa ju att man får gå på middag, och att bra jämförelser med Nazityskland är ok!"... Men samtidigt tillfredsställer de alltså, med antydningar, dem som vill tycka illa om Kaplan. Det är bara feghet!

På det hela taget andas brevet någon slags skuldbeläggande av offret. Resonemanget att om ett barn blir mobbat för sina kläder, då borde barnet skaffa andra, snyggare kläder. Om hen blir mobbad för sin kost, då borde hen byta kost. Om hen blir mobbad för att ha homoföräldrar, då borde homosexuella inte tillåtas adoptera. Om hen blir mobbad för att hen har fräknar, är för lång, för kort, saknar en hand eller har dyslexi, då går det tyvärr inte att göra åt!... Går du inte att foga in i mallen, då får du tyvärr finna dig i att bli mobbad.

Om du blir mobbad för att befinna dig i ett rum med fel person, då ska du sluta befinna dig i samma rum som fel personer.

Om du blir mobbad för att göra jämförelser med Nazityskland, då ska du sluta göra jämförelser med Nazityskland.

Om du blir mobbad för att någon uppfattar dig som rasist, då ska du sluta uppfattas som rasist. Hur det ska gå till... det är ditt problem!

Men vi kommer aldrig fram på det här viset! Mobbarens verklighetsbeskrivning får aldrig accepteras. För hur mycket vi än försöker anpassa oss till mobbarnas mall kommer det alltid att bli något eller någon kvar som sticker ut! Enda sättet att motarbeta mobbning är att slå fast att det är ok att vara hur kort, hur fräknig och hur homosexuell som helst.

Men var går gränsen då? Får man även vara hur rasistisk som helst? Hur kriminell som helst? Nej. Men gränsen går vid ett faktiskt fel!

Jag säger som Kajsa Ekis Ekman:

"Vi kan inte ha det så att människors hela livsgärning omkullkastas av småsaker. Vi kan inte fortsätta röra upp stormar över symbolfrågor medan politikers faktiska beslut knappt uppmärksammas. /.../ Under inga omständigheter ska någon avgå under pågående drev eller backa en millimeter. Vad det än är, borde praxis vara att alltid vänta ett halvår och sedan ta upp fallet – när den kollektiva dumheten lagt sig kan man studera fallet i lugn och ro."

Du vet, man får alltid det man ropar efter. Så tänk på vilken sorts politiker du ropar efter! Dvs tänk på vilka kriterier du vill att vi dömer efter. Vad som är viktigt för dig. För DIG!!... Inte för mobbarna.

-----------------------------------------------

Vidare läsning:

Dreven är en allvarlig samhällsfara - ETC, 2016-04-21

Klipp banden med skurkstaterna - Fria Tidningen, 2016-04-19

På denna blogg:
Isabella Lövin - genomgrön eller punktgrön?, 2016-05-10
Tankar om språkrör, 2016-05-03 

The terrorism in France and me

In the morning after the event, I found two messages on Hangouts, saying:

"If you're reading this, don't look at international news.
You won't go to sleep"

"Terrorists in Paris. Craziness."

My honest first reaction was:

'Tsss, as if that would have kept me up! Ok, so I have a lot of world angst, and I've been crying many times over the HIV epidemic in Africa and the many orphans it leaves behind and things like that, but this! I mean, I can't stay awake every time there is a terrorist attack some place in the world! They happen so often these days; then I would NEVER sleep! And I'm not French, even though I understand that to a US person, the difference may seem subtle... ;)'

(I'm Swedish)

I even posted something totally non terror-in-France related on facebook that day, which I realized later would have seemed terribly out of place to other people reading it... They would have been like: 'What?? What does that have to do with anything!...'. Well, nothing! I just thought it was a good quote from a song that had been on my mind for a while, and I had not yet realized what kind of a mood everybody was in!...

During the day I started thinking that 'Oh no, this terrorism will probably mean more persecution of innocent Muslims... More bullying of Muslim children in schools...'. And that thought did bother me a bit, but I was still holding it from me, and sort of hoping that the terrorists in this case wouldn't be Muslim.

It wasn't until I watched the news that evening that I realized what an apparently big deal this was to everybody!... I went on facebook again, and these French flag colored profile pictures started turning up everywhere! And everybody was writing thoughts about terrorism! And after the news, there was a program where they usually discuss events of Sweden and the world in more detail, and of course, that was also about the Paris terror attacks this evening, although it had been scheduled to be about the ongoing refugee catastrophe...

