"Problemet" som vi har idag anser jag beror på att vår flyktingpolitik bygger på en föråldrad inställning att flyktingar är offer, och vad de därför behöver är att någon tar hand om dem. Deras förmågor däremot, de är mest ett hot, för de kan ta våra jobb!... Således sätter vi dem på institution, matar dem (som om de inte ens kan laga mat själva) och förbjuder dem att arbeta. Det vore närmast elakt att kräva att de där stackars offren skulle arbeta, efter allt lidande de gått igenom, eller hur? Nej, låt dem ha det lugnt och skönt bara, och ta igen sig!
Vår flyktingpolitik föddes i en tid då Sverige var ett utvandringsland, och vi var jättestolta när äntligen några ville flytta TILL vårt land! Det var väldigt få som ville det, och därför funkade den där offer-modellen. Vi har en helt annan situation idag, och behöver därför göra om och göra rätt, till någonting som är mer i linje med verkligheten.
Och verkligheten är:
Vi behöver faktiskt inte ta hand om flyktingarna. Vi behöver bara tillåta dem att ta hand om sig själva. Några exempel på vad jag menar:
Förr trodde man att professionell terapi var enda boten mot trauman. Senare erfarenheter har dock visat att de allra flesta människor klarar utmärkt att återhämta sig på egen hand UNDER FÖRUTSÄTTNING att de får en enda sak: En trygg situation att återhämta sig i. (De grupper som fick vissa typer av terapi efter Estoniakatastrofen återhämtade sig signifikant sämre än den grupp som inte fått någon terapi alls.) Skippa alltså professionell hjälp annat än i undantag, men se till att situationen så fort som möjligt blir trygg.
Familjen måste sättas som viktigast av allt! Detta för att all erfarenhet visar att den ÄR viktigast av allt, när det gäller återhämtning. Jag var med om att det ensamkommande flyktingbarn jag var god man åt fick veta att han hade en bror i en annan stad och ville flytta ihop med honom, men kommunerna vägrade, för de hade redan "placerats" i olika städer... Det kunde rentav vara negativt, menade de, för de stackarna skulle ju inte behöva ta ansvar för varandra!!... När det är precis det de skulle må bra av. Att känna ansvar för någon. Att vara en del i en familj igen, att vara naturligt betydelsefull för någon, inte bara ett kolli som tas hand om av samhället.
En sak som flyktingar över lag förstår betydligt bättre än infödda svenskar är behovet av att försörja sig. De flesta människor i världen växer upp utan den svenska tron att samhället har ansvar för dem! Vi behöver därför inte piska dem att försörja sig själva, vi behöver bara låta bli att ta ifrån dem den naturliga driften. Ge alla nyanlända arbetstillstånd från dag 1! Möjligheten att kunna flytta ifrån institutionen och den otroligt lilla dagpenningen de får från migrationsverket torde vara fullgott skäl för många att genast börja hitta sätt att försörja sig. Särskilt som det här fortfarande är något de ser som den mest naturliga sak i världen!
Dessutom vill jag påstå att det faktiskt finns något positivt i utförsäkring... Inte för sjuka, givetvist, det är ju bara dumt! Men för arbetslösa kan det faktiskt kännas lite bra, det säger jag av egen erfarenhet som arbetslös. Om de nyanlända finge veta att efter etableringsstödet är det slut, då får du klara dig själv, då skulle de klara sig själva. Om det finns systematiska hinder för dem mot att få jobb i Sverige kommer de själva att jobba för att eliminera dem. De skulle bilda egna organisationer mot diskriminering vid anställning, i hög grad anställa varandra etc. Och om de ändå inte finge jobb skulle de ta hand om varandra, tills de fick det... Så gör man i andra länder. Det svenska civilsamhället skulle också kunna rycka in här! Att få hjälp av en medmänniska är inte alls så passiviserande som att matas av det anonyma samhället. Men varför ska det vara någon annans ansvar att de får jobb och kan försörja sig? Lägg ansvaret där det hör hemma, och där de kan förstå det: På dem själva.
