Pär Holmgrens alarmistiska faktafel

Länk till ovan Facebook-post 

'Väljer du en grön skog eller en brinnande skog?' Ungefär så ska man väl läsa Pär Holmgrens bild ovan. Men har han några data på att skogsbränder i Sverige ökat? Troligen inte, för det har de inte.

I texten till bilden nämner Pär bl a att renar svälter för att det är för varmt om vintern... När jag skrev att det inte lät särskilt rimligt postade han en artikel som han bara kan ha läst rubriken på. Rubriken säger nämligen att renarna måste stödutfodras pga "klimatförändringarna"... men läser man artikeln står det att det är vindkraftsparker och för ung, planterad skog som är problemet! "Renarna går inte i närheten av vindkraftsparkerna", står det.

SVT - Tvingas nödutfodra sina renar på grund av klimatförändringarna

Och faktum är naturligtvis att renar dog i massor för 100 år sen också. Särskilt under riktigt stränga vintrar. Generellt är det ju så att de växter och djur som specialiserat sig på att bo i snö inte gör det för att snön är så bra för dem, utan för att den är så dålig för alla andra. De arter som över huvud taget klarar att leva i detta stränga klimat slipper därmed mycket konkurrens. Det är ingen slump att den biologiska mångfalden är som störst mellan vändkretsarna, och mycket liten här nära polen.

Här är Sveriges life expectancy-kurva:

https://ourworldindata.org/grapher/life-expectancy?tab=chart&country=OWID_WRL~SWE

Som synes har vår livslängd mer än fördubblats på 200 år. Bara det är fantastiskt! Men ännu viktigare i sammanhanget: Fram till för ca 100 år sen var kurvan väldigt hackig! Jag gissar att det beror på att en enstaka dålig skörd eller en sträng vinter slog väldigt hårt mot befolkningen på den tiden. Sen dess har vi utvecklat livsmedelssäkerhet med bl a import och stödutfodring av renar de år vädret inte är gynnsamt. Detta är ju alldeles utmärkt, och inte alls ett tecken på att klimatet generellt blivit sämre.

Hade det blivit kallare hade vi allt haft mer att oroa oss för!... Svälten i Norrland år 1867, då tjälen inte gick ur jorden, var nog inte att leka med.

Världens Historia - När hela Sverige svalt

Om fågelungar och livet

Jag läste om en kvinna som klättrade ut på ett tak på sitt jobb för att rädda en fågelunge, men hon föll ner från taket och dog. Många måste ha tänkt, den gången, att det var ett väldigt onödigt sätt att dö. Och ja, det går väl inte att argumentera med... Särskilt som de flesta fågelungar ändå måste dö! Skulle alla överleva skulle de svämma över jorden. Och om man räddar en fågelunge som inte kan klara sig själv kommer den ju bara att frambringa fler fågelungar som inte kan klara sig själva... och så har man bara flyttat problemet framåt.

Men jag skulle också vilja säga att det var ett väldigt vackert sätt att dö... Vi måste få ta lite risker, här i livet! Det kan inte bara gå ut på att vara säker och överleva, tills vi är 93! Hon följde sitt hjärta. Hennes hjärta bad henne rädda den där fågelungen, och hon tog en risk för att göra som det bad. Och ja, ibland innebär risker att vi dör, men det är ändå de där riskabla ögonblicken som är livet. Det är då vi verkligen lever.

Jag vill att vi alla ska klättra ut på tak och rädda fågelungar. Eller bara klättra ut på tak. Eller bestiga berg. Eller resa över hela jorden. Eller hjälpa människor i nöd. Och ja, det är riskabelt att hjälpa människor i nöd ibland! Att kämpa mot förtryck kan leda till att man blir mördad. Tänk om man tar in en knarkare i sitt liv och i sitt hem, och hen stjäl från en? Det händer. Kanske till och med mördar en! Det händer inte ofta, men det händer.

Men de gånger det INTE händer är det de ögonblicken, de händelserna, som gör livet värt att leva. Som gör planeten jorden, och det mänskliga samhället, en plats värd att leva på. Livet måste få vara vackert, och riskabelt, och vi måste få följa våra hjärtan. Det får inte bara bli en hopplös tävlan i att överleva... som vi en dag ändå kommer att förlora.

