Låt tjejen ha sex med flaska!

Jag hade förmånen att få läsa domen i det omdebatterade våldtäktsmålet, INNAN jag läst något av debatten runt det! Allt jag visste var att det var omdebatterat, och att vissa tyckte att rätten resonerat helt sjukt. (Domen är rätt kort, läs den själva vetja!)

Om domen är det första man läser så får man verkligen en helt annan uppfattning om händelseförloppet, än om man läser debatten. Den första beskrivning av händelsen jag fick var hennes (målsägandens) version, så som den återges i domen. Jag måste säga, att den förde inte tankarna till våldtäkt.

Sen kom de andras berättelser, och även om berättelserna skiljer sig lite åt, särskilt på punkter som rör skuldfrågorna, så ger de ändå fantastiskt samstämmiga redogörelser! Och några av de saker som hon sa, fick betydligt troligare beskrivningar av dem. T ex lät det väldigt underligt att 'hon och Saman låg bara och kelade utan kläder, men hon var intresserad av att ha sex med honom. Sen kom Farshat in och bad henne suga av honom. Då gjorde hon det, och hon vet inte vad Saman gjorde under tiden'... Ok? Change of plans, lixom!...? Farshats version, att hon sög av Saman när han kom in, och SEN sög av Farshat, medan Saman stimulerade henne med handen, låter mer rimlig i mina öron.

Sen kom det där med flaskan in i bilden. Enligt hennes version 'sa eller tänkte hon inget speciellt', när Saman föreslog att de skulle använda den. Enligt henne "tryckte [Farshat] ned henne på rygg litegrann - 'som ett tecken liksom'". Hon "stängde igen benen, men Saman särade på dem" och flaskan användes. Efter ett tag SA SAMAN att det blödde från hennes underliv(!!). (Enligt hennes utsago.) Hon och Farshat sa då åt Saman att sluta, vilket han också omedelbart gjorde.

Våldtäkt? Eller glada, kåta barn som leker porrfilm? Och har kasst omdöme. Alltså jag fattar inte! Om hon har gett en sådan version till rätten, varför bemödar hon sig ens att gå till dem och be dem döma för våldtäkt? "Vållande till kroppsskada" kunde hon ha försökt med. Enligt en juristvän till mig kunde hon ha fått igenom det.

Men det finns kanske skäl...

Efter att ha smält informationen i några dagar har jag kommit till ståndpunkten att hon förmodligen ville ha sex med flaskan. Pröva att öppna sinnet för möjligheten!... Jag tror det därför att:

1) Hon hade visat sig fullt kapabel att säga nej, och sätta gränser för vad hon ville och inte ville, tidigare under kvällen (när Igor bad att få vara med). Varför skulle hon inte ens försöka göra det nu?

2) Hon hade visat sig initiativrik och aktiv tidigare under kvällen. Varför så passiv nu att hon inte säger vad hon vill?

3) Enligt egen utsago 'sa eller tänkte hon inget speciellt, när Saman föreslog flaskan'. Hon har alltså själv sagt att hon inte ens TÄNKTE att hon inte ville!

4) Det här är lite lösare än 1-3, det medges, men om hon nu var i färd med att suga av de två grabbarna, varför skulle de vilja avbryta det, för att i stället göre henne illa genom att köra upp en flaska i henne? Det känns betydligt mer troligt att flaskan var till för hennes njutning (och deras upphetsning), och att de bara inte fattade att man måste vara j-igt försiktig vid sådana lekar, för det är de aldrig i porrfilmerna! Där är det bara "mer" och "hårdare" som gäller, och om det gör ont så är det bara upphetsande... Men så började hon blöda och sa "sluta", och genast slutade de.

Sen började alla tänka "våldtäkt", för scenariot att HON skulle ha sett på porrfilm och trott att det kunde vara en häftig grej att ha sex med en flaska, är bara allt för otänkbart....!! Hon är ju tjej...!!


Det är däri jag tror problemet ligger. "Det blev en spänd stämning i rummet", har flera av de inblandade sagt. Jag vet själv hur spänt det kan bli när sex går fel, utan att det behöver gå i närheten av så fel som det gjorde här! Sex är känsligt, och dessa barn hade testat och vågat långt utanför det vanliga, och tagit sig vatten över huvudet. Någon borde få skulden för det. Det låg nära till hands att det skulle vara hon...