I felt myself getting more and more disgusted. What, why do you all care all of a sudden?! I've been posting things about how refugees drown in the Mediterranean, how death is the only way out of Guantanamo bay prison, how half of all inhabitants in the Gaza strip are now children because none is left to grow old, and you haven't given a damn! I've been blogging about how you make suffering continue all over the world by sponsoring it with your money every time you shop, but you don't react! You still buy clothes made by child labor in appalling conditions, when you could just switch to fair trade, and contribute to a positive development instead! But you don't care enough!...

Now, all of a sudden, I'm the one who comes out as emotionally cold... It's very weird.

A bit later I was voice chatting with the same person who sent me the above messages, and I said:
"I don't know how stupid I must be, but I honestly never thought it would be this big!..."
"Yeah, me neither! I never thought they would have that capacity! In FRANCE!"

NO!!.... That's not what I meant!!.......... I meant the reaction!

Maybe it is because my dad died when I was 13 or something. Or maybe it has to do with the fact that I've spent around a year living and working in Kenya, where they have metal bars for every window. And they can't imagine not having that, because obviously, people would just go in! A glass window doesn't stop anybody! It wasn't until my own dad died that I really, fully realized that people could die, and that everybody would one day. Maybe the combination of this and the Kenyan windows has made me realize, what others haven't: That I am kept safe every day, only because people CHOOSE not to kill me. They can if they want, but every day they make this choice! They would get caught, hopefully... At least there is a substantial risk of that, but what if that doesn't mean anything to them? What if they are prepared to blow themselves up, so long as they get to blow me up too? Then there is nothing to protect me. There can't be. The only thing that can protect me from being killed that way is that nobody hates me, or my group, so much that they find it worth blowing themselves up just to get to me!...

So I'll refer something that I commented on one of the many facebook posts on terrorism that I read that day:

'I think we should at least TRY not committing any assaults first. If after that, we still have terror attacks committed to us, by mentally sane people, then we can start thinking of a different strategy.'

After all, France has for many years grown to be a more and more openly racist and xenophobic country. They have banned the use of burqa. They have made themselves infamous for evicting Romani settlements. Their police is allowed to ID anybody at any time for no reason, which by many sources is used to systematically harass people of African appearance, so that, for as long as those people choose to still live in France, they will know that they are not wanted. They don't belong. In 2005 they had enormous youth riots, started by the death of two young immigrant boys getting killed when running from the police into a power plant, but escalated by the police throwing a tear gas canister into a Muslim praying hall for no reason. Other than racism. They don't let in refugees from across the Mediterranean. Oh, and of course, let's not forget the bit that the terrorists themselves stated as their reason: They've been bombing their country! (Part of the statement: "as long as they boast about their war against Islam in France and their strikes against Muslims in the lands of the Caliphate with their jets")

So again, let us really try to do things right first. Because quite frankly, we are not, at the moment. France wasn't, and even Sweden isn't. Even in Sweden, Africans, Muslims and other minorities have a rough time. Our own original population the Samish still complain about racism. This our enormous reaction to the terrorism in Paris, only a day after an almost as big terror attack in Beirut, which is almost as close from here as Paris, passed without a raised eye-brow, is yet another evidence of our racism. And racism creates enemies. It takes a huge motivator to get a person to want to blow themselves up! But racism is also a huge motivator, a devastating burden to carry, for those subjected to it... And so long as we are only able to see the suffering of ourselves and our own, but disregard the suffering of those on the other side, there will be no end to wars and terrorism. But if we do things right from our end... who knows?


So before you say anything more about how bad terrorism is: Take a look at yourself, and your country! Whatever your country does, you are responsible for it, you know.

Solidarity that has limits is not solidarity. It's just some kind of expanded selfishness.

My present facebook profile pic

Eftertanke om Breiviks fängelsedom

Hoppsan! Det blev som jag hoppades! Det är inte ofta det händer mig...