Faktaunderlaget för covid-undantaget

Såhär ser det ut på dödstalen i Sverige, alla orsaker, just nu:

Källa: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/ > Klicka "Preliminär statistik över döda" > Tabell 1

Helt normal dödlighet sen slutet av januari i år. Dvs, det är inte ett dugg större risk att dö nu än det var innan Covid-19 fanns. Ingen förhöjd risk – inget behov av några särskilda åtgärder, eller hur?

Nu kan vi förstås inte veta om det är åtgärderna som håller dödstalen nere eller om de skulle ha legat där ändå. Det enda sättet att säkert veta det är att släppa på åtgärderna. Men hur länge ska vi ha särskilda åtgärder utan att data visar på några särskilda omständigheter? Vi har redan haft det i nästan ett år!

Förra året gick dödstalen tydligt upp från det normala i mitten av november. Så skedde inte i år. Men visst, vintern är ännu ung – det kan fortfarande komma en vinter-våg i år också.

Men jag upprepar frågan: Om det inte GÖR det, om dödstalen faktiskt inte GÅR upp, hur länge ska vi fortsätta att ändå leva under undantagstillstånd?

Krisen behöver komma med data – Mail till ETCs ledare

Nu är jag igång och mailar till tidningsredaktörer igen! :)
------------

To: andreas.gustavsson@etc.se
Subject: Din ledare

Date: Sep 24, 2020

Hej.

Jo, du sa att människor var märkligt oförmögna att vidta åtgärder för att trygga sin framtid, och att du hoppades att fysiska manifestationer av klimatkrisen och "upphettningen" ändå skulle få dem att göra så.

Låt mig uttrycka min övertygelse att om sådana manifestationer faktiskt fanns, då SKULLE mänskligheten vidta åtgärder, och de SKULLE trygga sin framtid!... Precis som vi alltid gjort. Det är väldigt få kriser som gått att förutspå, och som ändå utvecklade sig till en kris.

Men det finns ju inga tydliga manifestationer på att det pågår någon kris, det är ju det som är grejen – därför vi inte ändrar oss. Allt är cherry-picking och känslospråk. "Australien brinner", ja, det brukar det göra! Det finns inget som tyder på att det brinner mer än för 100 år sedan, och nederbörden på kontinenten har tydligt ökat under den tiden. "Det må ha ökat totalt, men minskat på vissa områden!", säger alarmister då, och ja, det må vara sant!... Men då är det inte längre någon tydlig manifestation på en klimatkris, eller hur? Det går lite upp här och lite ner där... Man måste ha tro för att känna sig säker på vad det betyder.

"USAs västkust brinner som den aldrig förut gjort", jaså? Hur många hundra miljoner år räknade du med i "aldrig"? Alla data tyder på att det brann mycket mer i USA för 100 år sedan. Igen: Ingen tydlig manifestation.

Du sa att CO2-nivåerna är högre än på miljoner år. Det må så vara, men miljoner år är kort i livets utvecklingshistoria. Växternas fotosyntes utvecklades för många hundra miljoner år sedan, och då var CO2-halten mycket, mycket högre. Fortfarande mår växterna bättre vid betydligt högre CO2-nivåer än dagens lufthalt. De har ännu inte anpassat sig till dessa låga värden.

Någon har varit i Arktis och filmat sjuka och döende isbjörnar. Jobbiga bilder, men vad betyder det?... Alla som lever dör NÅN gång! Vi skulle kunna filma döende människor i all evighet, utan att det betyder att mänskligheten håller på att dö ut!... Alla data tyder på att isbjörnsstammen är livskraftig och ökande. Ännu ett känsloargument med ett falskt budskap.

Och så håller det ju på!...

Och samtidigt ökar skördar på hela jorden och människor fortsätter att bli fler och fler, och rikare och rikare, och leva längre och längre...
Om vetenskapen VORE tydlig om att en verklig kris håller på att utveckla sig ibland oss, ELLER åtminstone om att en verklig kris KOMMER att ske, även om den inte skulle ha börjat visa sig ännu... då är jag övertygad om att mänskligheten skulle tackla den. Det är bristen på tydliga data för en kris som gör att vi tvekar, trots att det är så på mode att prata om hur illa det är att få törs säga emot... Men det är i handling vi visar vad vi verkligen tror på. Vi tror inte på krisen. Krisen behöver komma med data först.