I hela sin berättelse beskriver hon sin roll som passiv. Allt hon gjorde, gjorde hon på andras initiativ, säger hon. Hon känns heller inte vid att hon skulle ha stimulerats på något sätt. De hade inte vaginalt samlag (som Saman säger), och hon 'vet inte vad Saman gjorde', när Farshat säger att denne stimulerade henne med handen. Enligt de andras berättelser var det hon som tog initiativet, utom när Igor bad henne suga av honom, och fick nobben. Han fick nobben! Även då hon passivt gick med på förslag så gjorde hon alltså ändå ett val! Och man kan inte komma ifrån att en avsugning är en aktiv, sexuell handling.

Hon verkar slitas mellan sin vilja att rentvå sig själv från hor-stämpeln, och sin ovilja att ljuga. Hon förnekar att hon förfört någon, eller att hon samtyckt till att använda flaskan, men samtidigt kan hon inte förmå sig att gå så långt som till att påstå att hon sa nej till att använda flaskan... Hon säger att Farshat tryckte ner henne på sängen, men medger att det var "litegrann, 'som ett tecken, liksom'". Hon går inte så långt som att hävda att han höll fast henne... Troligen har ingen i hennes omgivning visat minsta tecken till att ens överväga möjligheten att hon ville ha sex med flaska. Troligen har de alla gjort stora ögon och sagt "Va hemskt! Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig!" tills hon trodde på det själv. Troligen var det lättare för henne att falla för grupptrycket och gå med på att hon blivit våldtagen, än att stå emot, och hävda att hon faktiskt ville.


Domstolen binder sedan ris åt egen rygg då de hävdar att hennes version är mera trovärdig än killarnas, och att det är möjligt att hon visserligen var emot flaskan, men att de inte förstod detta. För en tid sedan läste jag domen mot Anders Behring Breivik. Ett sant mästerverk! I den börjar rätten med att konstatera att det inte behöver vara ställt bortom rimligt tvivel att en person är tillräknelig för att dömas till fängelse, om det är ställt bortom rimligt tvivel att handlingen faktiskt begåtts av personen, eftersom även utsagan 'otillräknelig' i så fall innebär ett frihetsberövande i form av tvångsvård. Sen går de vidare till att bevisa att det faktiskt i det här fallet ändå ÄR ställt bortom rimligt tvivel att Breivik var tillräknelig. Så underbart! Lämnar inget utrymme för muttranden om rättssäkerhet och brist på bevis! Om bara den här rätten hade gjort motsvarande...

I det här våldtäktsfallet fastslår rätten att det måste vara ställt bortom rimligt tvivel att de tilltalade är skyldiga till våldtäkt för att kunna dömas. Sedan säger de att de anser det rimligt att hon inte ville ha sex med flaskan, och att pojkarna förstått det. (Våldtäkt!) Sen att det ändå är möjligt att pojkarna inte förstått att hon inte ville ha sex med flaskan (våldtäkt?), men att denna bedömning är "måhända mindre rimlig". Slutligen att det inte "kan anses uteslutet" att pojkarna talar sanning när de säger att hon uttryckligen samtyckt (inte våldtäkt!), och alltså finns det rimligt tvivel. Men de passar på att upprepa att pojkarnas berättelser är "mindre rimliga och sannolika än [hennes]". Därmed har de friat och fällt på samma gång...

Det återstår för rätten, tycker jag, att förklara VARFÖR pojkarnas berättelser är mindre rimliga och "sannolika" än hennes! När jag själv läser underlaget får jag nämligen, som sagt, intrycket av en mycket aktiv och initiativrik tjej, som tycker om sex men som har vett att sätta gränser. Att hon skulle ha låtit bli att säga nej trots att hon menade nej framstår för mig som totalt orimligt!

Min gissning är att rätten är mesproppar, som skrivit in sina (överflödiga) rimlighetsbedömningar i ett misslyckat försök att gå opinionen till mötes. De KAN ju inte döma pojkarna skyldiga, det medger helt enkelt inte underlaget och rättsläget, men för att slippa allt för mycket stryk så skriver de ändå in att de tror att de är det! Och så slipper de ta ifrån hela kvinnligheten deras oskuld och asexualitet, genom att hävda att hon verkar ha velat ha sex med flaskan. En tjej KAN inte vilja ha sex med flaska!! Pojkarnas berättelser är osannolika, helt enkelt för att de påstår något som alla VET inte kan vara sant!!...