Anders Behring Breivik fick alltså fängelse och inte vård, och anses därmed ha varit "tillräknelig" vid tillfället för dådet. Jag var glad när jag på radion fick höra att rätten tillbakavisade den första utredningen, som sa att Breivik inte varit tillräknelig, bl a med orden att man måste skilja på en politisk vision och en vanföreställning! (Underförstått: 'Även om man tycker att den politiska visionen i fråga är vansinnig...!')

Men den positiva överraskningen fick snabbt en besk eftersmak när jag insåg att jag, förstås!, hamnat i klump med "hårdare-tag"-ivrarna, och sådana som gläds åt att "han aldrig kommer ut igen". Sån är inte jag.

Solbad på Bastøy fängelse i Norge

Jag är en sån som gillar Bastøy fängelse i Norge. Ett "human-ekologiskt" fängelse, där de intagna har tillgång till bastu, hästridning, tennisbana, skog, badstränder och solstolar, och där de förstås har ett jobb att gå till mån - fre. Jag hittade en brittisk artikel om fängelset här:

Norway’s controversial experiment – healing prisoners instead of punishing
(Edit: The article has since been taken away. You can find a somewhat similar one here)

I den står bl a att emedan fängelser i hela Europa har en återfallsfrekvens på 70-75% (dvs så många av de intagna begår nya brott efter avtjänat straff(!)), så har Sverige, Danmark och Finnland en återfallsfrekvens på 30% och Norge på 20%. Bastøy har en återfallsfrekvens på bara 16%. Är det inte så det ska vara? Är det inte det som är hela poängen med rättssystemet? Att folk faktiskt ska sluta begå brott?

Nej, kanske inte... Jag slås av hur defensiv den brittiska artikeln är. Den har fraser som: "whatever is happening here may be condemned, but cannot be ignored". Va? 'Condemned', är inte det ett starkt ord? Varför fördöma det som är bra och trevligt? Man kan kanske fnysa åt det, eller skratta, eller skaka på huvudet och tro att det aldrig kommer att funka, men 'fördöma', kom igen! Det är sånt man gör åt människorättsbrott! Det kunde kanske vara förståeligt om det vore dyrt, men det är det inte - tvärt om! Bastøy är Norges billigaste fängelse per intagen, dels för att fångarna jobbar och producerar så mycket av sin egen mat, men också för att man återvinner, tar hand om sina egna sopor, använder hästar i stället för bilar, och använder lokal energi som sol- och vindkraft. Det går i linje med filosofin: Vi är en del av vår omvärld. Om vi gör naturen eller människor omkring oss illa så kommer det så småningom tillbaka mot oss själva. Därför ska vi vara en positiv del av vår omvärld.

Om kostnaden säger artikeln defensivt: "The cost will be of some consolation to those who think the prisoners are having it too easy". 'Some consolation', huh? Behöver vi tröstas?

Ja bara titeln: "Norway's controversial experiment – healing prisoners instead of punishing", vad är så kontroversiellt med det? Vad är kontroversiellt med att läka? När jag först såg titeln tänkte jag mig faktiskt att den var ironiskt menad, men efter att ha läst hela artikeln ändrade jag mig. Ja, det står ju förresten rakt ut: En färsk opinionsundersökning visar att britterna är emot de nya reformerna, att minska överbeläggningen på fängelserna och återfallen till brott, genom kortare straff och att låta fångarna få riktiga jobb. Britterna vill i stället se längre och hårdare straff. Det gäller att veta vilken publik man skriver för...

Sannerligen håller vi på att förlora. De grymma och okunniga håller på att ta över. De som struntar i den faktiska återfallsfrekvensen och ropar på hårdare tag, håller på att ta över. Breivik håller på att ta över.

För det är ju just detta som Anders Behring Breivik är: Grym och okunnig, ropande på hårdare tag. Så jag skulle önska att Breivik hamnar på Bastøy, och att hen där får lära sig det där med att hen är en del av naturen, och att om man gör den illa kommer det tillbaka till en själv. Och att hur ska man kunna veta att man har rätt om man inte diskuterar med öppet sinne, och lär sig se det från den andra sidan också? Att man måste leva och låta leva, inte korrigera andra med våld för att det kan hända att man har fel. Att det enda man kan göra är att diskutera och hoppas att de andra lyssnar, och att annars ge sig, trots att man tror att man har rätt. För att det fortfarande kan hända att man har fel. Att hen ska inse att hen hade fel, och ändra sig... Först då kan jag säga: "Där fick du!"