/Karolina

------------

Konstigt nog fick jag inget svar på det där...! Här är själva ledaren jag svarat på:

Vi hade 800 dagar på oss – men klarade inte av det

Nya Gröna Perspektiv

"Trots att jag vet att livet är så mycket mer än pengar och guld
går jag snällt i raka ledet och blundar för min och andras skuld
Mitt hjärta är tungt och mitt huvud är böjt, mina steg är ekande och grå
snön ligger svart och giftig på taken
jag knäpper på TVn och sover likt tomten på saken

Och när det sura regnet faller slår jag upp mitt paraply..."

http://dfg.rosnix.net/musik/det_sura_regnet/

En låt av Den Förlorade Generationen som jag förälskade mig i när först jag hörde den. Den är så tung och vemodig! Den fångade så väl känslan JAG hade...

Jag har senare insett att det här är vänsterns bild av hur rika människor är, eller de grönas bild av hur "vanliga människor" är... och att de har fel. De rika eller vanliga blundar inte för någon skuld. De KÄNNER inte någon skuld!... Det är dessa "progressiva" som anser att de BORDE känna skuld, och därmed felaktigt antar att de gör det. De progressiva känner ju också själva den skulden, och utsträcker den känslan helt naturligt – men felaktigt – till hela mänskligheten.

Våra hjärtan var tunga och våra huvuden böjda... inte deras. Och jag trodde verkligen på riktigt att detta byggde på att de måste blunda för verkligheten!... För jag kände att det gått till så för mig... Att en dag öppnade jag ögonen för allt elände i världen och all smärta välde in... och sen den dagen bar jag all världens sorg. De som inte gjorde det hade ännu inte öppnat sina ögon.

Men vet du, det behöver inte vara så! För jag har fortfarande mina ögon öppna för allt elände i världen... men mitt hjärta är inte tungt och mitt huvud inte böjt! Det är en fantastisk värld vi lever i! Och en helt fantastisk tid!... Visst, det finns en massa elände i världen, men det är ju bara en liten, liten del av den. Och det mesta av det är ändå en del av livet, en del av naturen, en del av allt det som gör livet så fantastiskt! Döden, t ex. Lidande, faror och död är delar av naturen, och ingår i det som gör livet fantastiskt. Men tänk vad mycket vi ändå har minskat dessa över de senaste få hundra åren!... Vi människor trotsar naturen genom att ha en överlevnadskvot till vuxen ålder på över 50%!... Detta är makalöst. I Sverige är den kvoten över 99%... vilket är sinnessjukt. Och fantastiskt!

Och ser man det så finns det naturligtvis ingen anledning alls att sörja. Tvärt om, detta är tider att fira.

Det lustiga är att ni tycks ha gått om mig i sörjande nu!... Det var INTE en utveckling jag såg komma för 10 år sedan, kan jag säga! Men nu går ni "vanliga människor" omkring och känner skuld för klimatet och är totalt upprivna över Covid-19!... Ni tycker att det är en tragedi att 6,000 svenskar, de flesta redan nära döden, dött i Covid-19, och anser att jag är känslokall som inte tycker det. Men hur skulle jag kunna tycka det, när jag redan varit medveten i över ett decennium om att 20,000 barn dör varje dag av fattigdom, och funnit frid i den vetskapen? Det är 7 miljoner döda barn varje år, och i stort sett ALLA dessa dödsfall hade kunnat förhindras om resurserna funnits... Jag brukade tycka att DET var en tragedi... men jag har kommit över det! Jag har insett att 20,000 om dan, i en befolkning på nära 8 miljarder, trots allt är extremt lite. Inga andra organismer har så liten barnadödlighet! Mänskligheten har aldrig förut haft det. För 200 år sedan dog över hälften av alla barn innan de var 5 år.

Dessutom har jag bott i flera år i ett land där barnadödligheten är skyhögt högre än i Sverige, och märker att det inte innebär att människor går omkring och lider. Tvärt om! De har mycket mera frid och glädje till vardags än svenskarna har. Jag hade gärna bott här hela resten av mitt liv, om de inte trakasserat mig så mycket för mitt vita skinn.