Det sägs att det är förfärligt för våldtäktsoffer att få höra att de nog ville bli utsatta för det de utsattes för. Men att få höra att man inte vill, kan vara förfärligt det med. Om det inte är sant. Det tvingar fram en offerroll där ingen sådan fanns, och en smärtsam våldtäktsrättegång där allt som borde ha behövts var lite prata-ut-samtal, och en överenskommelse att vara försiktigare nästa gång.

Befria kvinnorna från den oskuldsfulla offerrollen! Låt oss ha sex med flaskor om vi vill!

-----------------
Obs! Jag gör inga anspråk på att veta; det är möjligt att en våldtäkt faktiskt begåtts i detta fall. Jag bara presenterar en alternativ tes, som jag anser behövs i debatten. Jag är också helt för en samtyckeslagstiftning, men anser inte att det skulle ha gjort någon skillnad i just detta fall.

Se min uppföljare: Samtyckeslag! Därför att:, 2013-12-10

Veckosärbo

Min man har skaffat en pendlingslägenhet nära sin skola. Detta har stämt till eftertanke...

I helgen var barnet där hos honom hela tiden, och jag var själv här i huset. Det är väl inte så konstigt om jag upplevde det som mitt livs längsta utandning sen barnet kom till världen. Eller just det, sen den där ensamma kampingturen jag företog förra våren. Jag fick också huset mer organiserat och i ordning än vad jag och min sambo fått tillsammans på alla de 8 månader vi bott här.

Men igår var jag alltså makalös förälder för första gången, och vet du vad? Lyckokänslan och energin fortsatte! Alltså, det är väl inte så magiskt egentligen, för en stor del i detta är att jag lagat mat till hela veckans matlådor i helgen, och därför inte tänker laga någon större måltid den här veckan. Att laga mat till både matlådor och middag åt två hungriga vuxna och ett litet barn varje vardag är annars ett stort stressmoment. Men det var något annat också. Något som visade sig efter kvällsgröten som intogs vid halv-åtta-tiden. Då dukade jag nämligen bort från bordet, och fortsatte sedan att städa och sortera vårt hus. Även om middagen blir färdig tidigt, och även om jag egentligen vill, så brukar jag aldrig göra det annars.
'Varför då?', frågade jag mig. 'Det borde väl bara vara att göra, då också?...'
Men det är såhär att min partner aldrig brukar vilja göra det. Efter maten, om det blir nån tid över, brukar han bara vilja dega i soffan, tills han nästan somnar, och då gå och stupa i säng. Och jag brukar sitta där och tänka att 'men det vore mycket bättre om vi gjorde i ordning det här först, och det finns ju så mycket annat i huset som egentligen borde göras också, fast jag inte just nu kommer på vad', men jag brukar aldrig göra det. Jag brukar sätta mig i soffan och dega jag med. Varför det?

Och igår så tänkte jag plötsligt att det kanske är såhär: Jag vill inte vara den där kvinnan som står och stökar i köket medan mannen degar i soffan!! Det passar inte alls in på min självbild, och min syn på hur mitt liv borde vara!

I tragiska familjekomedier på TV stökar alltid kvinnan i köket medan mannen degar. Min bästa vän brukade alltid stöka i köket medan andra degade, och hon fick fibromyalgi. (Kausalsambandet inte helt utrett!) Min mamma brukade alltid stöka i köket medan vi andra degade. Efteråt har hon sagt att hon alltid var missnöjd med det, men att hon liksom väntade på att vi själva skulle finna medlidande med henne, och genom solidaritet och mognad börja göra vår del av bördan. I stället slutade det givetvis med att vi barn inte hade en aning om vad det egentligen innebar att sköta ett hushåll förrän vi flyttade hemifrån. Jag ville aldrig göra samma misstag som hon.

För misstaget, som jag såg det, låg ju i att hon helt enkelt gjorde det. För att 'nån måste', och hon tog det på sitt ansvar. Om hon helt enkelt hade vägrat hade hon sluppit både bördan och frustrationen över oss andra!