För Anders tror ju ännu att hen har rätt. Hen hävdade nödvärn i rätten, och tyckte att hen borde bli frikänd, eftersom hen bara hade gjort vad hen ansåg nödvändigt för att skydda nationen. Och att hen inte överklagar fängelsedomen är för att hen inte anser att staten är tillräckligt upplyst för att förstå det hen förstår, och "I en stat som med orätt fängslar någon är den rätta platsen för en rättskaffens person likaledes fängelset" (Henry David Thoreau). En sådan rättskaffens person, en martyr, är hen. Och förstås, ju svårare fängelseförhållandena är desto orättvisare är staten, och desto mer martyr och rättskaffens är Anders!

Det var inte det jag ville. Jag ville bara att Breivik skulle få fängelse isf psykvård, så att samhället måste betrakta honom som tillräknelig, så att det inte så lätt skulle kunna avfärda honom som bara en ensam galning, så att det skulle bli tvunget att se sitt eget ansvar, rannsaka sig självt och kanske inse hur felaktig den inslagna, hårda vägen är, så att det kunde byta riktning, mot mer solidaritet, så att vi i förlängningen kunde få humanare, mer konstruktiva och förstås kortare fängelsestraff! ...Men det förstod ni ju säkert!;)

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Andra inlägg som anknyter till detta:
Om Anders Behring Breiviks dom, 2012-08-24
Vi håller på att förlora, 2011-08-24


Fler citat om Bastøy från den brittiska artikeln:

'Bastoy takes the opposite approach to a conventional prison where prisoners are given no responsibility, locked up, fed and treated like animals and eventually end up behaving like animals.


‘Here you are given personal responsibility and a job and asked to deal with all the challenges that entails. It is an arena in which the mind can heal, allowing prisoners to gain self-confidence, establish respect for themselves and in so doing respect for others too.’


According to the governor, the principles upon which Bastoy are based can be traced back to a mixture of theories on psychology, sociology and ecology which emerged from the heady hothouse of early Seventies West Coast American academia. But the origins are even older.


‘I believe the UK is going in the wrong direction – down a completely mad and hopeless path, because you still insist on revenge by putting people into harsh prison conditions which harm them mentally and they leave a worse threat to society than when they entered.


‘This system actually has nothing to do with Norway specifically or this island, so I see absolutely no reason why it can’t be adopted in the UK.’


Bastoy’s results, like the prisoners, the guards and indeed the governor, have an unsettling way of speaking for themselves.

Om Anders Behring Breiviks dom

Om en timme börjar domen mot Anders Behring Breivik läsas upp. Jag vill inte uppmana domstolen att göra det ena eller andra, det där vet de mycket mer om än jag. Jag vill bara att domen, vad den än blir, ska vara riktig. Väl underbyggd, korrekt. Och som en pappa till en överlevare från Utøya sa på radion nyss: "inte färgad av alla de känslor som råder just nu". Hen ville att domen skulle stå sig i 50 år, och det vill jag med.

Men om jag ändå finge önska vad den riktiga och korrekta domen skulle vara... vård eller fängelse... då önskar jag fängelse. Bara för att det skulle göra det svårare för etablissemanget att avfärda Anders som bara en ensam galning. För en ensam galning kommer man ju aldrig att helt kunna skydda sig mot! Då finns det inte så mycket mer att göra, utom att se över sina säkerhetsrutiner.

Det kunde ytterligare försena det nödvändiga uppvaknandet. Att se att det vi håller på med inte går åt rätt håll, och att det finns ett skyhögt pris att betala. Att inse att vi återigen måste sätta till alla klutar för att börja leva i fred med varandra, med allt vad det innebär av tolerans, respekt, kunskap och förståelse. Att vad det än kostar för att göra det, så är priset för att inte göra det så mycket högre.

--------------------------------------
Läs uppföljningen: Eftertanke om Breiviks fängelsedom, 2012-08-30
Se även: Vi håller på att förlora 2011-08-24, med en längre bakgrund till denna text

Edit: Sprang på en läsvärd artikel som problematiserar väldigt fint kring detta: Något saknas i bilden av Anders Behring Breivik, artikel i DN 2012-06-26, av en Jan Kjærstad

11:e september - Ett "inside job"

Kalla mig inte konspirationsteoretiker. Det är jag inte. Men jag har övertygats av argumenten, och de människor världen över som liksom jag idag ifrågasätter USA:s officiella förklaring av attackerna den 11:e september 2001 blir bara fler och fler. Detta är inte förvånande, eftersom bildbevisen finns på internet. Dvs, filmerna som bevisar att både tvillingtornen och byggnaden WTC7 rasade till följd av en kontrollerad sprängning.