Så det tycks mig som att den stora tragedin inte är döden, utan de moderna människornas inställning till döden. Vilken troligen kommer sig av att vi har alldeles för lite död i våra liv, inte för mycket. Hade vi mer skulle vi ha vett att inte sörja så mycket, utan i stället fira varje dag vi lever.

Jag har blivit som snubben i sången, som slår upp sitt paraply när det sura regnet faller. Men jag blundar inte, jag sörjer inte, och jag böjer inte mitt huvud!... Mina ögon är fullkomligt öppna medan jag sjunger och dansar i regnet.

------------

Läs också:

How I've changed in my foundation, over the last two years, 2018-01-23

The terrorism in France and me, 2016-02-23

Karolina och klimatet, 2015-07-02

En liten bubbla av frid och harmoni, 2013-01-12

Veckans Affärer publicerade för ett tag sedan en artikel om en studie i psykologi, om vilka faktorer som hänger ihop med ”klimatförnekelse”. Artikeln hette ”Därför blir du en klimatförnekare”.

Här tänker jag skriva i stort sett samma sak, bara uttryckt på ett lite annorlunda sätt.

Därför blir du en klimatalarmist

Många har spekulerat - men nu avslöjas den gemensamma nämnaren i ny studie.

Klimatförändringar tros av många vara ett allvarligt hot mot människor, djur, och jordens ekosystem. Dramatiska klimatåtgärder har lyckligtvis ännu inte införts av de flesta regeringar, men det finns de som önskar de skulle det. I en ny avhandling i psykologi från Uppsala universitet har Kirsti Jylhä undersökt psykologin bakom tron på klimathotet.

Resultaten visar att individer som förkastar hierarkiska maktstrukturer har större benägenhet att tro på hotet.

Inom media råder stor enighet om att människan har omfattande inverkan på klimatet och att vi står inför stora utmaningar. Men en stor del av denna information är felaktig, och till stor del skapad och spridd av organiserade kampanjer med syftet att driva igenom en politisk agenda. Och det finns människor som är mer benägna än andra att ta till sig denna vilseledande information.

Tidigare forskning har konsekvent visat att det är vanligare bland politiskt vänsterorienterade individer att tro på klimathotet. I sin avhandling har Kirsti Jylhä undersökt detta samband vidare och i mer detalj. Studierna omfattade ideologiska- och personlighetsvariabler som korrelerar med politisk ideologi och prövade om dessa variabler också korrelerar med tro på klimathotet.

Resultaten visade att tro på klimathotet korrelerar med politisk orientering, egalitära attityder och vilja bryta upp status quo, samt med en ”vilja väl”-personlighet (hög empati och låg dominans), en benägenhet att oroa sig, och med kvinnligt kön. En variabel, den så kallade 'social dominansorientering' (SDO), visade sig dock kunna förklara alla dessa kopplingar, antingen helt eller delvis.

Låg social dominansorientering är förnekandet av och viljan att förkasta hierarkiska och dominanta relationer mellan sociala grupper. Detta förkastande av hierarkier sträcker sig också till att förkasta människans dominans över naturen. Den negativa korrelationen mellan SDO och klimattro kan eventuellt förklaras när man beaktar att det sägs finnas många orättvisor i klimatförändringar. Vår egen nutida rika livsstil sägs vara den främsta anledningen till klimatförändringarna men de mest allvarliga konsekvenserna anses ska drabba fattigare länder och människor, samt djur och framtida generationer av människor.

Det är möjligt att människor som motsätter sig den ojämlika fördelningen i världen inte känner samma behov av att se bevis för att klimatförändringar faktiskt är människotillverkade innan man accepterar detta som sanning, och är villig att kräva omfattande åtgärder mot det, menar Kirsti Jylhä.

Frågan är då hur klimatvetenskapen bäst presenteras för människor med låg SDO för att övertyga dem om att det inte finns någon anledning till alarm.

"Argumenten som används i klimatdebatten handlar ofta om att ge upp bekvämligheter i livet för att ta hand om naturen och de fattiga eller svaga i världen. Det är kanske ett lockande argument för en person som ser världen som orättvis, och som önskar skapa en ny, plattare världsordning. Det skulle kanske vara bättre att prata i andra termer och beskriva hur alla kommer att förlora på de brådstörtade åtgärderna, främst de fattigaste, och att man inte behöver tro på ett domedagshot för att jobba hållbart för en bättre värld", säger Kirsti Jylhä.