Och först nu, 1.5 decennium efter att jag flyttat hemifrån, snart 3 år efter att jag blivit sambo, och tre dar efter att jag blivit veckosärbo och inte längre har nån här att förhålla mig till, när det plötsligt känns som att det är mitt hus, som jag kan ordna för min skull, så upptäcker jag plötsligt att jösses... det är i arbetet som lyckan ligger!... Det är den som är aktiv och jobbar på och gör saker, som mår bra, och den som sitter och degar som blir blåst på konfekten! För hur mycket större tillfredsställelse är det inte att få se en ren diskbänk sakta träda fram, och veta att allt är på sin plats och förberett för nästa dag, för nästa matlagning, och kanske rentav göra nåt lite extra som att sätta upp några foton eller en tavla eller införa ett nytt fack för gummisnoddar eller utgående post, än att sitta och dega i en soffa tills man stelnat och sjunkit fast i dynan och kvävs och kippar efter luft?!!

Lite särboskap är nyttigt för alla människor. ;)

Varför kvinnor och män har olika löner

Detta är varför kvinnor och män har olika löner:

När våra barn är sådär 2-3 år säger vi till våra flickor: ” Åååh, vad SÖT du är!”, och till våra pojkar: ”Åååh, vad STARK du är!”. Barnen blir glada eftersom de känner att vi uppmuntrar dem, och flickorna känner sig nöjda med sitt utseende, pojkarna med sin styrka. De kommer att fortsätta uppmärksamma dessa bra sidor hos sig själva. När vi säger till flickorna: ”Vad duktig du är!”, är det oftast för att de hjälpt mamma duktigt i köket, och när vi säger detsamma till pojkarna är det kanske för att de byggt något skickligt med klossarna eller legot.

Mobilfoto taget i varuhuset 2011-03-29

När pojkarna sedan härjar och för oväsen suckar vi och säger ”Pojkar är pojkar!”. Kanske försöker vi säga åt dem att sluta, men vi väntar oss inte att de ska göra det! När flickor beter sig på samma sätt hejdar vi dem. Vi vill verkligen inte se våra flickor i den rollen, det skär i våra ögon! De ska ju vara milda och ljuva väsen. Flickorna känner att nu har de verkligen gjort bort sig, och de skäms. Pojkarna kan tvärt om känna en viss stolthet över sin busighet och rebelliskhet, för de känner att vi trots allt gillar dessa framfusiga drag hos dem.

Åren går och ni vet, skolan och allt det där, mopeder och anorexia...

Sen är barnen vuxna, och nu inför vi individuell löneförhandling. Och där sitter flickorna som nu är kvinnor med sina milda och ljuva väsen och säger ”Nä men inte ska väl jag...!”. För ödmjukhet är fint hos en kvinna. Männen däremot säger ”Jag förtjänar såhär mycket därför att jag har de här och de här goda egenskaperna”, och nämner en summa högre än de egentligen tycker att de förtjänar, för det är fint med en man som tar för sig. Vi ger väldigt mycket pengar per arbetstimme och utbildningstimme för alla former av konstruktionsjobb, och inga pengar alls för merparten av allt hushållsarbete, som ju är något var och en i regel utför bara för sin egen och familjens skull, i sitt eget hem. Och pojkarna fick ju veta att de var duktiga på konstruktion, och flickorna att de var duktiga på hushållsarbete! Så det är det de sysslar med.

Dessutom, om en ung man och en ung kvinna med samma meriter, t ex utan erfarenhet men med samma utbildning och samma betyg, söker samma jobb, då anställer vi med företräde mannen. Kvinnan får ett mindre avancerat jobb som hon egentligen är överkvalificerad för. Några år senare vill de båda byta jobb, och råkar kanske på nytt bli konkurrenter om samma tjänst. Men nu har han faktiskt bättre meriter än hon! Han har bättre arbetserfarenhet och ÄR faktiskt duktigare än hon. Nu kan vi med gott samvete anställa honom.

Antag att hon lyckas få en identisk tjänst någon annanstans, och de kommer till individuell löneförhandling. Då har hon alla skäl i världen att begära lägre lön än han. Även utan milt och ljuvt väsen. Och sålunda rullar det på. Och hennes värderade skönhet, den bara falnar med åren, medan hennes brors konstruktionsskicklighet blir bättre och bättre och bättre...

Att kvinnor har lägre lön än män är förstås djupt orättvist! Nu frågar jag er alla: Vad ska vi göra, för att till slut ändra på det?

---------------------------------------
Läs även:

Barnsagor 2014-05-19

Brandtal på internationella mansdagen 2012-11-19

Drivande ångest 2013-01-26

med flera
...