WTC7 sprängs

Södra tornet sprängs

Visste ni ens det förresten? Att WTC7, sådär 100 m bort från tvillingtornen, också rasade? Jodå! Efter att ha brunnit i sju timmar föll plötsligt hela byggnaden ihop, och taklinjen gjorde en rörelse som motsvarade fritt fall de första 30 meterna. Vilket betyder att den föll utan motstånd. Vilket betyder att efter sju timmar bestämde sig plötsligt 30 m byggnad för att bara pulveriseras på en gång...

För den som vill se bildbevisen rekommenderar jag främst David Chandlers Youtube-kanal, DavidChandler911.

Hans korta filmsnuttar:

What a Gravity-Driven Demolition Looks Like

WTC7 in freefall: No Longer Controversial
Acceleration + Serendipity

och

Cutter charges in the North Tower of the World Trade Center

torde vara bevis nog. Mycket mer material finns för den som vill bli ännu mera övertygad.

Detta är de fysikaliska, vetenskapliga bevisen. Men för den som känner sig väldigt främmande för fysik och vetenskap finns en hel del annat i den officiella förklaringen som borde väcka misstankar. David Ray Griffin, filosofiprofessor, har t ex skrivit en lång artikel på internet, samt givit ut några böcker (recension), där han bl a pekar ut sådana underligheter som att en mängd mobilsamtal rapporterades från flygplanspassagerarna till anhöriga på marken, trots att sådana inte var möjliga då, eller ens nu. Ännu märkligare är att kommissionen senare också ansett att mobilsamtalen var omöjliga, och då rapporterat att de kommit via flygstolstelefonerna i stället, trots att flera av de anhöriga säger sig ha sett i sina mobil-displayer att samtalet kom från deras anhörigas mobiler.

Han skriver vidare om pass och pannband som hittats i New York och vid planet som krashade i Pennsylvania. Det mest misstänkliga i dessa fynd är kanske ändå inte passet som tagit sig ut oskatt ur ett brinnande inferno, utan att de röda, typiskt muslimska pannbanden används av shia-muslimer. De påstådda kaparna var sunni-muslimer. Att de skulle använda varandras symboler är ungefär lika troligt som att få se en protestant göra korstecknet. Men vet genomsnittsamerikanen det? Att kaparna hade röda pannband vittnades det även om i mobilsamtalen.

En tredje mycket svårförklarlig sak, om nu planen skulle ha blivit kapade, är att piloterna, trots att de sägs ha hörts skrika saker på en radioupptagning medan kaparna tog sig in i cockpit, inte slog in sin lilla ”vi blir kapade”-kod på sina transponders, vilket väl borde vara det första de skulle ha gjort!

Dr Griffin börjar sin artikel med: ”Mycket av USA:s utrikespolitik sen den 11:e september har baserats på antagandet att vi attackerades av muslimer den dagen. Detta antagande användes, mest framträdande, för att rättfärdiga krigen i Afghanistan och Irak”. Så ni ser att det fanns motiv, och att vi ännu lever med eftereffekterna.

Många andra, t ex expolisen Michael C Ruppert, pratar om motiv. Bl a starka ekonomiska motiv: Att undvika en snar ekonomisk kollaps. Själv har jag inte gett mig in i detalj i motiven. Inte heller i frågor om exakt vem som gjorde det, eller hur. I stället ber jag att få återkomma till det jag skrev i början: Bildbevisen finns på internet. Bevis för att byggnaderna sprängdes, och att den officiella förklaringen därmed är lögn. Hela den muslimska flygkapar-terror-attacken var en bluff, och effekterna för allas vår värld har varit, och är ännu, ödesdigra! (Se t ex Amnestys artikel 10 år efter 11:e september.)

Därför vill jag be er alla: Informera er, och hjälp sedan till att informera andra. Låt det bli allmänt känt.