All erfarenhet visar att dessa naturliga krav, att t ex försörja sig och att ta hand om familjemedlemmar och medmänniskor, är mycket mer terapeutiskt för människor än professionell terapi. Det människor behöver efter en flykt är att få komma tillbaka till en vardag igen. Ett normalt liv, med alla de krav och ansvar som det innebär. Detta kommer också att leda till en mycket snabbare, naturligt driven integrering. Slutligen kommer det att bespara flyktingarna den förnedring det innebär att leva som en parasit på samhället, och att de infödda tittar snett på en för att man äter deras skattepengar, och veta att de har rätt.
Några konkreta ändringsförslag:
1) Först och främst, återinför asylrätten enligt Genevekonventionen!
Alla problem vi stöter på måste vi lösa INOM ramen för den rättigheten.
Ja, det är riktigt, Sverige bryter idag mot Genevekonventionen i och med att vi inte tillåter människor att ens ansöka om asyl om de inte har giltiga ID-handlingar med sig. Vi ger heller inte uppehållstillstånd för människor som flyr från krig längre, vilket vi också måste återinföra!
2) Tillbaka med permanenta uppehållstillstånd!
Att införa tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta var ren idioti, och kan inte vara annat än rasistiskt motiverat. Detta drar ut på den otrygga situationen för människor i åratal i onödan, och hindrar den återhämtning och återgång till vardagen som annars vore möjlig. Dessutom är det väldigt dyrt för det svenska samhället, dels genom att migrationsverket får lägga ner dubbelt så mycket jobb på samma sökande (eftersom alla måste söka två gånger), och dels genom att vi kommer att lägga massor av resurser på en person – mat, kläder, skolgång, massor av personal – som sedan riskerar att lämna landet utan att vi fått tillbaka något av vår investering!
3) Inför obligatorisk omplacering för att förena familjemedlemmar som redan befinner sig i Sverige, om de så önskar. Återinför också anhöriginvandring.
För att en person ska få ta hit en anhörig idag krävs att personen ska kunna försörja den anhörige. I att "försörja" ingår ett krav att kunna betala en bostad med ett rum per person, inklusive barn. Varför det?? Inte ens infödda svenskar har rätt till det, om vi går till socialen och ber om en bostad då vi inte har råd med en själva! De anser att barn kan dela rum med föräldrarna!... Om en familj till en flykting vill bo 5 personer i en 1:a, låt dem göra det. Om de föredrar att bo i en husvagn mitt i vintern framför att vara kvar i Iran, låt dem göra det!... Det är deras eget val, och deras eget ansvar. Om vi har råd att ge dem en modern 5:a, visst, ok!... Men om vi inte betalar för kalaset, ställ inte krav på det.
4) Arbetstillstånd från dag 1.
Rädslan att "invandrarna ska ta våra jobb" eller att de ska "lönedumpa" är orimlig. Forskningen visar att så länge nyanlända får jobb snabbt är invandring mycket lönsamt för ett land! Resten är en fråga om fördelning.
5) Utförsäkring efter etableringsstödet.
Exakt hur det här ska utformas för att förhindra att en våg av kriminalitet utbryter vet jag inte än, men principen ska vara att ansvaret för den nyanländas försörjning ska ligga kvar hos den nyanlända. Ja, jag tycker att större ansvar för egen försörjning kan läggas på nyanlända än på infödda svenskar, främst därför att det vore bra för alla. På så vis får fler komma in, vilket de vill, eftersom de inte blir en kostnad.
Idag har vi en situation där vi stänger människor på flykt ute vid gränsen (Sveriges gräns och EUs gräns), och låter dem dö under fruktansvärda omständigheter, med motiveringen att vi inte har råd att ge dem en massa hjälp de aldrig har bett om! Det är vrickat! Allt de egentligen ber om är att få komma in. Sluta alltså att ge dem dessa ekonomiska förmåner vi inte har råd med, och börja låta dem komma in igen. De har klarat sig utan bidrag hela sina liv! Med ett visst tidsbegränsat bidrag här kommer de sen att klara sig resten av sina liv också.