Innovatörer och majoritetsfolk

Jag skrev den här texten 2016 på Facebook, men glömde visst publicera den här...

_______________________________

Det har pratats mycket om olika sorters miljöpartister på sistone, realister/fundamentalister, idealister/pragmatister, nya/gamla,... Jag har något att bidra med till den debatten, som jag tror är väldigt nyttigt för oss alla att känna till:

Vi miljöpartister (ja, även om jag formellt gått ur partiet...) tillhör till största delen de två människogrupperna "Innovators" och "Early adopters", enligt teorin om hur nya idéer sprids i samhället: http://www.ou.edu/deptcomm/dodjcc/groups/99A2/theories.htm

Innovators är de första att komma på och pröva nya idéer. De tänker självständigt, gör saker på sitt eget unika sätt, tar kalkylerade risker och styrs aldrig av vad andra tycker. De har ingen respekt för auktoriteter som sådana, utan respekterar bara den som kommer med bra idéer eller argument, oavsett om det är statsministern eller nån liten grön ungdom på 14 år. Exempel på sådan miljöpartist: László Gönczi

Early adopters tänker också ovanligt självständigt, men bryr sig mer om vad andra tycker och tänker än Innovators. De är inte de första men kanske de andra att haka på nya idéer. De är mycket mer respekterade i gruppen och samhället, och kan därför påverka opinionen mycket mer än Innovators, som av vanligt folk uppfattas som alltför konstiga och världsfrånvända. Exempel på Early adopter-miljöpartist: Maria Wetterstrand

Att MP till så stor del består av dessa två typer får konsekvenser, såsom:

• Vi har högt i tak
• Vi går snabbt från idé till handling, från förslag till kongressbeslut
• Våra "ledare" betraktas som en av alla andra, vars åsikt väger precis lika lätt eller tungt som någon annans
• Vi kan ibland ta förhastade beslut som vi sen kommer på blev fel, och vi missar ofta att förvalta det vi har

Det kan också vara nyttigt att inse att sossarna till största delen tillhör grupperna "Early majority" och "Late majority". Dessa är förvaltare. De är "vanligt folk". De litar inte på sina egna små huvuden, utan vill ha en ledare att följa. De prövar ingenting förrän en tillräckligt stor grupp andra har prövat det först.

Detta får också konsekvenser, såsom:

• De sluter upp bakom sin ledare, och det ska mycket till för att de ska gå emot hens åsikt, vad de än själva tycker
• De är bra på att förvalta, sämre på att tänka nytt
• De tycker att miljöpartister är opålitliga, alltför snabba att ändra sig, konstiga och världsfrånvända samt saknar all respekt för auktoriteter!

Samtidigt tycker förstås ofta miljöpartister att sossarna är tröga, osjälvständiga och alltför hierarkiska...

När man förstår de här olika människotyperna, och våra olika egenskaper och uppgifter i flocken/samhället, blir det lättare och mycket mindre frustrerande att samarbeta. Då kan vi lättare komma framåt. Annars blir det bara såhär:

"Men majoriteten av alla experter är ju överens om det här!", säger majoritetsmänniskan, och förstår inte varför det argumentet inte betyder något för innovatören.
"Ja men titta här då, man ser ju själv att den officiella historien är omöjlig!", säger innovatören, och förstår inte varför det argumentet inte betyder något för majoritetsmänniskan!

Vi Innovators (för jag tillhör förstås dem) kan aldrig direkt påverka majoriteten. Vi kan bara påverka andra Innovators och Early adopters. Early adopters kan sen påverka majoriteten, när de blivit tillräckligt många.

Ja, sen finns det en grupp till: "Laggards". Det är de som sent eller aldrig tar till sig nya idéer, utan ofta måste dö undan innan en ny idé kan omfatta hela samhället! Deras uppgift: Stabilitet.

Det sägs att vi alla börjar som Innovators, och sedan förflyttar vi oss i olika snabb takt mer och mer mot Laggards-hållet ju äldre vi blir. Människor lever numera längre och längre. Samtidigt förändras samhället snabbare och snabbare, och utvecklingen får större och större konsekvenser ju fler vi är, och ju kraftfullare teknik vi har... Oops...?

Men tja! Det är som det är med det.