Karolina Hagegård
Civilingenjör
----------------------------

Ovan text är en insändare som publicerades i (landets bästa nyhetskanal?) Fria Tidningen 2012-05-03 med rubriken "Sök efter sanningen själva". Bloggtexten är tänkt att tjäna som en referens som jag själv och andra kan gå tillbaka till, för att snabbt hitta seriösa argument, och länkar till seriösa källor. Genom alla mina tvivel och omsvängningar hit och tid har dessa argument och källor hela tiden stått sig.

Vi håller på att förlora

Vi håller på att förlora. Inte valen, men folkets hjärtan.

Enligt en föreläsning jag var på igår har skolan utvecklats från en demokratidiskurs till en marknadsdiskurs. Förr, före 80-talet, fick lärarna t ex inte sätta ihop homogena klasser, för barnen skulle lära sig att umgås med olika sorter. Det ansågs viktigt för samhället. Skolan skulle vara demokratisk för att eleverna skulle uppleva demokrati, och därmed bli demokratiskt kompetenta samhällsmedborgare.

Nu är eleverna "kunder" i skolan, vilken "levererar" bra resultat, och "producerar" kunskap. Den är "effektiv" och "framgångsrik", och den gör eleverna "anställningsbara", inte demokratiska och förstående för olika sorter.

När jag var liten gick "Akin - flyktingbarn" på TV:n. Vi fick lära oss att förstå smärtan, rädslan och svårigheten i att slitas upp från sitt eget land, sina egna rötter, och hamna i ett nytt land där allt var främmande. Vi fick lära oss att välkomna dem som haft det mycket värre än vi, och att vi hade det väldigt, väldigt bra!...

Sen dess har Sverige haft tillväxt, men man pratar sällan om hur bra vi har det längre. Nu pratas det mer om hur illa ställt det är med sjukvården, om ökande brottslighet, om att våra skolbarn är de okunnigaste i Europa. Nu pratas det om hotet från muslimerna... Nu är de inte längre människor som kommer hit undan krig och förtryckande diktaturer, som behöver en trygg hamn att fly till, nu är de hotfulla varelser som kommer hit och "invaderar"... Som om vi någonsin varit med om en invasion...

Vi pratar om solidaritet med de svaga i och utanför vårt land, men vem lyssnar? Vi pratar om lidandet för den som är sjuk och som blir av med alla sina tillgångar, men vem bryr sig? Viktigare då är det med den där listiga jäveln som inte är sjuk, men som fuskar och utnyttjar systemet!... (Och som förmodligen är invandrare, och säkert muslim!)


Vi hade en gång något som andra länder beundrade och såg upp till. Vi användes som gott exempel i böcker och kurser världen över. Den där föreläsaren igår sa att utländska lärare brukade vara djupt imponerade över den svenska skolan, och framför allt hur vi lyckades med att fånga upp alla, även dem med de svåraste förutsättningarna.

Men allt det här håller på att försvinna, genom myten de på något vis lyckats slå i oss, att vi är så dåliga, att vi varit så blint naiva, och att allting måste ändras på! Myten om att de mjuka tagen, samtal, respekt, demokrati, och behandling i stället för straff, inte fungerar, trots högar med bevis och årtionden av erfarenhet som visar att de gör det! Myten om att strikthet och stränghet hjälper lärandet, och att hårda straff förhindrar brott, trots att alla bevis visar att de inte gör det...

Inget av denna hårdhet, denna rädsla för naiviteten, denna själviskhet att försvara oss som har det bra i stället för dem som flyr undan terrorn, skapar på något vis ett bättre samhälle. Ett där fler människor kan leva lyckligare. Det enda det leder till är mer makt åt de mäktigare. Med en räddare, mer hunsad, mindre ifrågasättande befolkning...

Det är därför myten får fortsätta att växa.

Om du vet att det jag säger är sant, att det är det mjuka, förstående, välkomnande samhället som är det lyckligare samhället, hjälp mig att stå emot. Det finns bara en sak som kan vända denna utveckling, en sak som kan övertyga massorna om sanningen i det vi säger, och det är att fler börjar hävda denna sanning. Tala om hur det är!

Fatta din penna och skriv, öppna din mun och samtala, sprid, sprid, sprid dina tankar.
Sitt inte tyst, för det är en hel värld som håller på att förloras.